Det här är tredje och sista inlägget där jag funderar kring staden betraktad som ett ekosystem. Denna gång med fokus på kretslopp.

Naturen är full av kretslopp. Samma vatten cirkulerar sedan urminnes tider. Det regnar eller snöar ned, rinner ned i jorden och fyller vattendragen, värms av solen och ångar upp igen. I en skog faller löv och barr till marken och förmultnar, grenar och fallna träd bryts ned med hjälp av svampar och små djur. Allt detta blir ny jord väl anpassad för nya träd att växa upp ur. Många fler exempel skulle kunna räknas upp.

I städer finns däremot mycket som är linjärt. Naturresurser används för att tillverka eller bygga något som används en förhållandevis kort period och sedan betraktas som skräp. Det är dåligt i båda ändarna. All nyproduktion använder naturrersurser och genererar utsläpp i någon form. I andra änden finns sådant som miljöskadligt avfall och plast i haven. Sopsortering och återvinning är bra, men det räcker tyvärr inte så långt. Dels är själva processen krävande och dels halkar de återvunna materialen oftast ned på kvalitetsskalan och kan inte användas till samma saker som de nya. Det fattas också en hel del här. Varför kan man t ex bara lämna in förpackningar?

Från första januari infördes regler om att textilavfall skulle samlas in. Egentligen ett mycket bra steg, men tyvärr illa förberett. Någon anläggning för att återvinna textilfibrer fanns inte i Sverige och det blev väldigt oklart vart man egentligen skulle lämna trasiga strumpor eller tygsnuttar. Mycket osäljbart material fick hanteras av second handbutiker. Från 1 oktober ändras reglerna igen så att man får slänga trasiga kläder och fläckiga textilier i brännbart trots allt. Vilket väl innebär att det bara är det som kan säljas secondhand som inte får kastas. Betydligt bättre hade ju varit att faktiskt starta återvinning av textilfibrer.

Second hand och olika typer av återbruk är bättre än återvinning när det är möjligt. Hantering och transport blir det ändå, men det behöver processas mycket mindre. När vi väljer second hand istället för att köpa nytt finns också potential att minska nyproduktionen. Det lär t ex finnas kläder redan så att det räcker till alla under minst sex generartioner framåt.

Själva designen skulle behöva förändras när det gäller sådant som datorer och telefoner så att delar kan bytas ut eller uppdateras. Det borde också satsas på robust hållbarhet istället för att det ständigt ska kännas nytt.

Här i staden revs för ett tag sedan en gammal silo. Diskussionerna var många, långa och åsikterna polariserade. En idé som fanns tidigare i processen var att göra om den till lägenheter. Jag tror att det till slut uppfattades som för svårt och dyrt. Till slut revs det alltså och blev – parkeringsplatser. Det sägs att detta är tillfälligt i väntan på beslut om vad som ska byggas där. Men jag misstänker att parkeringsplatserna blir kvar. Riktigt vad som hade varit möjligt och rimligt att göra med just denna byggnad vet jag inte. Men om utgångspunkten hade varit kretslopp istället för ekonomi hade det prioriterats mycket högre att bygga om till något användbart istället för att riva. Parkeringsplatser är också ett väldigt dåligt alternativ i en stad där man tänker kretslopp. Där måste bilismen minska till ett minimum.

Vi har tidigare skrivit om cirkulär ekonomi i de framtidsscenarier bortom BNP som KTH jobbade fram. Där tänker man sig att det är just i städer som det cirkulära har störst möjlighet att förverkligas. För att kunna dela, byta och låna i större omfattning är det en fördel att vara många som bor nära varandra. Samtidigt inser jag, när jag börjar tänka på städernas kretslopp i jämförelse med skogens, så är det enormt mycket som är svårt att tänka sig cirkulärt fullt ut. Egentligen gäller det vår civilisation i stort, även den på landsbygden. Vi har mycket att jobba på! Men det behöver inte hindra att vi gör allt det vi kan göra redan idag. Som att handla mat i en förpackningsfri butik som Butik Bättre Värld eller Återburken och förnya höstgarderoben genom att besöka Myrorna.