Lokal självförsörjning

Det här är del två i den lilla serien av fördjupade reflektioner om de fyra framtidsscenarier bortom BNP som formulerats inom ett projekt på KTH. Jag har tidigare skrivit om kollaborativ ekonomi. Nu är det dags för lokal självförsörjning. Det här är ett scenario som jag tror många inom miljörörelsen ser som en vision. Men det är också mer drastiskt än man kanske i förstone tänker.

I lokal självförsörjning lönearbetar människor mycket mindre, tjänar mindre pengar och konsumerar mycket mindre. Ideellt arbete, olika insatser för lokalsamhället och odling av mat tar istället mycket tid i anspråk. I scenariet räknar man med 10 timmars arbetsdag varav en stor del är oavlönat. Människor bor på landsbygden, i mindre orter, eller glesa städer. Mark för odling behöver finnas där människor bor. Det är det enda av de fyra scenarierna där konsumtion av animaliska produkter är ett inslag. Denna produktion sker lokalt och småskaligt och ingår i ett kretslopp med odling av både foder och grödor för människor att äta. Även det kräver mark som är svår att få till i tättbebyggda städer. 

Samtidigt ska man då komma ihåg att i det här scenariot lever man väldigt lokalt på alla sätt. Det är inte den sortens boende på landet där man odlar lite grand men pendlar till en stad för att arbeta ihop pengar till mat. Maten odlar man själv eller tillsammans med andra så nära att man inte behöver bil. Här räknar man inte med att behålla bilismen för att den behövs på landet, utan den måste minska drastiskt för att det ska bli hållbart. Att leva lokalt innebär lokalt i en rätt så bokstavlig mening. Mer som det var att leva på landet förr. 

I lokal självförsörjning där allting produceras i människors absoluta närhet verkar det också rimligt att landsbygden blommar upp i den meningen att lokala handelsbodar, lokalt hantverk och småskolor åter tar plats. Även det mer som landsbygden fungerade förr. Staten har en mindre betydande roll i lokal självförsörjning men håller fortfarande samman t ex rättsväsendet. En del saker blir svåra att upprätthålla. Det gäller t ex avancerad sjukvård. När det gäller sådant som informationsteknologi föreställer man sig att den underhålls så länge det går men inte utvecklas. Själv tänker jag att det inte dröjer särskilt länge innan avancerad teknik upphör att fungera. Att åter lära oss leva utan det kan nog samtidigt ha sina fördelar.

För att det ska bli ett rättvist samhälle krävs något system för fördelning av mark. Vi vill inte på alla sätt tillbaka till hur det var förr där en fattig även i Sverige verkligen kunde svälta. En annan fråga är hur långt klimatförändringarna har gått innan man uppnår ett sådant här hållbart samhälle. Ibland talas det om längre odlingssäsong i Sverige när det blir varmare. Scenariot räknar också med att Sverige kan försörja fler än som bor här idag och att människor kommer hit från andra länder. Men vädret blir också mycket mer oberäkneligt i en klimatförändrad värld. Det kan bli vattenbrist i delar av landet och översvämningar i andra. Flera saker kan göra odling mycket svårare. Slår skörden fel på en ort så blir det nödår där som inte kan kompenseras av import från någonstans där det varit ett bättre år. Men odling är ju grunden för matförsörjningen oavsett var det sker och hur det fördelas. Och förutsättningarna blir mer oberäkneliga överallt och därigenom egentligen i alla scenarier. 

Jag känner en längtan till att arbeta mer med trädgård. Odling ligger nära hjärtat och jag har inget större behov av resor. På det sättet kan lokal självförsörjning kännas som ett lockande val av scenario. Att vi inte vill bo på landet har att göra med att vi inte vill ha bil och som landsbygden ser ut idag krävs det ofta. I det här scenariot skulle landsbygden förändras så att bilberoendet försvinner. Samtidigt kan en småstad som Vadstena mycket väl passa in i lokal självförsörjning. Här finns det mark att odla på och om man dessutom använde alla offentliga gräsmattor till det skulle möjligheterna bli än större. Men det är ett väldigt stort steg har vi själva insett när vi funderat på självförsörjning. Om man tänker att man också ska producera tyg, kläder, verktyg, skor, bostäder, cyklar… Jag tror man ska komma ihåg att det inte riktigt är som drömmen om livet på landet. Det är ett väldigt arbetsamt liv där mycket av det vi vant oss vid inte längre finns. Och samtidigt – om vi inte tar drastiska steg och är beredda att offra någonting – då kommer vi ofrivilligt att offra hela vårt samhälle för att det helt enkelt kollapsar. Frågan är vilket scenario vi tror skulle fungera bäst av de fyra KTH, presenterar, någon kombination eller en annan vision.

Comments are closed.