Ännu en gång tänker jag på det där gryniga fotografiet från antologin Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det är inte givet att förstå vad vi ser utan att läsa bildtexten. En rad personer med förbundna ögon står uppradade mot en stor höstack. Ett par soldater med gevär syns. Också ytterligare en militär, utan vapen, som går mot personerna med förbundna ögon. En kamrat till den vapenlösa mannen uppges ha tagit fotot den 20 juli 1941 och mannens namn är Joseph Schultz.

Joseph Schultz var tysk soldat och istället för att delta i avrättningen av de tillfångatagna partisanerna släppte han sitt vapen och ställde sig bland de dödsdömda. Berättelsen om Joseph Schultz som följde sin övertygelse, trots ett mycket högt pris, betydde mycket för sin samtid och betyder mycket för oss som lever idag. Berättelserna om sådana beslut ger inspiration till efterföljelse. Exempel på mod som skänker mod för många fler. 

Stanley Milgrams lydnadsexperiment från 1960-talet, där deltagarna fick utdela fiktiva elstötar upp till dödliga nivåer, visade på många mindre smickrande delar av den mänskliga naturen. Men det var även intressant och uppmuntrande att försökspersonerna inte gav de fiktiva elstötarna ifall någon av försöksledarna visade på en avvikande åsikt. Om den auktoritäre försöksledaren balanserades av någon med avvikande åsikt valde deltagarna att avsluta försöket innan de utdelade skadliga elstötar.

Att bryta konsensus och gå emot strömmen är alltså betydelsefullt. Inte bara i så tydliga situationer som i psykologiska experiment med bristfällig etisk prövning eller under krigets fasor. Även i vardagen gör det skillnad med enskildas exempel på mod. Den som inte accepterar rasistiska eller homofoba skämt i lunchrummet. Den som visar på medmänsklighet i de sociala mediernas kommentarsfält. Eller vågar ifrågasätta normer med flygande, köttätande och onödiga bilresor. Den avvikande åsikten kan få fler att våga visa vad de egentligen tycker.

Vi vet mycket lite om vem Joseph Schultz var som person. Det har gjorts en kort spelfilm om hans sista tid i livet men jag känner inte till att det skulle finnas efterlämnade dagböcker eller andra källor som kan förklara mer om det mod han visade. Däremot tror jag inte det är långsökt att tänka att han hade personer i sin närhet som vågade uttrycka andra åsikter än den rådande nazistiska. Någonstans fick hans övertygelse om vad som var rätt sin näring.

När jag sökte mer information om Joseph Schultz inför detta inlägg förstod jag att själva händelsen var ifrågasatt. Det verkar inte helt klarlagt att förloppet var som det oftast har beskrivits. Någon absolut klarhet i detta går troligen inte att få och det kan också ha funnits flera motstridiga intressen under historiens gång som velat framställa hans öde på olika vis. Oavsett exakt vad som hände den 20 juli 1941 i södra Serbien framstår berättelsen om Joseph Schultz som en påminnelse om vikten av mod och att vid behov gå emot majoriteten. Oavsett vilket sammanhang du befinner dig i.