Den kris vi nu genomlever med covid-19 väcker många tankar om hur ett gott samhälle borde fungera. Både kring hur en kris som denna ska hanteras på bästa sätt och hur vi på andra sidan krisen kan bygga en hållbar värld. Istället för att försöka få igång de gamla gnisslande hjulen. En idé som har aktualiserats är den om basinkomst.

Grundtanken är att en summa pengar regelbundet betalas ut till alla medborgare i ett land utan krav på motprestation. Oftast är tanken att detta ska ersätta sådana system som arbetslöshetsförsäkring, socialbidrag och sjukförsäkring. 

Just i samband med den pågående pandemin har flera länder beslutat sig för att pröva basinkomst. Vi återkommer till detta i ett senare inlägg. 

Nu tänkte vi istället rikta blickarna längre fram och fundera kring om basinkomst skulle kunna vara en god idé i ett samhälle bortom tillväxtparadigmet. Detta har forskarna Mikael Malmaeus, Eva Alfredsson och Simon Birnbaum undersökt kopplat till det projekt på KTH vi tidigare skrivit om; Framtider bortom BNP-tillväxt. I Basic income and social sustainability in post-growth economies jämför de hur basinkomst skulle fungera i två av de fyra scenarier som målas upp inom projektet. De som kallas ”lokal självförsörjning” och ”automatisering för livskvalitet”. Av de fyra är det dessa som ligger längst ifrån varandra.

Kort beskrivet handlar lokal självförsörjning om ett samhälle där i princip allt man behöver produceras lokalt på ett sådant avstånd att man inte behöver bil. Det är ett arbetsintensivt scenario med låg grad av teknik och kapital. Automatisering är tvärtom ett i hög grad digitaliserat samhälle där tekniken används för att hitta de mest resurseffektiva sätten att tillgodose medborgarnas behov på. Här kan arbetstiden istället minskas i förhållande till idag.

När basinkomst analyseras i relation till dessa scenarier verkar det fungera bättre i kombination med automatisering än med lokal självförsörjning. En utgångspunkt är att basinkomsten ska vara så hög att ingen faller under fattigdomsstrecket. Det mått på fattigdom man använt är 50% av medianinkomsten. Men för att denna nivå inte ska bli för låg om inkomsterna sjunker kraftigt har man satt ett slags kritisk gräns. Och den är beräknad utifrån ett basläge som är ungefär som dagens inkomster. Skatterna på arbete och kapital höjs till dess de kan bekosta denna summa och i scenariot med lokal självförsörjning blir de så höga som 62% (jämfört med dagens omkring 36%).

Forskarna reflekterar själva kring att de här gränserna inte alls är självklara, men att man behöver utgå från någonting för att kunna göra beräkningar. Det är ju t ex troligen så att många fler odlar egen mat i scenariot med lokal självförsörjning. Också att man hjälper varandra mer inom lokalsamhället utan att ta betalt och att man därför inte behöver en lika stor summa pengar för att leva ett gott liv.

Själva blev vi förbluffade när vi någonstans läste att medellönen i Sverige är 33 000 kr i månaden. Enligt SCB är den ännu högre medan medianlönen är på 30 900. Även denna lägre siffra är flera tusen kronor i månaden högre än jag någonsin har haft. Det är lite tabu att prata om vad man har i lön, men vi tar idag ut en lön på 11 349 kr per person i månaden, före skatt. Basinkomst räknat utifrån 50% av medianlönen idag skulle alltså bli en rejäl löneförhöjning för oss! Vi har väldigt svårt att uppfatta oss själva som fattiga och i jämförelse med människor i många andra länder är vi förstås stenrika. Detta kan upplevas väldigt olika, men det verkar rimligt att tänka att en basinkomst skulle kunna vara en lägre summa och ändå ha den effekt man eftersträvar. 

En viktig slutsats är att effekterna av basinkomst hänger samman med hur det övriga ekonomiska systemet ser ut och hur samhället är uppbyggt på andra sätt. Införs det i ett land där många har svårt att sätta mat på bordet är det självklart att det minskar fattigdom. Inte lika uppenbart i ett land där det skulle ersätta andra trygghetssystem. Omställning till ett klimatmässigt hållbart samhälle kan se ut på olika sätt och om basinkomst har en plats i det kan bero på vilken väg man väljer.

Kopplingen till klimatet är att ständig tillväxt är väldigt svårt – för att inte säga omöjligt – att kombinera med att hålla sig inom planetens gränser. Vid en kraftig ekonomisk inbromsning riskerar många att bli arbetslösa och förlora sin inkomst. Precis som det vi ser i spåren av corona. Då behöver man hitta andra sätt att förhindra fattigdom än att försöka få igång tillväxten igen – eftersom den inte är hållbar. Både miljö, klimat och basinkomst berör också frågor om rättvisa.

Vi återkommer både till basinkomst och till de framtidsscenarier KTH beskriver i flera kommande inlägg. Det känns väl värt att reflektera vidare kring.