Vi har tidigare skrivit om odlingsvärda grönsaker och tänkte den här veckan dela med oss av några funderingar kring odlingsvärd frukt och odlingsvärda bär. På vår kolonilott odlar vi ingen frukt. Det tar lite för stor plats med träd och vi misstänker att grannarna inte uppskattar  vare sig skuggan eller den skymda utsikten mot sjön. Däremot odlar vi mycket bär.

Om vi hade trädgård skulle det vara självklart med fruktträd. Tar man över ett äldre hus finns det troligen redan fruktträd där. Det är en skatt att ta vara på och upptäcka. Efter ett antal år kan även fruktträd bli för gamla och behöva förnyas. I det läget kan man fundera mer kring vad man själv är intresserad av att odla. Detsamma gäller förstås om man anlägger en ny trädgård. Att det ska finnas träd i en trädgård hörs ju på namnet! Några av de frågor som är bra att ställa sig är desamma som när det gäller att välja grönsaker att odla. Vad tycker vi om att äta? Vad kan tänkas trivas på den plats där vi bor? Vilka möjligheter att lagra har vi?

Äpplen kan man bli självförsörjande på om man har en sval källare eller liknande där man kan förvara dem. Vill man det är det förstås viktigt att välja lagringståliga sorter. Sommaräpplen kan vara goda att ha, men det går inte åt lika många eftersom de måste ätas upp i stort sett på en gång. I mina föräldrars trädgård finns det ympar på flera träd. Då kan man få stor variation på liten yta. För egen del skulle det bero på hur stor plats för träd vi hade om äpplen skulle kännas som en odlingsvärd frukt. Det är nämligen ofta lätt att få från andra som inte har möjlighet att ta hand om hela sin skörd. Eftersom jag är mycket förtjust i päron och det inte alls är lika många som har sådana till övers, skulle jag gärna ha ett päronträd om jag hade trädgård. Från barndomen minns jag farfars gråpäron. Sådana lär ta lång tid att etablera, men har man tänkt bo kvar kan det vara en odlingsvärd frukt som är väl värd väntan. Nackdelen med päron är att de inte kan lagras alls så länge som äpplen.

Körsbär är en annan favorit som inte bortskänkes så ofta och som dessutom sällan finns i butik. På vår koloni har vi ett miniträd med bigarråer och om vi får tag på det har vi tänkt ha en buske med sura körsbär. Fåglarna är nog inte riktigt lika förtjusta i de sura, men det är annars ett dilemma när det gäller körsbär. Vi har tänkt försöka konstruera någon fantasifull fågelskrämma, kanske låta några CD-skivor dingla från grenarna och eventuellt ibland täcka med fiberduk när pollineringen är klar. Sådant måste man också ta ställning till när det gäller vad som är odlingsvärt – som hur mycket arbete man är beredd att lägga ned på att skrämma bort fåglar. Samma dilemma ställs man inför om man vill odla jordgubbar, som vi satte några plantor av förra sommaren. Jordgubbar tillhör de mest besprutade grödorna i Sverige och finns väldigt sällan KRAV, vilket var en stor anledning till att vi själva ville pröva att odla.

Hallon är för mig en smakmässigt större favorit även om det känns svårt att vara utan jordgubbar till midsommar. Om det finns färska hallon i butik är de förpackade i små plastförpackningar och vi äter gärna mycket. Frysta finns ofta ekologiska, men är de importerade uppmanas man att koka dem, vilket förändrar både smak och näringsinnehåll. På vår odlingslott har det fungerat väldigt väl att odla hallon. Fåglarna verkar sällan ge sig på dem fast de både är söta och röda och det blir en riklig skörd för en relativt blygsam arbetsinsats. Det man får tänka på är att de sprider sig ganska ohämmat med djupa rotskott. Vi började faktiskt med bara en planta och har sedan sparat och flyttat skott så att vi fått två rejäla rader, vilket är mycket tacksamt, men håller man inte efter dem kan man snart ha hallon överallt.

Ett annat bär med aggressivt växtsätt är havtorn. Man behöver ha två buskar – en hane och en hona. Vill man inte ha fler måste man hålla efter de kraftiga rotskotten. Det finns nya sorter som inte är lika sura som de äldre. Mindre behov av socker gör hälsofördelarna med detta vitaminspäckade bär större. Av någon anledning blir de, till skillnad från de flesta andra bär, godare efter frysning. Vår sort är mycket goda att strö i morgonfilen även utan sötning när de har varit frysta. Krusbär är ofta tåliga buskar, men vår blir varje år angripen av larver. Vi plockar bort dem för hand och sprayar med såpvatten. Det blir mycket bär ändå, men är inte en så rolig hantering. Röda vinbär blir det massor utan några problem alls på vår lott. Förra året planterade vi också en svartvinbärsbuske. Nu i vår har vi planterat lite blåbär och lingon. Det är köpta hybrider, men blåbären ska mer likna vilda än amerikanska. Har man nära till en skog är det onödigt att odla dessa och vi har ibland passat på att plocka när vi är hos mina föräldrar. Men om de här tar sig kan det kännas som en god och lättillgänglig bonus.

Vi fick ett skott av en gojibuske som ska vara riktigt nyttiga superbär, men den verkar inte funka på friland här. Det blir långa slanor till grenar som får gröna blad och någon gång har den blommat, men aldrig givit bär. Vill man ha glädjen av många nyttiga och färgstarka bär med relativt liten arbetsinsats är det kanske gamla svenska klassiker man ska satsa på. Antioxidanter finns ju i mängd i de bär jag tidigare räknat upp fast det inte låter lika exotiskt.