Sedan i våras arbetar jag på Pilgrimscentrum i Vadstena i lite olika omfattning olika delar av året. Pilgrimscentrum är medarrangörer till en stor klimatmanifestation vars ”huvudnummer” är en pilgrimsvandring från Vadstena till toppmötet i Glasgow. Pilgrims walk for future kallas det vilket anknyter till Fridays for future. Annika Spalde, som ska leda vandringen i Sverige och gå hela vägen, har blivit min kollega. Med tiden också en fin vän. 

Själv arbetar jag som mest när denna stora vandring går iväg den 19 juli. Detta att vandra länge i grupp är inte heller min grej. Men det finns flera andra sätt att knyta an till manifestationen. Efter samtal och egna funderingar har jag hittat mitt sätt att göra detta på. Först kommer jag och en vän att bjuda på veganska snacks när vandringen går iväg. Detta knyter i sin tur an till den kristna vegetariska föreningen Vildåsnan, som Annika var med och startade. Tanken är att det ska finnas både till de som vandrar och till andra som vinkar av, eller bara blir nyfikna. Om denna stora pilgrimsvandring passerar där du bor kan det vara ett sätt att uppmuntra och uppmärksamma.

Det andra är att jag planerar att vandra en mil i veckan, direkt från min egen dörr och tillbaka hem. Jag kom att tänka på uttrycket att gå en mil i någon annans skor och vill göra det till ett slags fördjupningsövning. Vid varje pilgrimsvandring kommer jag att ha med mig ett visst perspektiv att försöka leva mig in i – ”någons skor” att gå i. Det kan vara någon som lever där skörden torkar bort och temperaturerna närmar sig 50 grader. Någon vars land är på väg att hamna under vatten för att havsnivån stiger. En flyttfågel som inte hittar mat till sina ungar för att ankomsten inte längre är synkad. Men också någon som har mycket att förlora på omställningen. T ex någon som byggt sin identitet på sitt stora hus och sina dyra bilar. Och någon som är som folk i Sverige är mest – som egentligen vet men inte förändrar någonting. Förhoppningsvis väcker detta tankar som jag kan dela här och kanske på andra sätt. 

På den långa vandringen kommer man att ha följebil. Som trygghet ifall något händer och för att det ska bli mindre att bära. Jag förstår att det kan behövas när man är borta så länge. Men för mig är vandring en protest mot bilismen. Därför kommer jag inte bara att välja vackra stigar utan också gå på vägar där nästan alla kör bil. På hemsidan för Pilgrims walk for future kan man anmäla hur många steg man gått för klimatet i den här typen av anslutande vandringar. Alla dessa steg räknas samman. Man kan också arrangera en vandring och bjuda in fler via ett evenemang på Facebook. Antalet personer som kan gå med på den långa vandringen är begränsat för att man ska kunna hålla avstånd där man övernattar. Om du bor i närheten av där den passerar kan du ändå ansluta för en dagsetapp.

Jag tycker inte att man ska vara naiv i de här sammanhangen. Det är inte sannolikt att denna manifestation påverkar besluten under toppmötet. Egentligen har jag inte heller några större förhoppningar på att något avgörande kommer att ske genom sådana toppmöten alls. Men viktiga samtal kan växa fram när man vandrar tillsammans och viktiga insikter när man vandrar ensam. Möten längs vägen, att frågan uppmärksammas på ett synligt sätt. Det kan ge förnyad kraft åt den underifrån kommande rörelsen. Den som egentligen är viktigast tror jag. En del av det budskap Pilgrims walk for future står bakom är; att under sin vandring rannsaka sitt liv, staka ut en personlig färdplan och sätta sig själv i rörelse mot ett mer hållbart liv. Jag har varit i rörelse i många år nu, men om vi blir många fler, då gör det faktiskt skillnad. Var med och stöd den förändringen även du, på ditt sätt, där du är!