Author Archives: Sofia Asthamn

Miljövänlig advent

Miljövänlig adventstid

I novembermörkret längtar många efter adventstidens stämningsfulla ljus och nu är det snart dags. Med några enkla tips kan det bli en mer miljövänlig advent.

Välj 100% stearin till alla levande ljus inklusive värmeljus. Det är mycket bättre för miljön än paraffin. Vaxljus är ett bra och väldoftande alternativ om man får tag på sådana.

Dekorera inte adventsljusstaken för levande ljus med det som ofta kallas vitmossa i handeln. Den är flamskyddsbehandlad, vilket kan låta tryggt, men är mindre bra ur miljösynpunkt. Det finns mycket annat i naturen man kan dekorera med t ex granris, kottar eller torkade nypon. Vi har som tradition att hitta på något nytt att dekorera med varje advent (till slut sätter fantasin kanske gränser, men det har inte hänt än.). Vi har bl a använt stenar, rosépeppar som tappat smaken och kastanjer. I år blir det faktiskt pepparkakor.

För mig (Sofia) är det självklart att baka pepparkakorna själv. Det är mycket onödiga tillsatser i de köpta och jag tycker det är stor skillnad på både smak, doft och känsla. På senare år har det också blivit ett viktigt projekt att göra pepparkakshus. Vi har gjort Klosterkyrkan i Vadstena i pepparkaksform, en pepparkakstrumpet till min fars 70-årskalas och en liten fisk till min bror. I år är tanken att det ska bli huset vi bor i. För en mer miljövänlig advent är det bra att baka pepparkakor – och lussekatter – på KRAV-märka ingredienser så långt det går att hitta. Smör och mjöl är inga problem, men även kanel och en del andra kryddor finns med miljömärkning och som refill i vår vanliga livsmedelsaffär.

Vår julgransbelysning gick sönder förra julen, så i år ska vi köpa en ny och tänker välja en energibesparande LED-slinga. Ska du köpa ny elljusstake är det värt att tänka på energiåtgången även där. Vilken slags lampor du än har i mysbelysningen är det bra att tänka på att inte ha den tänd i onödan. Framför allt behöver den ju inte vara tänd när det är ljust ute eller när man har mycket annan belysning tänd – då är mysfaktorn inte särskilt stor. Vi brukar i stort sett bara ha den tänd när vi är hemma, vakna och det är mörkt. Men även vi tycker det ser mysigt ut med tända stakar i fönstren när man tar en kvällspromenad så där får man göra en avvägning. Använd gärna timer om du vet med dig att du annars brukat ha adventsljusstaken tänd även när den inte gör någon ”nytta”. Själen behöver nog mysbelysning så här års, men även det kan göras med eftertanke.

Fridfull och miljövänlig advent önskar vi!

Hösttröst – bejaka november

SmafaglarNu mörknar det alltmer och de färgsprakande löven har fallit från träden. Den vita snön har inte anlänt ännu, eller gör bara tillfälliga besök. Adventstiden, med alla ljus, saffran och pepparkakor, är en bit bort, liksom midvintersolståndet då det vänder och blir ljusare igen. Många upplever november som den tyngsta månaden på året och känner att man behöver hösttröst. Budskapet man möts av är då ofta; bättre fly än illa fäkta. Kanske lockar en flygresa till soligare nejder? Kanske ett köpcentrum så kraftigt upplyst att man glömmer att det är mörkt ute? Kanske piggar det upp med nya kläder, nya skor, nya möbler? Eller ska vi kanske låtsas att det redan är jul – är inte det mysigare än november? Och då finns det ju massor av saker man skulle kunna köpa.

Förra året hade jag en period under hösten då jag (Sofia) kände mig stressad över att tiden bara tycktes rinna förbi. Jag gick en promenad och stod en stund med blicken ut över Vättern. Då kom tanken: Det är inte snart jul. Det är november. Och med ens saktade tempot in. Den här veckan tänkte vi dela med oss av några små idéer som förgyller november för oss och som snarare handlar om att ta vara på än om att fly. Många är gratis, ingen är dyr och de belastar miljön enormt mycket mindre än en flygresa eller shopping på den nivå vi i Västvärlden ägnar oss åt nuförtiden. Ta det som inspiration till att hitta dina egna små knep. På slutet finns två recept på passande novemberdrycker.

Är man klar med morgonbestyren innan det ljusnar har man som störst möjlighet att använda dygnets få ljusa timmar. Passa på att gå ut under dagen på lediga dagar eller t ex på lunchrasten. Särskilt soliga dagar, men även när det är molnigt piggar det upp med en promenad i dagsljus.

På kvällen kan man gärna kura skymning när man har tid. Tänd ljus istället för lampor, läs böcker, prata, spela spel, lägg pussel, hyr eller låna en bra film (t ex de spektakulära naturfilmerna i serien Planet Earth). På arbetsplatser är det ofta mycket att göra på hösten, men de sociala förväntningarna på att man ska ha varit med om en massa spännande saker är inte så stora. Ta vara på det och gör stundtals ingenting! Tofflor och varma filtar är mysiga att ha när det känns ruggigt.

Ta in det vackra med hösten så varar det längre. Jag torkade en näve nypon, tog in kastanjer och pinnar och lade några vackra löv i press. Man behöver inte göra det så avancerat som att binda en krans. Att arrangera fynden på ett vackert fat tar bara några minuter. Pyssliga och kreativa inneprojekt passar utmärkt i november. Här ska man förstås hitta något man tycker är roligt. Själv har jag tänkt sy en klänning i ekologisk bomull och är i full färd med att konstruera ritningen till årets pepparkakshus – i form av huset vi bor i.

Jag har på senare år börjat äta D-vitamin så här års, men är annars skeptisk till kosttillskott. Forskning tyder på att det är nyttigare att få i sig vitaminerna via kosten och det känns sundare på alla möjliga sätt. När det mörknar behöver man mycket näring för att pigga upp sig så det kan vara värt att tänka lite extra på vad man äter. Vi har tidigare nämnt nypon som en rik källa till C-vitamin. En annan sådan som enkelt kan odlas i Sverige är havtorn. KRAV-märkta citrusfrukter från t ex Italien eller Spanien kan man också unna sig ibland. Färgglada frukter, bär och grönsaker är ofta rika på antioxidanter. I säsong (nästan jämt) är morötter och rödbetor som passar t ex i en rustik höstgryta eller värmande soppa. Äpplen är också vitaminrika.

Vitlök sägs skydda mot förkylning och kryddig mat upplevs ofta som värmande. Kryddor är ok ur klimatsynpunkt även om de fraktats långt eftersom de väger lite, är lätta att packa, har lång hållbarhet och används i liten mängd. Honung är bakteriedödande och sägs också skydda mot förkylning. Varm dryck med honung i upplevs ofta som lindrande om man ändå blivit förkyld. Nyttigast är honungen dock om man inte värmer den. Ät som den är, ha som pålägg eller mixa i en smoothie.

 

Värmande dryck

Lägg en bit 70% mörk choklad i kastrull med en rågad tesked honung och låt chokladen smälta. Fyll på med havremjölk till dess det är lagom till ett stort glas och värm drycken så att den blir ångande varm. Välj KRAV- och Rättvisemärkt choklad.

 

Vitaminspäckad smoothie

2 dl frysta blåbär
1 stort päron
1 1/2 dl havremjölk
1/2 vaniljstång
2 tsk honung
2-3 urkärnade, torkade nypon eller ca 1 tsk nyponskalsmjöl

Dela och skrapa ur vaniljstångens innehåll i en mixer eller skål om du använder mixerstav. Lägg gärna skalet i en burk med socker, låt det stå och skaka om ibland, så har du snart ett smakrikt vaniljsocker. Lägg i övriga ingredienser och mixa till en krämig dryck. Räcker till två stora glas.

Höstmeny

HostmenySå här års kan man bli sugen på lite rustikare mat och vi bjuder på säsongsmat i form av en höstmeny. Det blir hasselnötspanerad sill med mos på potatis och jordärtskocka, serverat med rårörda lingon och syrade morötter. Till efterrätt; dinkelpannkakor med kanelstekta äpplen, valnötter och lönnsirap. Potatisen är ju i själva verket mer flexibel så här års än på sommaren och passar nu i t ex mos. I konventionell odling är det dock den gröda som besprutas mest i Sverige – så välj KRAV. Jordärtskocka odlar vi själva och det blir hur mycket som helst som man kan skörda även in på vintern, men även i vår vanliga livsmedelsaffär finns det bra varianter att köpa nu. Äpplen är det många som har mer av än de mäktar med så fråga gärna bekanta om du inte har egna.

 

Höstmeny; varmrätt

Hasselnötspanerad sill

knappt 1/2 dl hasselnötter
300 g sill
salt och peppar
tomatpuré

Klipp av sillens ryggfena eller dra av skinnet. Mal hasselnötterna och bred ut på ett fat. Lägg ned sillfiléerna med skinnsidan nedåt. Salta och peppra lätt på insidan och lägg på en sträng tomatpuré. Lägg ihop dem två och två med nötpaneringen utåt. Om filéerna är stora kan man dela dem och lägga ihop två halvor. Stek i rapsolja.

 

Mos på potatis och jordärtskocka

300 g skalad jordärtskocka
400 g skalad potatis
ca 3/4 tsk salt
en gnutta vitpeppar
ca 1/2 tsk kryddpeppar
1/2 dl havremjölk
2 äggulor

Dela potatis och jordärtskocka i mindre bitar och koka dem mjuka. Mosa eller mixa ihop med övriga ingredienser. Smaka av kryddningen.

Vi serverade med rårörda lingon och egenhändigt syrade morötter med vitlök. Det går förstås bra med lingonsylt istället och får man inte tag på syrade morötter passar det bra med rårivna.

Höstmeny - Dinkelpannkaka

Höstmeny; efterrätt

Dinkelpannkakor med kanelstekta äpplen, valnötter och lönnsirap

1 dl vetemjöl
1/2 dl dinkel fullkorn (kallas ibland spelt)
1/4 tsk salt
3 dl havremjölk
2 ägg

Blanda mjöl och salt. Vispa i 1 dl havremjölk i taget. Tillsätt äggen och vispa noga. Låt stå en liten stund. Blanda om igen och stek sedan tunna pannkakor av smeten. Klyfta och kärna ur så många äpplen du tror att ni kommer att äta och stek dem i lite smör eller rapsolja med lite råsocker och rikligt med kanel. Vi rostade även valnötterna något i torr stekpanna, men de kan förstås också serveras som de är. Ringla över lönnsirap efter smak.

Att uppleva naturen

FjallutsiktNär vi bodde i Göteborg tänkte jag (Sofia) ibland på att man en vanlig dag bara såg ting och miljöer som skapats av människor; byggnader, vägar, bilar… Även grönskan är planterad och iordningställd av människohand i form av parker och rabatter. Jag tänkte att det är lätt att få hybris i städer och tro att vi har kontroll över allting. När det regnar ser man inte heller vilken funktion detta har. Naturens krafter är mest i vägen. Man får sällan tillfälle att verkligen uppleva naturen och det är en brist.

Den stora kontrasten upplevde jag när vi åkte till Åre och vandrade i fjällen. Där kan man gå i timmar och det enda man ser av mänsklig inblandning är grånade ledpinnar av trä. Som människa är man väldigt liten där, men del av något stort. Man kan förbereda sig, men inser tydligt att man inte kontrollerar miljön. Det kan komma störtskurar av iskallt regn, hård blåst, snö mitt i sommaren – och förstås strålande solsken när man minst väntar det.

Vadstena, där vi bor nu, är kanske mer kulturhistoria än natur, men präglas också av Vättern. Den stora sjön är ofta en påtaglig påminnelse om naturens mäktiga krafter. Jordbrukslandskapet staden omges av upplever man gärna som mer naturligt än staden, men är förstås egentligen också en mänsklig konstruktion.

Vi har makt att utrota djurarter, förgifta jord och vatten, påverka klimatet och mycket annat, men vi kan inte i en handvändning avstyra effekterna när naturen slår tillbaka. Vi kan inte välja att fortsätta som nu och tro att naturen tiger still. Det är hög tid att hejda sig och börja leva på naturens villkor, acceptera att den sätter gränser som vi inte ens borde försöka ta oss över. För de flesta av oss kräver detta drastiska livsstilsförändringar. Jag tror det är betydelsefullt att lära känna naturen bl a genom att vistas i den, för att förstå vad det är vi är på väg att förlora och vad vi borde göra. Om man har barn eller arbetar med barn tror jag att det spelar roll för deras framtida engagemang att de får uppleva naturen på nära håll.

Min morfar jobbade bl a i skogen och var mycket intresserad av jakt. Jag har ett barndomsminne av att gå med honom i skogen och han pratade om träd, spår och spillning, hur man ser skillnad och vad djuren och växterna heter. Tyvärr har jag glömt mycket av kunskaperna han försökte ge mig, men känslan för naturens betydelse förmedlade han. Det är inte alltid viktigt att veta vad saker heter, men tanken slog mig nyligen att när man känner människor vet man vad de heter. Att lära sig namn kan vara ett sätt att lära känna naturen och när man har en relation till växterna och djuren är det lättare att komma ihåg vad de heter. Jag har t ex inte svårt att minnas vad växterna på vår koloni heter, de vi har odlat själva. Vad heter träden du passerar på väg till jobbet? Vilka fåglar ser man ofta där du bor? Fisken vi äter är ofta anonym. Där vet man vad den heter, men inte hur den såg ut när den levde. Att ta reda på det kan vara ett sätt att öka respekten för hållbart fiske. I somras besökte vi Vätternakvariet och såg en del av de fiskar som lever i vår närmaste sjö.

För några år sedan besökte vi Tännforsen i Jämtland som är en turistattraktion. Det ger en viss prägel att många besöker den och omgivningen har delvis anpassats efter det. Men själva vattnet, det mäktigt forsande, är orört. På en skylt om platsens historia stod att det i flera omgångar diskuterats att bygga ut vattenkraft där. Att se vattnets fria flöde och ana hur annorlunda det hade kunnat bli gav en helt annan känsla för vikten av att låta de kvarvarande älvarna vara, än att bara läsa om det.

De flesta av oss har långt till vildmark, men nationalparker och naturreservat finns spridda över hela Sverige. Det är också sätt att uppleva naturen. Ofta finns det skog, sjöar eller andra naturtyper även i närheten av bostadsområden och annars kan även parker och grönområden i städer ge en aning om vad det handlar om. Vistas där. Njut, men våga också känna efter hur det skulle vara om dessa områden förstördes.

Vägra plast

Vägra plast

Innan Peter och jag träffades var jag ganska konsekvent i att vägra plast. Jag hade t ex diskborste av trä och använde aldrig plastfolie. Alla bunkar att blanda och vispa i var av metall och matrester frös jag in i glasburkar (fungerar utmärkt bara man inte fyller dem helt om man fryser något flytande). Att det var detaljer av plast på vissa köksapparater var svårt att komma ifrån och plastpåsar var jag kanske inte ens så duktig på att undvika, men ändå. Från början var detta ett estetiskt ställningstagande.

När Peter och jag flyttade ihop blev det en del kompromisser, men nu närmar vi oss tillsammans detta med att vägra plast från ett delvis annat håll. Jag tycker fortfarande att plast oftast är fult, men det har blivit ett viktigare skäl att det är dåligt för miljön. Plast görs av råolja som är en ändlig resurs och det tar mycket lång tid att bryta ned i naturen, om det över huvudtaget sker. Det handlar i vilket fall om så långa tidsrymder att ingen plast som tillverkats har hunnit brytas ned. Ibland ser man efter en tid inte några rester, men plasten har då visat sig finnas kvar sönderdelad i små partiklar. Dessa absorberar dessutom andra miljögifter och för med sig det till djur som äter av det som växer på platsen. I förlängningen kan det även hamna i maten vi själva äter. Ofattbart stora mängder plastavfall har också hamnat i havet där det gör mycket stor skada. Vidare läsning finns t ex här och här.

Några saker att tänka på kan vara dessa:

Plastfolie är inte en så nödvändig produkt som man kan uppleva det som när man vant sig vid att använda det. Man kan använda burkar med lock, eller t ex lägga lagom stora fat på skålar. Många täcker också slentrianmässigt över allt man ställer i kylen. Fundera över om det behövs.

Små plastpåsar lyckas inte heller vi alltid hitta alternativ till, men tänker man efter kan det gå oftare än man tror. Relativt nyligen köpte vi t ex en ostkupa (i glas och trä) på second hand och kunde därmed sluta använda plastpåsar till att förvara osten. Det finns metallburkar att ta med smörgåsar i och frukt kan ofta funka att vira in i en näsduk eller bakduk om man ska packa ned den. I mataffären behöver frukt och grönsaker väldigt sällan en egen påse, så varför ta en?

Gör det till en vana att ha med tygpåse när du handlar. En sådan här har jag alltid i handväskan (säljs även i designerns egen butik i Gamla Linköping). Eftersom det knappast går att undvika plast som soppåse köper jag påse att bära hem mat i ibland, men det går inte åt så många när man källsorterar sina sopor. Intressant är att det faktiskt införts förbud mot plastpåsar i mataffärer i flera länder och städer t ex Los Angeles. Jag är tyvärr dålig på att säga till att jag inte behöver påse i butiker där expediten stoppar ned varorna, men det ska jag försöka bli bättre på. Peter har kommit längre på den punkten.

Gjutjärnspanna är mycket bättre än teflon där beläggningen består av plasten Polytetrafluoreten. Sköter man en gjutjärnspanna rätt håller den hur länge som helst. Det finns då heller ingen anledning att använda stekspade i plast bara för att undvika att repa ytan.

Välj produkter och förpackningar som innehåller så lite plast som möjligt. Tyvärr är det plastdetaljer på nästan alla köksapparater och det är ofta de som går sönder först. Att man har börjat sätta skruvlock i plast på t ex mjölkförpackningar är ytterst märkligt – förpackningar som fungerade utmärkt utan plastkork tidigare. Mejla gärna till företagen och ifrågasätt detta. Finns en likvärdig produkt utan plastlock – välj den.

Sedan är det svårt att helt undvika plastförpackningar och vi har kvar en del saker av plast. Här är jag lite kluven. Min instinkt är att lämna till återvinningen direkt för att jag inte gillar materialet och vill vägra plast. Men för miljön är det bättre att själv återanvända det som går. En tom glassbytta går t ex bra att frysa något annat i. Det är däremot i de allra flesta fall helt onödigt att köpa speciella plastbyttor att frysa i. Vi diskar och återanvänder också plastpåsar om det inte varit något alltför kladdigt i dem.

Vad som borde vara självklart är att aldrig slänga plast (eller annat skräp som inte bryts ned snabbt) utomhus. Är soptunnan där du befinner dig full – ta med hem. Bäst är förstås att lämna till återvinning.