När det gäller sötsaker är choklad en stor favorit för både mig (Peter) och Sofia. Detta gör oss inte speciellt unika då vår chokladkonsumtion både i Sverige och Europa stigit markant på senare år. Idag äter genomsnittssvensken omkring 5,6 kilo choklad om året. Samtidigt som chokladen är ett populärt njutningsmedel med omvittnat goda hälsoegenskaper (åtminstone när kakaohalten är hög) finns också betydande sociala och miljömässiga problem bakom produktionen. Denna vecka kommer vi därför tipsa om etisk choklad.

Vid en internetsökning på choklad + barnarbete kommer flera artiklar likt denna upp om hur barn utnyttjas i arbetet med kakaoträden. Det finns slavliknande förhållanden, men mera vanligt är, att fattiga människor för sin överlevnad låter sina barn arbeta med kakaon istället för att gå i skolan. Den oekologiska kakaoodlingen blir dessutom besprutad med kemikalier som riskerar att skada arbetarna på plantagen men naturligtvis också miljön där kakaon odlas.

Mycket uppmärksamhet de senaste åren har chokladens inblandning i palmoljeplantagen fått. Själv har jag inga problem att minnas Greenpeaces kampanjfilm mot Nestlé och deras produkt Kit Kat. Den intet ont anande chokladätaren knaprar i filmen på blodiga orangutangfingrar istället för choklad för att illustrera konsekvenserna av oetisk palmoljeproduktion.

Ännu ett problem med mycket av vår choklad är dess innehåll av sojalecitin. Sojalecitin är ett emulsionsämne som utvinns ur sojabönan och gör att kakaosmöret lättare kan binda samman socker och det torra materialet i kakaomassan. Även om mängden av detta ämne bara ska vara upp till en halv procent av den färdiga produkten så blir mängden soja som används stor på grund av vår stora godiskonsumtion. Nu är soja i sig inget problem, men i oekologiska produkter är det svårt att tro att sojalecitinet kommer från hållbara sojaodlingar. Istället härstammar sojan troligen från jätteplantager i Sydamerika där miljön påverkas mycket negativt. I mer ren choklad med hög kakaohalt saknas ofta (men inte alltid) sojalecitin. Alternativ till detta emulgeringsämne finns och framställs då av raps, ägg eller solrosfrö. Chokladens innehållsförteckning kan också vara så ren som; kakaomassa, fullrörsocker, kakaosmör och råsocker. Generellt sett är det klokt att undvika sojaprodukter där ursprunget är ovisst – vilket det oftast är i choklad.

För att få en bild av den svenska chokladverksamheten tog jag kontakt med de fyra stora företag som står bakom majoriteten av vår choklad: Fazer, Nestlé, Cloetta och Mondelēz (som äger Marabou). Jag hade avgränsat mina frågor till att gälla barnarbete och palmolja. I uppföljande e-brev frågade jag också ifall de hade några planer på ekologiskt märkt choklad (vilket ingen hade). Alla företagsrepresentanter var mycket trevliga i sina svar och bilden var relativt likartad för deras ansvarstagande. Alla var naturligtvis emot barnarbete och beskrev strategier för att undvika detta. Samtidigt kunde de inte lämna någon garanti för att detta inte förekommer. Bland annat hänvisades till att det i området i västra Afrika, där 70 procent av världens kakao kommer från, arbetar omkring 3 miljoner småbönder med kakao. Trots certifieringar är det svårt att verkligen kontrollera varje aktör ner på gräsrotsnivå. Här uttryckte ändå Fazer en mer långt gången ambition till spårbarhet gällande varifrån all deras kakao kommer. Men för oss som på allvar villprioritera en hållbar livssituation för kakaobönderna blir Fairtrade en bättre garanti då choklad med denna certifiering har ett mer långtgående ansvarstagande.

När det gäller palmolja beskrivs spårbarheten genom hela produktionskedjan också som svår – men som något de blivit bättre påoch har fortsatta mål för ytterligare kontroll. Alla företag är också anslutna till samarbetet inom RSPO (Roundtable on Sustainable Palm Oil) vilket troligen är det bästa som finns inom palmoljeproduktionen idag. Samtidigt kritiseras också denna certifiering som enligt många går för långsamt fram och inte räcker för att verkligen skydda regnskogens ekologiska rikedom. I samtalet med Cloetta tog jag upp möjligheten att byta ut palmolja mot rapsolja i deras godis (vilket exempelvis Orkla Foods gjort i flera av sina matprodukter). Tyvärr finns inte samma möjligheter när det gäller produktion av dagens industriellt tillverkade godis, även om Cloetta tycker tanken på ett lokalt alternativ är lockande. Detta bland annat på grund av fetternas olika egenskaper.

Vilken choklad bör vi då välja i butiken? För vår egen del har valet under senare år för det mesta fallit på mörka alternativ med kakaohalt på minst 70 procent. Just sådan choklad är den som är lättast att få tag på ekologisk och/eller Fairtrade, vilket helt klart är bäst för både medmänniskor och miljö. En smakmässig favorit bland dessa, som dessutom inte innehåller några onödiga tillsatser alls, är Eguale. Även om vår svenska, industritillverkade choklad har blivit bättre de senaste åren tack vare olika certifieringar är jag fortfarande lika tveksam till palmolja som när jag skrev detta tidigare veckotips. Med oekologisk choklad känns risken för stor att regnskog skövlas för palmolja och soja och att fattiga människor måste hantera giftiga bekämpningsmedel. Lösningen är egentligen enkel; välj ekologiskt. Ett annat skäl att på detta vis äta mindre men bättre choklad är också att det inom kort troligen blir brist på kakao som en följd av pågående klimatförändringar.

För smaksatt choklad och godis av olika slag vinner smak, hälsa och miljö på fler hemmagjorda alternativ. Själv blev jag exempelvis klart inspirerad av radioprogrammet Meny som nyligen gjorde, till synes lättbakade, dumleklubbor, kexchoklad och marshmallows.