Vårt bekräftelsebehov

Vårt bekräftelsebehov

En fråga jag funderat en del över på sistone är vad man egentligen söker efter i sådant som resor och konsumtion. Och om denna längtan kan mötas på andra sätt som tär mindre på planeten. Något som tidigt kom upp när Peter och jag samtalade kring detta var bekräftelsebehov. Det tänkte jag reflektera vidare kring i detta inlägg.

Vårt bekräftelsebehov ligger bakom många inköp och resor tror jag. Ibland påminns jag om en vän som sade att hon mest åkte någonstans på semestern för att ha något att berätta när hon kom tillbaka till jobbet. Börjar man då överträffa varandra på arbetsplatsen, eller bland vännerna, blir resorna gärna allt längre och alltmer exklusiva. Att bygga bilden av sig själv som världsvan blir ett sätt att söka bekräftelse på att man är en spännande person. Att få komplimanger för sin nya tröja, eller få intresserade frågor om sin nya smartphone kan vara liknande fenomen. Eller att bjuda hem folk till sitt stora hus med den senaste köksinredningen eller köra omkring med sin blankputsade bil.

Vad som ger bekräftelse är olika i olika sammanhang och förändras också över tid. Sedan flygskam blev ett begrepp har en lång flygresa i många kretsar upphört att vara något att berömma sig över. Frivillig enkelhet kan vara ett ideal som får det lyxiga hemmet och den stora garderoben att bli ”fel”. Då kan man tänka att det är värt att försöka styra det som ger bekräftelse till sådant som är hållbart.

Pröva gärna att berätta om din utflykt till Omberg även i ett sammanhang där andra berättar om Mount everest. Det kan vara fler än du tror som tycker att det låter riktigt skönt. Bit för bit kan normen för vad som är en semester värd att berättas om förskjutas. Att vi alla hjälps åt genom att berätta om allt det positiva vi upplevt på tåg, vandring och på cykelutflykt kan skynda på sådana förändringar. Gärna både vid kafferasten och på sociala medier.  

När jag får komplimanger för kläder jag har på mig är de numera ofta inköpta på Myrorna. Det brukar jag stolt säga vid dessa tillfällen. Kläder uppfattar vi ofta som en del av vår identitet. Vi signalerar, eller vill signalera, något. Detsamma kan gälla när vi bjuder hem människor och visar upp hur vi bor. I vissa sammanhang är idealet att ha hittat saker billigt, att ha gjort fynd. I andra ska det vara dyrt på ett sätt som bara initierade ser. För miljön är det bra om det som framhävs är kvalitet som håller i längden och second hand. Vi kan hjälpas åt att ge varandra bekräftelse för ”rätt” saker och vara stolta över de goda val vi själva gjort.    

När man upplever ett bekräftelsebehov kan ett sätt vara att hjälpa någon flytta, erbjuda sig att klippa grannens gräs, eller att handla åt någon som är sjuk. Hjälpsamhet uppskattas av de allra flesta och kanske vill du egentligen hellre ses som en person som ställer upp än som den som alltid har så snygga byxor. Det kan också vara att bjuda hem folk, fråga hur någon mår, le mot dem du möter, plocka blåbär åt någon, eller något annat generöst, vänligt, engagerat… Kanske är det något av detta du hellre vill vara än världsvan. I och för sig brukar det inte vara så bra att göra saker just för att uppfylla sitt eget bekräftelsebehov. Men om man odlar goda egenskaper som dessa kommer bekräftelsen ofta på köpet. En annan sak är att många av oss nog söker bekräftelse när vi egentligen längtar efter vänskap eller kärlek. Men de vi ser som våra närmaste vänner har inte blivit det för att vi blev imponerade av deras bilar. Vi älskar inte våra närmaste för att de har si och så många flygmil.

Comments are closed.