Nyligen läste både jag och Sofia Björn Forsbergs omvälvande bok Fartrusiga. Ett slags idéhistorisk odyssé över våra mänskliga transporters utveckling. Från vandringar till rymdfärjor. Och inte minst blicken mot en fossilfri morgondag. En av de saker Björn Forsberg med all önskvärd tydlighet gör är att slå hål på myten om grön omställning. Inte så att han hävdar att vi inte behöver lämna vårt fossilberoende. Nej, det är myten om att allt kommer att kunna fortsätta som nu – men med andra kraftkällor – som han slår hål på.  

Det är uppfriskande, men kan också vara plågsamt med sanningssägare. Mycket i våra samhällen vore onekligen lättare ifall all den fossila energi som driver transporter och annan verksamhet skulle kunna ersättas med hållbara alternativ. Tyvärr finns högst verkliga fysikaliska lagar som begränsar detta. För att visa på problemets omfattning kan vi se på hur mycket av globala transporter som idag drivs av olja och annan fossil energi. 96%. Eller uttryckt på annat sätt, 24 av 25 transporter. Sett till allt som kräver energi och inte bara transporter kommer hela 86% från fossila källor.

Olja är genom sina egenskaper och energitäthet inte heller utbytbar speciellt lätt. Olja består av organiskt material har tagit 100-tals miljoner år på sig att omvandlas till sin nuvarande form. Och varje liter olja kommer från närmare 24 ton organiskt material. Energitätheten i sockerrör, majs eller svenska skogsrester är helt enkelt inte lika hög.

I ett svenskt perspektiv tittar Björn Forsberg på vad som skulle behövas ifall vi som land blev självförsörjande på biobränsle till våra inhemska transporter. Det skulle kräva all avkastning från dubbla mängden jordbruksmark som vi har. Eller 80% av all avverkad skog. Men om vi räknar med energiåtgången för att förädla skogen till biobränsle krävs istället dubbelt så mycket avverkad skog som vi har idag. Att sluta odla mat eller sluta använda skogens råvaror till värmeverk, böcker och hus verkar dessutom inte speciellt realistiskt.  

Även om elbilar vid körning är utsläppsfria (dock inte fria från att släppa ut exempelvis mikroplast) så ger produktionen av främst deras batterier ett högt koldioxidavtryck. Liksom med biobränsle sätter också faktisk tillgång på exempelvis metallen litium klara begränsningar. Litium används idag främst till annat än elbilsbatterier men om helt hypotetiskt all världens litiumproduktion skulle användas till de 100 miljoner årliga elbilar som Internationella Energimyndigheten tänker sig. Ja, då tar litiumet helt enkelt slut på bara några år. Liknande problem med brist finns även för andra mineraler till elbilsbatterier som kobolt och nickel. Problem finns även när redan använda litiumbatterier ska återanvändas. Som batterierna är byggda blir utvinningen av andra metaller i batteriet nämligen svårare när du återanvänder en av metallerna.

2021 kom fortfarande drygt 60% av världens elförsörjning från fossila källor. Oavsett hur mycket metaller av olika slag som förnyelsebar elproduktion behöver så är utbyggnad och underhåll av dem starkt beroende av fossil energi. Vindkraftsverkets snurror består av oljebaserade material. Energi krävs också i förberedande landsomdanande anläggningsarbeten och resandet av varje snurra på ett tiotal ton fundament av fossilslukande betong. Vindkraftverket behöver dessutom bytas ut efter omkring 25 år.

Elproduktion genom kärnkraft kan knappast ses som förnyelsebar och användningen av fossil energi vid uppförandet av kärnkraftverk är minst sagt betydande. En del av bekymren med detta dyra sätt att koka vatten skrev vi om i ett eget inlägg.

Biobränsle påstås för övrigt kunna göra även flyget hållbart. Förutom att hälften av flygets klimatpåverkan kommer från höghöjdseffekten, som inte påverkas av vilket bränsle som används. Samt detaljen att all Sveriges jordbruksmark eller skogsmark inte skulle räcka till markbunden transport och än mindre till flygbränsle finns andra problem. Biobränsle är mindre driftssäkert och har lägre energitäthet än fossilt flygfotogen. Det skulle innebära både högre kostnad och mindre utrymme för sådant som passagerare på flygplanen. Tyngden och platsen omöjliggör även flygtransporter för mer än ett fåtal personer i taget genom elektricitet och flygbatterier.

Mycket av debatten kring grön omställning och myten om denna påminner om tobaksjättarnas lyckade fördröjningsstrategier. Genom att skjuta in sig på påstådda oklarheter i forskningen kring tobak. Presentera falska lösningar samt hota och smutskasta forskare fördröjdes skarpa lagar som begränsade tobakens användning med många år. Kampanjer pågår från tobaksbolagen än idag och liknande strategier används även mot klimatforskare. Sagoberättelserna om att vi ska kunna fortsätta dagens fossildopade tillvaro – men med elektrifiering, biobränsle och framtida teknik som ännu inte skalats upp. Det är just sagor och lika lite som lightcigaretter eller vitt snus är oskadligt finns det en fossilfri framtid med samma mängd transporter och energianvändning som idag.

Framtiden för transporter behöver inte vara mörk men mycket kommer att ändras. Vad som är möjligt i Björn Forsbergs beskrivning är lättare eltransporter i form av elcykel snarare än tunga Teslamodeller. Och för tyngre gods och långa persontransporter järnväg istället för flyg. Då fossila bränslen liksom mineralmängd och koldioxidbudget är av begränsad natur kommer våra vanor och transporter ändras på ett sätt eller annat. Som så ofta väljer vi om det blir en krasch eller kontrollerad inbromsning. Myten om grön omställning lurar oss till acceleration när vi behöver bromsa in.