På sistone har jag hört ordet ekosystem användas i överförd bemärkelse några gånger. Som när någon pratade om kyrkans ekosystem. Efterhand har jag börjat tycka att det är ett användbart tankesätt. Nu har jag börjat fundera kring staden som ekosystem.

Det jag är ute efter är inte hur städer fungerar idag utan hur de skulle kunna fungera om de var mer inspirerade av naturen. Ungefär som skogsträdgårdar fungerar mycket mer likt naturliga ekosystem än det vanliga jordbruket gör (även det ekologiska). När jag började skriva om detta ledde den ena tanken snabbt till det andra och det blev långt. Därför blir det en liten serie på temat och jag börjar med att fokusera på begreppet signalarter.

Signalarter kan bara leva i friska ekosystem. Därför är det ett gott tecken när man hittar dem i naturen. På sådana platser finns det ofta goda möjligheter också för andra känsliga eller hotade arter att överleva.

Så vilka skulle signalarterna vara om man tänker på staden som ekosystem? Det som är känsligt och ofta hotat, men värdefullt. Ibland sägs att man kan mäta hur välfungerande ett samhälle är utifrån hur de fattigaste och mest utsatta har det. Dessa känsliga grupper kan ses som signalarter i sig. Men engagemanget för dem tillhör också det som ofta prioriteras ned när kommersiella krafter tar över. Då kan det ses som en signalart när t ex  Räddningsmissionen finns på plats i en stad. Eller när biblioteket har språkcafé och ”Låna en svensk”. Vi har en god vän som tog initiativ till att sätta upp en röd ”länkbänk” vid strandpromenaden. Där inbjuds man till att samtala om psykisk ohälsa. Att de här sakerna släpps fram säger något positivt om stadens ekosystem. I vår individualistiska och ofta egocentrerade tid kan empati vara utrotningshotat.

Men för att det ska bli verkligt hållbart tänker jag att djur och natur måste räknas in i tankemönstret. Nyligen vandrade vi i Tinnerö eklandskap i Linköping. Detta fina naturreservat finns precis intill staden och är enkelt att komma till med lokalbuss. Där finns också Rosenkällasjön som är en återskapad våtmark med ett mycket rikt fågelliv. Det signalerar att man lämnar plats till det vilda och ser värdet i sådant som inte direkt kan omsättas i pengar. Träd i stadsbilden och ängsliknande ytor i parker och längs vägkanter kan vara andra exempel på den sortens signalarter. I städer som bara prioriterar marknaden och kapitalet blir sådant utrotningshotat.

Ett mer radikalt exempel är djurfristäder. Alltså platser där man tar hand om djur från djurförsök eller djurindustri och låter dem leva goda liv till dess de dör av naturliga orsaker. Detta är väldigt ovanligt och ordnas nog alltid av engagerade privatpersoner. Om en stad, eller kommun skulle besluta att inrätta en sådan vore det en signal om att det är en helt annan typ av stad, en där varje liv räknas. På ett lite mer näraliggande sätt kan man tolka det veganska utbudet som en signalart. Hur det ser ut och prioriteras säger något om vilken plats djur har i staden som ekosystem. Är djuren mat eller vänner?

I en tid där marknaden vill få oss att ständigt köpa nytt och byta upp oss kan tjänster för reparation bli utrotningshotade. En skomakare, cykelreparatör, eller någon som lagar kläder kan då vara signalarter i staden som ekosystem. Säkert finns det många fler och jag kanske kommer att få upp ögonen för andra nu är jag har börjat tänka i de här termerna. Fundera gärna kring vilka signalarter du ser omkring dig i en stad nära dig.

Ett näraliggande begrepp är nyckelarter. Det tänkte jag återkomma till nästa gång.