Nätbutiken Bättre Värld – miljövänlig webshop

Miljövänlig webshop - Nätbutiken Bättre Värld

Som en del av er redan sett har vi nyligen kopplat en nätbutik till Bättre Värld. Detta är något vi löst har funderat på en längre tid, men som ställdes på sin spets när jag (Sofia) blev uppsagd från mitt jobb. Det var ett tungt besked och periodvis har jag mått ganska dåligt, men nästan på en gång kom ändå tankarna på att åtminstone försöka använda mina förmågor till att skapa något riktigt bra. Kunde Peter och jag tillsammans göra något konstruktivt i form av en miljövänlig webshop av all denna ovisshet?

Idén som växte fram var att kombinera en nätbutik med uppdrag som korrekturläsare (tips mottages tacksamt) och något som katalogisatör. Förhoppningen är att vi ska kunna försörja oss utan att behöva flytta eller pendla och samtidigt kunna ägna oss mer åt det vi är mest engagerade i. Att själva odla mycket av det vi äter och att ta vara på det naturen ger, ingår också i planerna. Det är ibland spännande och ibland skrämmande, men nu har jag lagt ned så mycket tid och kraft på det att jag åtminstone måste pröva och se om vingarna bär.

I processen med att utveckla egna produkter till nätbutiken har jag lärt mig mycket som kan vara miljöklokt att tillämpa även i det privata livet. Jag har t ex kommit igång med att sy i begagnat tyg. Det är en helt annan upplevelse att gå i second handbutiker nu. Jag tänker inte längre att det jag hittar behöver vara något jag vill ha som det är. Det kan lika gärna vara råmaterial till något jag vill skapa. Egentligen tycker jag att den allra mest sympatiska varianten av second hand är där sakerna skänkts och pengarna till stor del går till välgörande ändamål. Samtidigt blir utbudet ofta svårt att överblicka på sådana ställen och jag har inte brukat ha tålamod att hitta något som passar. Upptäckten att man kan få tag på väldigt fina tyger (i form av stuvbitar eller t ex gardiner) och bokomslag där gav på något sätt inspiration och en positiv kick. Jag köper sällan kläder över huvudtaget numera, men de senaste plagg jag köpt var skänkt second hand.

Vi har tänkt tanken att det kanske ser märkligt ut med en butik på en sida som har ”minskad konsumtion” som en rubrik. Men att konsumtionen skulle hejdas helt är det väl ingen som tror. När man ändå tänker köpa något är det bra om det finns miljökloka alternativ. Vi vill gärna bidra med några sådana. Ibland hittar vi produkter vi blir förtjusta i när vi gör research för att skriva tips och steget till att sälja en del av dem är kanske inte så stort. Att på ett tydligare sätt samverka med andra som bryr sig om miljön ger också ett positivt driv.

Jag vaknade vid fyratiden en natt med orden miljöklokt – smakfullt – brukbart i huvudet. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att skriva ned det. Dessa ord har vi som måttstock när vi väljer produkter till nätbutiken. Det miljökloka vill vi också ska genomsyra alla delar; även förpackningar och transporter. Vi hade långtgående planer på att använda Postens klimatekonomiska varubrev, men det strandade på att det inte finns något inlämningsställe för sådana här i Vadstena. Själva har vi fortfarande inga planer på att ha bil och hämtar t ex leveranser från klostret till fots. Smakfullt är ju ett dubbeltydligt ord och vi menar det i båda betydelserna, även om inte allt vi säljer är ätbart. Ordet brukbart anspelar både på återbruk och på att produkterna antingen ska vara användbara i vardagen eller gå att äta.

Välkommen att botanisera i vår butik!

Ätliga blommor – Blomsterbollar

Ätliga blommor - blomsterbollarDen här tiden på året är det lätt och roligt att använda sådant som växer i naturen till matlagning och bakning. Nu har inte alla förmånen att ha en bit jord att odla på; men de två ätliga blommor som jag (Peter) tänkte uppmuntra till användning av denna vecka har nog alla tillgång till. De mångfaldiga blommorna är nämligen maskrosor och tusenskönor. Av många betraktade som ogräs, men i så fall är de riktigt användbara sådana.

Många har säkert hört talas om att späda maskrosblad passar i sallad, men också maskrosens och tusenskönans blommor är ätbara. När jag använt hela maskrosblommor har jag stekt upp dem hastigt i olja och lite salt. De blir då goda att ha i en sallad eller som tillbehör till nästan vilken mat som helst.

Enkelt är det också att använda blommornas kronblad som strössel på mat som kan behöva lite dekorativ sommarflärd. En återkommande favorit på våra veganska veckodagar (eller egentligen vilken dag som helst) har blivit olika varianter av chokladbollar baserade på jordnötssmör eller tahini. De blir extra fina om den traditionella kokosen eller pärlsockret byts ut mot blomsterströssel. Ett recept (som lätt kan modifieras efter tycke och smak) är så här:

 

Godis med ätliga blommor

3 dl havregryn
1 dl råsocker
1 msk kakao
100 g jordnötssmör (gjort på bara jordnötter och eventuellt lite havssalt)
2 msk honung (då vi inte är ortodoxa veganer tillåter vi oss använda honung även en vegansk dag)
½ dl havremjölk
Strössel av kronblad från ätliga blommor

Blanda först de torra ingredienserna och tillsätt sedan resten tills det blir en jämn smet. Låt den stå kallt en liten stund om smeten är för kladdig. Fukta sedan händerna i kallt vatten för att lättare kunna rulla 12-14 bollar av blandningen. Bollarna rullas i kronbladen från ätliga blommor såsom maskrosor och/eller tusenskönor. Förvaras i kylen. Man kan även göra bollar på bara jordnötssmör (eller annat nötsmör), honung och kakao om man vill slippa sockret.

Blomsterströsslet har knappt någon smak men förhöjer onekligen den estetiska upplevelsen. Så länge blommorna inte är plockade i närheten av mycket avgaser eller utsatta för bekämpningsmedel är de troligen en smula nyttiga. Glad blir man av dem i alla fall.

Miljövänligt solskydd

Miljövänligt solskydd

När jag (Sofia) hade bestämt mig för att skriva om miljövänligt solskydd kom jag rätt snart att tänka på den västerländska nutidsmänniskans beteende i förhållande till solen. Inte minst här i Norden är många gärna inne under de mörkare tiderna på året och även när det är mulet på sommaren. Med vintervit hud åker man sedan gärna på solsemester till ett varmare land där man plötsligt är ute i stark sol flera timmar om dagen. Eller så sätter man sig med vintervit hud så länge man har tid till mitt i solen så fort det blir varmare på våren. Själv tillhör jag den lilla minoritet i Sverige som föredrar kyla, men många verkar onekligen dyrka solen.

Evolutionärt sett verkar det knappast rimligt att vi inte skulle tåla att vara utomhus utan skyddsmedel. Men historiskt har vi ju också betett oss annorlunda. Man kan tänka sig att huden blir mindre känslig om man oftare är ute i ”ur och skur”. När det är som varmast är det klokt att inte vara i solen så länge att man bränner sig. Tänker man på hur djur beter sig så uppsöker de allra flesta skugga mitt på dagen. I varmare länder är det vanligt att även människor tar siesta mitt på dagen och då lägger de sig inte i solen. Om man anpassar sitt beteende efter vad den egna huden tål kan man komma rätt långt utan solskyddsmedel och det påverkar inte miljön alls. Detta gäller även tipset att inte tvätta bort hudens naturliga skydd på morgonen innan man går ut i solen.

Påverkar miljön gör däremot vanliga solskyddskrämer. De innehåller ett antal olika kemikalier varav flera är svårnedbrytbara och mycket skadliga för vattenlevande organismer. Just i vattnet hamnar solskyddskrämerna ofta eftersom de gärna används i kombination med utomhusbad. Även när man duschar bort dem inne kan de i förlängningen komma ut i naturen. Miljömärkta solskyddskrämer med så kallat fysikaliskt skydd som lägger sig utanpå huden är ett betydligt bättre miljöval. Några exempel finns här. Man ska vara uppmärksam på om det är nanopartiklar i fysikaliskt solskydd för dessa är varken bra för hälsan eller miljön. Nanopartiklar är så små att de kan passera biologiska barriärer som cellmembran. De började användas i solkrämer för att undvika den vita hinna man uppfattade när skyddet lade sig utanpå huden. Före 11 juli 2013 var det mycket svårt att få klarhet i om en produkt innehöll nanopartiklar, men det måste sedan dess skrivas ut i innehållsförteckningen. I EU är det titandioxid som är tillåtet som UV-filter och som kan förekomma i nanopartikelform. Zinkoxid är i nuläget inte tillåtet som UV-filter, men märkligt nog i en del andra kosmetiska produkter. Det ämnet är betydligt mer tveksamt ur miljösynpunkt, men inte heller titandioxid känns alldeles naturligt att smörja in sig med. Här är det möjligt att jag blivit lite överdrivet misstänksam, men jag har börjat leta efter än mer naturliga alternativ och blivit nyfiken på hallonfröolja. Detta har jag inte prövat ännu, men det kan vara något att återkomma till i ett senare tips.

För visst hamnar man i situationer där det är svårt att välja skugga när man känner att huden fått nog. Det kan vara trädgårdsarbete, som visserligen inte måste utföras mitt på dagen, men där man kan behöva/vilja vara ute länge och även i eftermiddagssol kan man förstås bränna sig. Eller det kan vara sociala sammanhang där andra vill vara i solen, eller där man blir stående i solen i väntan på t ex en student. Lagom tunna kläder är ett miljöklokt alternativ. Inte minst kan det vara bra att skydda utsatta kroppsdelar, som axlarna, så. Detta har jag inte varit så bra på, men har i år sytt en solhatt av en stuvbit tyg från Återvinningen i Motala. Den här sidan fick jag tips och inspiration från även om min hatt inte ser ut så och jag hittade på ett eget mönster. Jag prövade den idag på kolonin och uppskattade skuggan den gav.

Att helt undvika solen är knappast bra vare sig för humöret eller hälsan med tanke på behovet av D-vitamin, men måttfullhet är som bekant en dygd.

Miljövänlig skovård

Vårda skor giftfritt

När vi vandrat i fjällen har vi ibland sett en tunn regnbågsfärgad hinna i vattenpölar längs med leden. Utan att veta exakt varifrån den oljeartade hinnan kommer har upptäckten lett till en liknande svindel som läsning om hur isbjörnar och djuphavsdjur har främmande miljöfarliga ämnen i sig, ämnen som kommer från våra konsumtionsval. I vintras hittade vi på en marknad en skovårdsprodukt som verkade mycket lovande då den baserades på bivax och inte skulle innehålla några miljöskadliga ämnen. Detta ledde till att jag (Peter) blev nyfiken och började fundera mer på kloka val när det gällde miljövänlig skovård. Många skovax luktar som bekant starkt av kemikalier och lösningsmedel. Tänker man efter går det lätt att förstå varför dessa knappast är bra vare sig för en själv eller för naturen – där rester av skovaxet hamnar när vi är ute och går med våra nyputsade skor.

Efter en del kontakt med återförsäljare av vår inköpta burk med Skinnfix visade det sig tyvärr att inte heller detta var något smart miljöval. De så kallade högvärdiga dab-8 oljorna som krämen till största delen bestod av baserades nämligen på mineralolja. Mineralolja som är samma sak som fossil olja med vilken vi tankar våra bilar och flygplan. Att denna processade tjockolja också används till många så kallade skönhetsprodukter gör det knappast mera lockande att sprida oljan under mina promenader. Att använda petroleum i en produkt där alternativ finns verkar ju dessutom nästan lika dumt som att köra bil till affären när du kan gå eller cykla istället.

Den inte helt enkla jakten på ett skovax som var miljövänligt på riktigt fortsatte alltså. Efter ett tag hittade jag på Naturkompaniet Fibertec Shoe Wax som faktiskt verkar vara ofarligt nog att ha på smörgåsen om andra pålägg skulle ha tagit slut. Innehållande endast en blandning av bi- och karnaubavax samt lite ullfett känner jag mig lugn med att smörja in mina kängor med detta vax även inför vandringar i särskilt skyddsvärd natur.

Vid användande rekommenderas att massera in Fibertec Shoe Wax med fingertopparna på skorna. Medan jag gjorde detta kom jag att tänka på passande soundtrack för aktiviteten. Men också på hur ett sådant distanslöst skovårdande kan stärka banden till ett par skor. Får detta till resultat att jag än bättre tar hand om mina skor och mera sällan köper nya är detta en god bieffekt till skomassagen.

De flesta skinn som används till våra skor belastar nämligen miljön starkt genom dess kromgarvning där skinnet konserveras och färgas med diverse kemikalier. Detta orsakar framför allt problem för miljön och människorna där skorna tillverkas. Bra alternativ finns visserligen men mest resurseffektivt är att ta hand om de skor du redan har. Här finns mer handfasta tips på hur du ger dina skor ett långt och värdigt liv.

Ökad självförsörjning

Ökad självförsörning

Vi har länge känt oss inspirerade av tanken på självförsörjning, men också varit medvetna om svårigheterna och hur långt ifrån vi själva är.I likhet med de flesta har vi en hyra att betala och avbetalningar på studielån. Lite pengar måste man ha om man inte är beredd att bo i skogen under bar himmel. Avlägset för de flesta är väl också sådant som att odla lin, bereda det till garn, väva det till tyg och sedan sy kläder av det. Att verkligen vara självförsörjande är minst ett heltidsarbete, men så länge man behöver pengar måste man samtidigt arbeta med något annat. Ja, ni förstår… att komma hela vägen fram är inte riktigt rimligt.

Men varför haka upp sig på svårigheterna när det finns så mycket man kan göra? Det handlar om att ta vara på sina egna kunskaper och förmågor och de resurser man har naturligt omkring sig. Att börja ställa sig frågor som; kan jag göra det här själv? Går det här att byta ut mot något jag kan göra själv? Vem känner jag som kan det här? Vad kan man göra av det här materialet? Går den här att göra om till något mer användbart? I Underbara Claras del av programserien De obekväma, uppmanade hon flera gånger till att ställa sig frågan: ”Hur lite skulle jag kunna vara nöjd med?” Istället för: ”Hur mycket kan jag få?”. Det är klokt tänkt. Den själviska roffarmentaliteten och det ständiga kravet på tillväxt är mer än planeten tål. Att sträva mot ökad självförsörjning behöver inte alls vara ett individualistiskt projekt med fokus på SJÄLV. Delat ägande av t ex bil och gräsklippare, att samarbeta om större odlingar, eller hjälpa varandra med sådant som annars skulle ha kostat pengar kan mycket väl vara viktiga delar.

Vi kommer att återkomma till och fördjupa oss i flera områden inom detta tema, men nämner nu kortfattat några möjliga infallsvinklar.

Det man kanske först kommer att tänka på är odling. Vi har sedan några år tillbaka en kolonilott på 100 kvm. Den gör oss självförsörjande på grönsaker under kanske 4-5 månader om året och på bär under längre tid än så. Det händer att vi unnar oss något vi blir sugna på som vi inte själva odlat även under skördetid, men det behövs inte för näring eller mättnad. Pickles, chutney, syrade, inlagda, frysta och torkade grönsaker har vi haft kvar till helt nyligen och kunnat använda som tillbehör till maten. Enligt Bella Lindes inspirerande bokRätt ur jorden kan en familj på fyra personer bli självförsörjande på grönsaker om man har 500 kvm mark. En genomsnittlig svensk villatomt är på 1900 kvm. Det kräver möjlighet till lagring, men är en hoppingivande tanke. Vi har i år dubblerat vårt odlingsutrymme med en lott till och får då se till att utveckla fler sätt att ta hand om skörden.

Att fråga bekanta om de har mer frukt än de kan ta hand om, kolla om det finns offentliga träd man får plocka från, plocka bär och svamp i skogen, lära sig använda ogräs och vilda växter i maten och att dra ned på sådana livsmedel man inte kan, eller är villig att, producera själv är några fler sätt.

Idén om självförsörjning gäller inte bara mat. Att lappa, laga och låna oftare är några enkla andra saker man kan ha i åtanke. Jag (Sofia) har på senare år börjat sy ganska mycket. Så länge man köper nytt tyg till det är det inte säkert att det blir vare sig billigare eller så mycket mer resurssnålt. Men det utvecklar kunskaper och ger en känsla av självständighet. Det senaste året har jag gått vidare till att använda begagnat tyg som man kan hitta väldigt billigt. Ofta finns det stuvbitar i second handbutiker, men man kan också använda t ex gardiner och sy något helt annat av tyget. När jag på allvar började botanisera upptäckte jag att det fanns mycket mer än jag trodde innan. Enklare än att sy själv från grunden är att sy om kläder man tröttnat på.

På senare tid har jag kommit igång med att virka och mamma är mycket bra på att sticka. Inte heller det blir med nödvändighet billigare, men man har större frihet att välja bra material och konstruera saker så som man vill ha dem. Det är också bra att kunskaperna bevaras och utvecklas. Pappa är händig, bra på att snickra och på att hitta kluriga lösningar till konstruktionsproblem. Tillsammans har vi snickrat både en specialutformad kompostlåda och en måttanpassad redskapslåda med sittplats och utdragbart bord. Men vi har inte huggit ned träd och klyvt till brädor. Peter bakar allt vårt matbröd och maler en del av mjölet, men vi odlar inte säd och vi köper de flesta av ingredienserna. Man får hitta sin nivå. Men gärna också utmana sig själv att gå vidare från den. I en krissituation kan det krävas av oss, men även nu är det ett sätt att spara på jordens resurser.

Lite av en klassiker på området är boken Självhushållning av John Seymour, utgiven på svenska 1979. Här finns information om det mesta. Odling förstås, men också skogsbruk, jakt, vindkraft, hur man spinner ull och lin, korgflätning, smide och mycket mer. Inspirerade av den och av sina egna försök att vara självförsörjande gav Marie och Gustav Mandelmann ut boken Självhushållning på Djupadal 2013. Det är en härligt illustrerad bok som är uppdelad efter säsongerna. Båda dessa böcker är skrivna av personer som driver självhushållningstanken mycket längre än vi själva gör, men som går bra att inspireras av även om man bara har en balkong eller fönsterbräda. Tidigare nämnda Rätt ur jorden ligger närmare en nivå som är rimlig för gemene man och är fokuserad på ätbara vegetabilier, framför allt på odling.