Author Archives: Sofia Asthamn

Att uppleva naturen

FjallutsiktNär vi bodde i Göteborg tänkte jag (Sofia) ibland på att man en vanlig dag bara såg ting och miljöer som skapats av människor; byggnader, vägar, bilar… Även grönskan är planterad och iordningställd av människohand i form av parker och rabatter. Jag tänkte att det är lätt att få hybris i städer och tro att vi har kontroll över allting. När det regnar ser man inte heller vilken funktion detta har. Naturens krafter är mest i vägen. Man får sällan tillfälle att verkligen uppleva naturen och det är en brist.

Den stora kontrasten upplevde jag när vi åkte till Åre och vandrade i fjällen. Där kan man gå i timmar och det enda man ser av mänsklig inblandning är grånade ledpinnar av trä. Som människa är man väldigt liten där, men del av något stort. Man kan förbereda sig, men inser tydligt att man inte kontrollerar miljön. Det kan komma störtskurar av iskallt regn, hård blåst, snö mitt i sommaren – och förstås strålande solsken när man minst väntar det.

Vadstena, där vi bor nu, är kanske mer kulturhistoria än natur, men präglas också av Vättern. Den stora sjön är ofta en påtaglig påminnelse om naturens mäktiga krafter. Jordbrukslandskapet staden omges av upplever man gärna som mer naturligt än staden, men är förstås egentligen också en mänsklig konstruktion.

Vi har makt att utrota djurarter, förgifta jord och vatten, påverka klimatet och mycket annat, men vi kan inte i en handvändning avstyra effekterna när naturen slår tillbaka. Vi kan inte välja att fortsätta som nu och tro att naturen tiger still. Det är hög tid att hejda sig och börja leva på naturens villkor, acceptera att den sätter gränser som vi inte ens borde försöka ta oss över. För de flesta av oss kräver detta drastiska livsstilsförändringar. Jag tror det är betydelsefullt att lära känna naturen bl a genom att vistas i den, för att förstå vad det är vi är på väg att förlora och vad vi borde göra. Om man har barn eller arbetar med barn tror jag att det spelar roll för deras framtida engagemang att de får uppleva naturen på nära håll.

Min morfar jobbade bl a i skogen och var mycket intresserad av jakt. Jag har ett barndomsminne av att gå med honom i skogen och han pratade om träd, spår och spillning, hur man ser skillnad och vad djuren och växterna heter. Tyvärr har jag glömt mycket av kunskaperna han försökte ge mig, men känslan för naturens betydelse förmedlade han. Det är inte alltid viktigt att veta vad saker heter, men tanken slog mig nyligen att när man känner människor vet man vad de heter. Att lära sig namn kan vara ett sätt att lära känna naturen och när man har en relation till växterna och djuren är det lättare att komma ihåg vad de heter. Jag har t ex inte svårt att minnas vad växterna på vår koloni heter, de vi har odlat själva. Vad heter träden du passerar på väg till jobbet? Vilka fåglar ser man ofta där du bor? Fisken vi äter är ofta anonym. Där vet man vad den heter, men inte hur den såg ut när den levde. Att ta reda på det kan vara ett sätt att öka respekten för hållbart fiske. I somras besökte vi Vätternakvariet och såg en del av de fiskar som lever i vår närmaste sjö.

För några år sedan besökte vi Tännforsen i Jämtland som är en turistattraktion. Det ger en viss prägel att många besöker den och omgivningen har delvis anpassats efter det. Men själva vattnet, det mäktigt forsande, är orört. På en skylt om platsens historia stod att det i flera omgångar diskuterats att bygga ut vattenkraft där. Att se vattnets fria flöde och ana hur annorlunda det hade kunnat bli gav en helt annan känsla för vikten av att låta de kvarvarande älvarna vara, än att bara läsa om det.

De flesta av oss har långt till vildmark, men nationalparker och naturreservat finns spridda över hela Sverige. Det är också sätt att uppleva naturen. Ofta finns det skog, sjöar eller andra naturtyper även i närheten av bostadsområden och annars kan även parker och grönområden i städer ge en aning om vad det handlar om. Vistas där. Njut, men våga också känna efter hur det skulle vara om dessa områden förstördes.

Vägra plast

Vägra plast

Innan Peter och jag träffades var jag ganska konsekvent i att vägra plast. Jag hade t ex diskborste av trä och använde aldrig plastfolie. Alla bunkar att blanda och vispa i var av metall och matrester frös jag in i glasburkar (fungerar utmärkt bara man inte fyller dem helt om man fryser något flytande). Att det var detaljer av plast på vissa köksapparater var svårt att komma ifrån och plastpåsar var jag kanske inte ens så duktig på att undvika, men ändå. Från början var detta ett estetiskt ställningstagande.

När Peter och jag flyttade ihop blev det en del kompromisser, men nu närmar vi oss tillsammans detta med att vägra plast från ett delvis annat håll. Jag tycker fortfarande att plast oftast är fult, men det har blivit ett viktigare skäl att det är dåligt för miljön. Plast görs av råolja som är en ändlig resurs och det tar mycket lång tid att bryta ned i naturen, om det över huvudtaget sker. Det handlar i vilket fall om så långa tidsrymder att ingen plast som tillverkats har hunnit brytas ned. Ibland ser man efter en tid inte några rester, men plasten har då visat sig finnas kvar sönderdelad i små partiklar. Dessa absorberar dessutom andra miljögifter och för med sig det till djur som äter av det som växer på platsen. I förlängningen kan det även hamna i maten vi själva äter. Ofattbart stora mängder plastavfall har också hamnat i havet där det gör mycket stor skada. Vidare läsning finns t ex här och här.

Några saker att tänka på kan vara dessa:

Plastfolie är inte en så nödvändig produkt som man kan uppleva det som när man vant sig vid att använda det. Man kan använda burkar med lock, eller t ex lägga lagom stora fat på skålar. Många täcker också slentrianmässigt över allt man ställer i kylen. Fundera över om det behövs.

Små plastpåsar lyckas inte heller vi alltid hitta alternativ till, men tänker man efter kan det gå oftare än man tror. Relativt nyligen köpte vi t ex en ostkupa (i glas och trä) på second hand och kunde därmed sluta använda plastpåsar till att förvara osten. Det finns metallburkar att ta med smörgåsar i och frukt kan ofta funka att vira in i en näsduk eller bakduk om man ska packa ned den. I mataffären behöver frukt och grönsaker väldigt sällan en egen påse, så varför ta en?

Gör det till en vana att ha med tygpåse när du handlar. En sådan här har jag alltid i handväskan (säljs även i designerns egen butik i Gamla Linköping). Eftersom det knappast går att undvika plast som soppåse köper jag påse att bära hem mat i ibland, men det går inte åt så många när man källsorterar sina sopor. Intressant är att det faktiskt införts förbud mot plastpåsar i mataffärer i flera länder och städer t ex Los Angeles. Jag är tyvärr dålig på att säga till att jag inte behöver påse i butiker där expediten stoppar ned varorna, men det ska jag försöka bli bättre på. Peter har kommit längre på den punkten.

Gjutjärnspanna är mycket bättre än teflon där beläggningen består av plasten Polytetrafluoreten. Sköter man en gjutjärnspanna rätt håller den hur länge som helst. Det finns då heller ingen anledning att använda stekspade i plast bara för att undvika att repa ytan.

Välj produkter och förpackningar som innehåller så lite plast som möjligt. Tyvärr är det plastdetaljer på nästan alla köksapparater och det är ofta de som går sönder först. Att man har börjat sätta skruvlock i plast på t ex mjölkförpackningar är ytterst märkligt – förpackningar som fungerade utmärkt utan plastkork tidigare. Mejla gärna till företagen och ifrågasätt detta. Finns en likvärdig produkt utan plastlock – välj den.

Sedan är det svårt att helt undvika plastförpackningar och vi har kvar en del saker av plast. Här är jag lite kluven. Min instinkt är att lämna till återvinningen direkt för att jag inte gillar materialet och vill vägra plast. Men för miljön är det bättre att själv återanvända det som går. En tom glassbytta går t ex bra att frysa något annat i. Det är däremot i de allra flesta fall helt onödigt att köpa speciella plastbyttor att frysa i. Vi diskar och återanvänder också plastpåsar om det inte varit något alltför kladdigt i dem.

Vad som borde vara självklart är att aldrig slänga plast (eller annat skräp som inte bryts ned snabbt) utomhus. Är soptunnan där du befinner dig full – ta med hem. Bäst är förstås att lämna till återvinning.

Miljövänlig träning

Miljövänlig träning

På semestern i juni var jag (Sofia) ett par dagar hos mina föräldrar som bor nära en skog. Pappa tränade friidrott i sin ungdom och var bra på 800 m. Nu tog vi en runda i skogen tillsammans; promenerade en del, joggade en del och sprang lite fortare ibland. Han känner den där skogen mycket väl och vi pratade om naturen och om träning. Under många av sina yrkesverksamma år var han cykelbrevbärare och fick en massa ”gratis” träning genom det. Han och någon av hans bröder brukade jogga till branta backar som de sprang fort uppför och långsammare nedför. På vintern hände det att han och några träningskompisar åkte skidor till ett ställe där det var bra ytor för att pulsa i snö (rejäl träning för benen och konditionen). Tankar väcktes hos mig om hur mycket vi krånglar till det nuförtiden och att många av de omvägar vi tar till motionen gör det till mindre miljövänlig träning.

Inte är det väl så ovanligt att köra bil till jobbet, fast det är på cykelavstånd och sedan köra bil till ett gym för att få röra på sig. Träningslokalen är ofta kraftigt upplyst och innehåller elanslutna redskap som inte sällan imiterar rörelser man kan göra i naturen – löpband, motionscyklar, roddmaskiner… Hur man ser ut har också blivit viktigt trots att man väl måste träna rätt länge innan man faktiskt gör det snyggt! Det leder till ökad konsumtion, liksom all den extra kringutrustning ingen tidigare tänkte på att man behövde.

Själv började jag försiktigtvis löpträna strax före årsskiftet och har fastnat för det trots att det går väldigt långsamt framåt. Eftersom jag var osäker på om jag skulle lyckas göra det till en vana köpte jag inte nya träningskläder utan sprang i vanliga fritidsskor och lånade Peters för stora träningsoverall. Jag insåg efter ett tag att det var bättre för benhinnorna att köpa skor anpassade för löpning och när jag fyllde år i maj önskade jag mig en egen träningsoverall. Då letade jag efter ekologiskt producerade träningskläder och skor, men det utbudet är tyvärr fortfarande litet (förutom när det gäller yoga). Det fick bli vad jag tror är bra kvalitet istället. I grunden gäller samma råd för köp av träningskläder och skor som för andra kläder och skor.

Löpning är miljövänlig träning. Även om det tillkommit många prylar, kräver det egentligen minimalt med utrustning. En annan fördel är att man inte behöver transportera sig någonstans. Det är bara att kliva ut genom dörren och börja springa. Om den bästa löpslingan är en bit bort kan ett bra alternativ vara att cykla dit som uppvärmning och hem som nedvarvning. Cykling är ett miljövänligt motionssätt i sig. Cykeln är så användbar i så många andra sammanhang också att den inte ens behöver ses som extra träningsutrustning. Vill man träna styrka kommer man långt med den egna kroppstyngden och kanske ett par hantlar. På sommaren verkar det ha blivit populärt att ordna träningspass utomhus och det kan vara ett bra sätt att använda den omgivande miljön istället för att göra träningen till något konstruerat som drar energi. Att träna ute kan dessutom vara en naturupplevelse. Väder och årstider skapar naturlig variation. Man kan se motvinden som en uppförsbacke som gör träningen effektivare och pappa brukar alltid säga att det är mer syre i luften när det regnar. I vinter hoppas åtminstone jag på mycket snö att pulsa i. Att uppleva naturens krafter brukar påminna mig om både min litenhet och mitt ansvar.

Sedan är ju motion något ganska personligt och det är viktigt att hitta något som känns roligt för att det inte bara ska bli ett tillfälligt ryck. Energin man får från motionen kan man behöva för att orka engagera sig i annat – t ex för miljön. Men om träningen inte utgår från en passion för en viss sport utan handlar mest om att få röra på sig, skadar det inte att ha miljön i åtanke även när man väljer motionsform. Några punkter för miljövänlig träning kan vara dessa:

  • Träna nära där du bor eller nära jobbet. Låt inte träningen innebära en extra tur med bilen. Ta vara på den omgivande miljön.
  • Håll huvudet kallt när det blir mycket kringutrustning man bara måste ha. Behövs det verkligen? Kommer du faktiskt att använda det? Tillför det något väsentligt?
  • Gör inte träningen till en modevisning vilket leder till att man måste köpa nytt ofta. Det viktiga är att det är praktiskt och bekvämt och helst håller länge.
  • Träna gärna utan att förbruka el, t ex utomhus och utan eldrivna redskap. Framtidens melodi blir kanske att använda liknande teknik som vi skrev en del om förra veckan så att el kan produceras i träningslokalerna istället för att förbrukas. Ansatser åt det hållet finns redan.

För den som söker goda råd och inspiration när det gäller löpning rekommenderas Bli en bättre löpare med Malin Ewerlöf, av Malin Ewerlöf.

Färre saker

 

Farre sakerDen här veckan är tipset kanske inte så konkret, men vi ville ändå dela med oss av några funderingar och resonemang kring en fråga där vi själva bara börjat nosa på hur ett hållbart förhållningssätt skulle se ut. Det handlar om alla dessa saker de flesta av oss äger och om det kanske vore bättre med färre saker.

Vissa beteenden har en gång varit rationella, eller är det i ett visst sammanhang, men blir destruktiva i en annan tid eller situation. Ett sådant beteende är att spara på allt som möjligen någon gång kan vara bra att ha. I en tid när de flesta hade betydligt färre saker och många i mycket högre grad än i dag var självförsörjande kunde man ofta faktiskt få nytta av de där sakerna. Vi såg för ett tag sedan en utställning om sopor på Nordiska museet och ett föremål jag (Sofia) minns särskilt var ett par barnbyxor. De hade lappats och lagats många gånger till dess de till slut inte fungerade att använda som byxor längre. Då användes de som tätning i en husvägg. Ingenting blev egentligen sopor utan gick att återbruka på något sätt i någon form. Det är ett mycket miljövänligt sätt att leva. Om man idag försöker vara i hög grad självförsörjande eller äger lite är det fortfarande rationellt att spara på det mesta.

Men för de flesta av oss hamnar de där sakerna längst in i garderoben, i en låda på vinden, belamrar skåp och lådor, eller fyller en inte obetydlig del av vår bostadsyta. Det där tillfället då sakerna skulle kunna vara bra att ha kommer inte, för vi har nyare saker som fyller den funktionen och vi tar oss inte för med att laga eller göra om  till något annat. Vi fyller hela tiden på med nya saker  och våra hem blir istället överfulla. En del människor verkar ha oerhört svårt att göra sig av med någonting och börjar hellre fundera över större bostad än en rejäl utrensning. Kanske har man fått med sig det där tänkandet från en tid då det var rationellt.

Jag har flyttat flera gånger och det är en ganska bra kur. En rejäl höstrensning brukar också kännas mer befriande än svårt. Ändå slås jag varje gång av hur snabbt man samlar på sig grejer. Vårt hem är inte särskilt minimalistiskt och vi har många fler saker än vi egentligen behöver.

Hur förhåller sig då detta till miljö och klimat? Slit och släng är ju inte bra. Men om sparandet inte hindrar att man köper nya saker förlorar det sin funktion som miljöbesparande beteende. Man kan också lätt tappa överblicken över vad man redan har. Det har hänt att vi köpt böcker som vi sedan upptäckt redan stod i bokhyllan hemma. Ett sätt att tänka som vi inte konsekvent praktiserar, men har i bakhuvudet är att om man köper en ny sak ska man skänka bort en gammal. Det kan göra att man tänker efter en gång extra innan man köper något eftersom man måste vara beredd att ge upp något av det man redan har.

Det vi rensar ut från vårt hem, brukar vi lämna till Röda Korsets second hand, som är närmast från där vi bor. Att skänka bort är det enklaste sättet och pengarna går till människor som behöver dem bättre än vi. Men även att sälja på t ex Blocket, delta i eller ordna en loppis, eller sälja till antikvariat, vintagebutiker, antikhandel eller liknande är bra sätt att bli av med saker. Det man inte ska göra är att kasta, om det inte är väldigt slitet eller på annat sätt värdelöst. Det är klimatsmart att köpa second hand och för att det ska fungera måste det komma in saker till sådana försäljningsställen. Om din utrensade pryl hindrar någon från att köpa en ny sådan för att denne hittar den begagnat är det en vinst för miljön. Däremot ska man inte se detta som en frisedel att konsumera hur mycket som helst och sedan skänka bort.

Själva tankeexperimentet kring vilka saker man egentligen behöver, vilka som verkligen tillför livet något och vilka som snarare känns som en belastning, kan ge perspektiv på det materiella och i förlängningen påverka vårt sätt att konsumera. Kanske kan man inse hur oerhört gott ställt de allra flesta av oss har det vid en global eller historisk jämförelse. Och kanske hur lite av det vi äger som är nödvändigt eller viktigt. Det finns de som driver idén med färre saker väldigt långt och bestämmer sig för ett visst antal ägodelar, eller en mycket långt gången reducering. Flera bloggar handlar om sådana livsval. Andrew Hyde trimmade t ex ned antalet ägodelar till 15 vilket rymdes i en ryggsäck. Numera lär han unna sig 39.

Vi har gjort vandringar på Gotland och Fårö, i Tiveden och flera gånger i Jämtland i trakten kring Åre. Om man ska vandra en hel dag (vi har bara övernattat ute en gång), måste man vara beredd på snabba väderomslag och kraftiga temperaturväxlingar och att man kan bli blöt. Packar man å andra sidan ned allt som möjligen skulle kunna vara bra att ha, eller trevligt att ha, blir packningen snabbt så tung att vandringen blir en pina. Vi brukar klara den balansen riktigt bra och jag har aldrig saknat någonting. Däremot har jag ofta önskat att den sortens enkelhet skulle gå att överföra till det vanliga livet i högre grad. Att hitta balansen, att gå genom livet med lätt, men tillräcklig packning.

Miljövänliga kläder och skor

 

VandrarkangorNu blåser snart de härliga höstvindarna och det blir dags att klä sig lite varmare. Kanske blir man sugen på murrigare färger och kanske får man lust att förnya garderoben. Då kan det vara läge att tänka till lite för att välja så miljövänliga kläder och skor som möjligt.

Inventera garderoben innan du går till butiken. Vad är det du verkligen behöver köpa? Minst miljöpåverkan har det att använda kläder du redan har. Den händige kan laga och sy om. Jag (Sofia) syr inte ofta, men nyligen gjorde jag om ett par jeans jag tröttnat på till en kjol och fick inspiration att sy mer.

Ett bra alternativ för det du ändå känner att du behöver köpa är second hand. Där är Peter bättre än jag på att hitta rätt. Större förutsättningar har man onekligen om man bor i en större stad där utbudet är så mycket mer omfattande. Men även vi som bor i småstäder kan förstås passa på när man besöker t ex Stockholm eller Göteborg. Då kan man hitta den trendiga typen av second handbutiker som säljer märkeskläder och sk vintage. I Göteborg har Peter fastnat för t ex Ragtime och i Stockholm har besök på Herr Judit resulterat i flera köp (båda butikerna har dessutom syskonbutiker med utbud för kvinnor). Även en del av de butiker som säljer skänkta kläder har ett bra utbud. Då går ju dessutom pengarna till välgörande ändamål. Exempel på detta är Emmaus, som har en vintagebutik på Slussen i Stockholm och välsorterat utbud i butiken på Linnégatan i Göteborg. Vill du leta upp samt själv recensera second hand-butiker i din närhet eller inför en resa rekommenderas hemsidan Vintagekartan. Bekvämt för att hitta närmaste butik, när du går på stan, kan även vara den mobil-app som kallas AllaKartor.se

Tycker man detta är svårt och aldrig hittar något begagnat som passar kan man välja ekologiskt producerade kläder. Det gör jag allt oftare. Även när det gäller detta är förstås butikerna fler i de större städerna, men det finns också ett mycket stort utbud på nätet. Jag har t ex flera gånger skickat efter från Ekogarderoben och Jane Wikström och blivit väldigt nöjd med deras miljövänliga kläder.

Bomull är ett material som påverkar miljön mycket negativt när det odlas på konventionellt sätt. Det är en av de mest vattenkrävande växter som finns och odlingarna konstbevattnas i stor omfattning i områden där vattnet skulle behövas till annat. Stora mängder bekämpningsmedel används också vid de konventionella odlingarna och det orsakar skador på både människor och miljö. Läs gärna mer om hur WWF beskriver problemet. Här gör det stor skillnad att välja ekologisk produktion. Min erfarenhet är dessutom att den ekologiska bomullen är mycket mjukare. Men det finns förstås också många andra material som är lättare att producera ekologiskt som lin och hampa. Ibland används också återvunnet material i miljövänliga kläder och skor.

Ett tredje sätt att minska sin klimatpåverkan i samband med klädköp är att välja kvalitet. Då ska det gälla både designen, materialet och tillverkningen. Välj kläder och skor du tror att du kommer att kunna använda i flera, eller till och med många, år. Ofta kasserar vi inte kläder för att de blivit slitna utan för att vi tröttnat, eller de blivit omoderna. Den typen av design som är väldigt trendig en säsong och sedan helt ute ska man alltså gärna undvika, liksom plagg som inte passar ihop med något av det du redan har. Tänk på garderoben långsiktigt, så att det räcker att komplettera ibland. Det händer att man betalar för själva märket och det dyraste är inte alltid bäst, men min erfarenhet är att de billigaste kläderna sällan håller särskilt länge (om de inte är billiga för att de är begagnade). Ibland bleknar färgerna efter första tvätten och ibland tappar kläderna formen efter kort tids användning. I längden blir det billigare att köpa lite dyrare kläder och skor. Bättre för miljön är det också, detta förstås under förutsättning att man därmed köper mindre ofta och inte bara låter garderoben växa.

Jag har två klänningar som mamma sydde till sig själv på 60-talet. Både design och material håller än, även om de hade en period då de inte användes. För ett par år sedan köpte jag en nytillverkad Fjällrävenjacka i en modell som designades 1968. Min bror har en i stort sett likadan från 70-talet, som mycket väl skulle gå att använda fortfarande om den inte blivit för liten. Mina Lundhags vandrarkängor kändes också som ett bra köp. Designen har funnits länge och de görs för att hålla ett helt vuxenliv. Förutom på vandring använder jag dem ibland som vinterkängor eller när det är lerigt på kolonilotten på hösten. De är inte fodrade eftersom foder slits för snabbt. Istället anpassar man med tjockleken på strumporna. Även på sommarvandringar har jag dubbla strumpor eftersom det är det bästa skyddet mot skavsår, men med ett tjockare yttre par står man sig väl även en riktigt kall vinterdag. Att tillverkaren har tänkt på en sådan sak som att foder slits snabbt och därför valt bort det är ett mycket bra tecken. Skor köper jag över huvudtaget väldigt sällan och då alltid kvalitet.

Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.