Den senaste tiden har jag i olika sammanhang stött på begreppet hedonisk anpassning. Eller hedonistisk anpassning. Det är ett psykologiskt begrepp som förklarar vår förmåga att snabbt vänja oss vid nya prylar som en ny bil eller ny telefon. Den eventuella glädje som prylen ger är kortvarig. Att mycket i vår kultur ändå fokuserar kring nästa inköp eller att tjäna mycket pengar blir även i detta perspektiv ganska märkligt. Fenomenet är något mer omskrivet på engelska där det forskats en del på hedonic adaptation. Och begreppet hedonism har sina rötter i antikens filosofer, en inriktning som sätter människans njutning som central i våra strävanden.

Det verkar som att vi människor har en stor förmåga till så kallad habituering, alltså tillvänjning – vilket är mycket likt begreppet hedonisk anpassning. När det gäller kriser och motgångar är detta en god sak. Vi har i grunden bra förutsättningar att efter en akut fas återgå till i princip samma jämviktsläge av välmående och lycka som tidigare. På liknande sätt är det för personer som exempelvis vinner mycket pengar eller mer vardagligt när du köpt en ny skjorta. Mycket kort efter förändringen flyttas så att säga horisonten framåt och målet är istället nästa köp eller yttre förändring.

I podden Dumma människor nämns en stor studie där lyckonivån för ett antal lottomiljonärer mättes några år efter vinsten. Som jämförelse fanns en slumpmässig kontrollgrupp samt en grupp människor som drabbats av förlamning. Det gick inte att se någon skillnad i lyckonivå mellan lottomiljonärerna och kontrollgruppen och bara något högre lyckonivå än för dem med förlamning. Vi tycks alltså ha en stark benägenhet till hedonisk anpassning vid stora ekonomiska förbättringar. På samhällsnivå har inte heller lyckonivån ökat trots påtagligt större materiellt välstånd i många västländer de senaste 50 åren. Istället har den allmänna känslan av lycka sjunkit något.

Kanske låter det tråkigt men efter ett kort lyckorus eller en kris återgår vår lyckonivå till en nivå som är tämligen stabil över vår livstid. Vad som då kan minska eller fördröja effekterna av hedonisk anpassning är inte fler och större inköp av fast fashion eller statusprylar. Istället är det samma klassiska lyckonycklar som brukar tas upp. Satsa på relationer, meningsfulla aktiviteter och upplevelser snarare än saker, odla tacksamhet, hjälp andra.

Att sträva efter ett lyckligt liv gör nog de flesta av oss mer eller mindre medvetet. Starka reklamkrafter vill få oss att söka bland de korta kickarna av konsumtion. Men den hedoniska anpassningen visar att den lycka som erbjuds där är alltför kort. Bättre både för vårt eget välbefinnande och planeten är att odla tacksamhet, relationer – och för den delen potatis.