Category Archives: Onödiga kemikalier

Prioritera rätt i mataffären

Prioriteringar i mataffarenMånga tycker att det är svårt att veta hur man ska tänka för att välja så miljövänligt som möjligt i mataffären. Vissa frågor är komplexa och innefattar avvägningar, men allt är inte svårt. Börja med de enkla valen och lär dig mer efterhand. Detta är några av de principer vi utgår från för att prioritera rätt. Maten är en stor fråga som vi skrivit en del om redan och kommer att återkomma till flera gånger.

*Välj kända miljömärkningar som KRAV, Bra miljöval och MSC (fisk)

*Välj stor andel svenskt, gärna från ditt eget landskap

*Välj enligt säsong

Producenter vill gärna ge intryck av att vara miljövänliga och använder ibland symboler som ser ut som miljömärkningar. Det kan kännas förvirrande, men det är inte svårt att lära sig några etablerade märken som kontrolleras av utomstående och i hög grad hålla sig till dessa. Småskaliga producenter är ibland ekologiska utan att ha någon märkning eftersom det kostar att certifieras, men märkningarna ger god vägledning.

Det jag (Sofia) kallar ett enkelt val är när det finns två motsvarande produkter, en KRAV-märkt, den andra inte – välj KRAV. Detta var nog det första aktiva miljöval jag började göra för många år sedan. Då var utbudet inte så stort, men det är det nu. Med vissa livsmedel driver vi detta längre och köper numera inte alls om det inte finns miljömärkt. Det gäller bland annat de varor Naturskyddsföreningen listat som de där det gör störst skillnad att välja KRAV; kaffe, bananer och vindruvor, kött, mejeriprodukter och potatis. (Det händer att vi slarvar med osten om vi har tänkt ha t ex Parmensan eller Mozzarella och det inte finns någon miljömärkt inne.) Att vara i stort sett konsekventa med detta innebär att vi har slutat köpa druvor och kyckling eftersom det inte brukar finnas i vår butik. Det innebär också att man ibland får tänka om när man kommer till affären och vara lite flexibel med både inköpslista och recept.

Nu under fastan äter jag bara svenskproducerad mat utom kryddor och frön. Annars är vår princip att det svenska och gärna Östgötska ska utgöra en stor andel av den mat vi konsumerar och att vi inte väljer import om det finns en motsvarande svensk produkt. Kött och mejeriprodukter köper vi bara svenskt utom någon enstaka ost.

Här kan man ibland hamna inför ett dilemma där det kan kännas svårt att prioritera rätt. Tomater är ett vanligt exempel där det ofta finns KRAV från t ex Italien och svenska, konventionellt odlade, men sällan någon sort som både är svensk och KRAV. Dessutom är de svenska odlade i uppvärmda växthus under stora delar av året och det är svårt att veta om det är bättre än transporten. Vilken ska man välja? På sommaren tänker jag att det viktigaste är att man inte väljer den konventionellt odlade som är importerad. Fastna inte på det svåra utan välj åtminstone antingen svenskt eller KRAV. När tomaterna inte är i säsong är passerade eller krossade KRAV-tomater i tetrapack faktiskt ett bättre alternativ än alla de färska. Soltorkade är också bra. När en produkt är lätt, oöm och går bra att packa tätt är transporter oftast inte ett så stort problem. Relativt tåliga frukter som banan fraktas långsamt med båt vilket ger relativt lite utsläpp trots att de transporteras långt.

Att acceptera säsongernas växlingar hänger i många fall samman med att välja svenskt. Det som inte är i säsong i Sverige importeras i högre grad och när det inte är i säsong i Italien eller Spanien heller importeras det längre bortifrån. Det kan dock finnas svenskodlade produkter som egentligen inte är i säsong och då odlas de i energislukande uppvärmda växthus vilket inte heller är så lyckat. Sådant som rotsaker och äpplen är däremot lagringsbart och kan vara odlat på friland i Sverige och ändå finnas i butik på vintern. Under skördetid i Sverige kan man i väldigt hög grad hålla sig till inhemsk mat. Under kallare tider kan man oftare unna sig det som är i säsong i t ex Italien och Spanien och en del som transporterats längre om det inte är med flyg. Vi undviker Holland där mycket är väldigt hårt besprutat och odlingen extremt industrialiserad.

Vissa produkter är superbra för att de, under större delen av året, uppfyller alla tre kriterierna t ex morötter, rödbetor, havregryn, mjöl och ägg. Även kött och mejeriprodukter kan göra det, men det ska man vara mer måttfull med av andra miljömässiga skäl. Andra produkter har man skäl att vara extra noga med. Sparris har t ex en väldigt kort säsong i Sverige, men det är bara då man ska äta den färsk. Resten av året importeras den långt bortifrån med flyg. Unna dig att längta istället!

Farliga kemikalier – rensa ut något du inte förstår

Farliga kemikalier - rensa ut något du inte förstår

Dokumentären Underkastelsen av Stefan Jarl var på flera sätt en omskakande upplevelse. Vi såg den i somras och i efterhand har jag (Peter) funderat en del kring hur vi människor reagerar på stora och ofta svårgripbara hot. I detta fall gällde den kemikaliecocktail vi dagligen utsätts för, med okända risker i det långa perspektivet och gällande de blandningar som uppstår i våra kroppar. Andra svårgripbara hot kan handla om växthuseffekten, kärnkraftrisker, sjukdomsalstrande mat eller ökad stress i vardagen. Ett vanligt sätt att reagera i dessa situationer tror jag är strutsens nedsänkning av hjärnan under markytan (även om detta beteende troligen främst är en myt). Mera konstruktivt i en hotsituation bör vara att fundera på om det finns något jag själv kan påverka för att minska hotet, från exempelvis farliga kemikalier.

Som en reaktion efter filmen om kemikalierna i vår vardag gick jag vidare och tog åtminstone ett steg. Även tidigare hade jag upplevt tveksamhet till min deodorant med innehållsförteckning som knappt fick plats på plasthöljet och där bara ett fåtal ingredienser var mig välbekanta. Att fortsätta stryka på en produkt med ett innehåll jag inte förstod – och detta på den del av kroppen med allra tunnast hud – kändes plötsligt som en synnerligen dålig idé. Veckan efter att vi sett Underkastelsen besökte jag en hälsokostbutik för att leta efter en mindre kemikaliestinn produkt att använda under armarna. Besöket gick bättre än jag vågat hoppas och jag kom hem med en så kallad Thai-sten. Ett alunstift som har befriande kort innehållsförteckning; alun och vatten. Alun är en form av mineral som även säljs på Apoteket i form av sårstift, då det har blodstillande egenskaper för mindre skärsår. De månader jag använt Thai-stenen har den visat sig vara minst lika effektiv som tidigare deodorant. Någon minskning av stiftets volym har jag ännu inte märkt och då priset var mindre än en fjärdedel av tidigare använda Boss-deo har det varit en synnerligen prisvärd produkt.

I badrumskåpet finns sedan några år för övrigt även en annan hygienprodukt som visat sig vara klart resurssnål. Nämligen en klassisk raktvål med tillhörande rakborste som fick mig att uppleva ett behagligt mognande när de togs i bruk. Jämfört med användande av raklödder på flaska, som snabbt tar slut och kräver mycket förpackningsmaterial, eller eldriven rakapparat känns det även som ett miljösmart alternativ.

Istället för att sticka huvudet i sanden inför det svårgripbara och oroande kan vi alla ta åtminstone något steg till förändring. Genom att låta vår vardag och vardagliga produkter bli lite mindre komplexa med exempelvis färre märkliga ingredienser, misstänkt farliga kemikalier och onödigt kringmaterial går de lättare att greppa med vårt förstånd. Förstår vi mer av vår omvärld tror jag även vårt eget välmående ökar – och planetens.

Vägra plast

Vägra plast

Innan Peter och jag träffades var jag ganska konsekvent i att vägra plast. Jag hade t ex diskborste av trä och använde aldrig plastfolie. Alla bunkar att blanda och vispa i var av metall och matrester frös jag in i glasburkar (fungerar utmärkt bara man inte fyller dem helt om man fryser något flytande). Att det var detaljer av plast på vissa köksapparater var svårt att komma ifrån och plastpåsar var jag kanske inte ens så duktig på att undvika, men ändå. Från början var detta ett estetiskt ställningstagande.

När Peter och jag flyttade ihop blev det en del kompromisser, men nu närmar vi oss tillsammans detta med att vägra plast från ett delvis annat håll. Jag tycker fortfarande att plast oftast är fult, men det har blivit ett viktigare skäl att det är dåligt för miljön. Plast görs av råolja som är en ändlig resurs och det tar mycket lång tid att bryta ned i naturen, om det över huvudtaget sker. Det handlar i vilket fall om så långa tidsrymder att ingen plast som tillverkats har hunnit brytas ned. Ibland ser man efter en tid inte några rester, men plasten har då visat sig finnas kvar sönderdelad i små partiklar. Dessa absorberar dessutom andra miljögifter och för med sig det till djur som äter av det som växer på platsen. I förlängningen kan det även hamna i maten vi själva äter. Ofattbart stora mängder plastavfall har också hamnat i havet där det gör mycket stor skada. Vidare läsning finns t ex här och här.

Några saker att tänka på kan vara dessa:

Plastfolie är inte en så nödvändig produkt som man kan uppleva det som när man vant sig vid att använda det. Man kan använda burkar med lock, eller t ex lägga lagom stora fat på skålar. Många täcker också slentrianmässigt över allt man ställer i kylen. Fundera över om det behövs.

Små plastpåsar lyckas inte heller vi alltid hitta alternativ till, men tänker man efter kan det gå oftare än man tror. Relativt nyligen köpte vi t ex en ostkupa (i glas och trä) på second hand och kunde därmed sluta använda plastpåsar till att förvara osten. Det finns metallburkar att ta med smörgåsar i och frukt kan ofta funka att vira in i en näsduk eller bakduk om man ska packa ned den. I mataffären behöver frukt och grönsaker väldigt sällan en egen påse, så varför ta en?

Gör det till en vana att ha med tygpåse när du handlar. En sådan här har jag alltid i handväskan (säljs även i designerns egen butik i Gamla Linköping). Eftersom det knappast går att undvika plast som soppåse köper jag påse att bära hem mat i ibland, men det går inte åt så många när man källsorterar sina sopor. Intressant är att det faktiskt införts förbud mot plastpåsar i mataffärer i flera länder och städer t ex Los Angeles. Jag är tyvärr dålig på att säga till att jag inte behöver påse i butiker där expediten stoppar ned varorna, men det ska jag försöka bli bättre på. Peter har kommit längre på den punkten.

Gjutjärnspanna är mycket bättre än teflon där beläggningen består av plasten Polytetrafluoreten. Sköter man en gjutjärnspanna rätt håller den hur länge som helst. Det finns då heller ingen anledning att använda stekspade i plast bara för att undvika att repa ytan.

Välj produkter och förpackningar som innehåller så lite plast som möjligt. Tyvärr är det plastdetaljer på nästan alla köksapparater och det är ofta de som går sönder först. Att man har börjat sätta skruvlock i plast på t ex mjölkförpackningar är ytterst märkligt – förpackningar som fungerade utmärkt utan plastkork tidigare. Mejla gärna till företagen och ifrågasätt detta. Finns en likvärdig produkt utan plastlock – välj den.

Sedan är det svårt att helt undvika plastförpackningar och vi har kvar en del saker av plast. Här är jag lite kluven. Min instinkt är att lämna till återvinningen direkt för att jag inte gillar materialet och vill vägra plast. Men för miljön är det bättre att själv återanvända det som går. En tom glassbytta går t ex bra att frysa något annat i. Det är däremot i de allra flesta fall helt onödigt att köpa speciella plastbyttor att frysa i. Vi diskar och återanvänder också plastpåsar om det inte varit något alltför kladdigt i dem.

Vad som borde vara självklart är att aldrig slänga plast (eller annat skräp som inte bryts ned snabbt) utomhus. Är soptunnan där du befinner dig full – ta med hem. Bäst är förstås att lämna till återvinning.

Smells like green spirit – såpa

Använd såpa

Visst vore det en skön känsla att kunna låta barnen leka med rengöringsmedlet till ugnen och att själv, utan oro, andas in ångorna från fönsterputsningen. Kanske till och med tänka att medlet som används för badrumsstädningen fungerar som tillsats i fredagens chips; även om det sistnämnda är lite obehagligt. Genom att välja bort dyra, miljöskadliga och ofta direkt hälsovådliga rengöringspreparat till förmån för vanlig såpa blir allt det ovannämnda faktiskt möjligt. Såpan lämpar sig utmärkt för rengöring av en smutsig ugn men tillsammans med diskmedel, vatten och glycerol (eller bakpulver) bildas även ett fascinerande lekmaterial för stora och små barn.

För den som tar sig för med att läsa varningstexterna på olika rengöringsprodukter är det lätt att bli mörkrädd. Vanlig såpa behöver inte tynga användaren med långa varningstexter. Däremot förekommer produkten i lite oväntat sällskap; fast då under beteckningen E 470a. Som denna tillsats fungerar såpan som stabiliserings- och emulgeringsmedel. Används bland annat i chips och andra snacks.

Trots den trygga vetskapen att såpa även är godkänt som ”övrig tillsats” i livsmedel föredrar vi den i andra sammanhang framför allt då vi tar oss för med att storstäda. Då råvarorna är förnyelsebara och produkten är lätt nedbrytningsbar i naturen kan den vara det mest miljösmarta sättet att hålla rent. Njut av den behagliga doften och glöm tankar på att du måste ha rummet välventilerat om du även fortsättningsvis ska lyckas lösa sudoku med den högre svårighetsgraden.

En rekommendation är att pröva och se hur väl såpan fungerar i de flesta rengöringssituationer. Rensa sedan ut det som blivit överflödigt i form av miljötveksamma rengöringsmedel i städskåpet. Lämna dessa produkter till närmaste återvinningsstation där detta miljöfarliga avfall kan tas omhand för att undvika vidare skada på människa och natur.

Förutom till rengöring använder vi såpa på vår kolonilott och på krukväxter om något angripits av ohyra. Häll ordentlig med såpa i en sprayflaska, späd ut med vatten och spraya på bladlöss eller andra ovälkomna gäster bland växter ute eller inne.

Inspiration för såpans mångsidiga möjligheter finner du på Grummes hemsida (förutom städtips även recept på såpbubblevatten exempelvis).

Trots att såpa är något av ett universalmedel för rengöring finns det förstås även andra naturliga och miljökloka alternativ. Naturskyddsföringen tipsar om en del i sin gröna städguide.