Tidigare har vi skrivit ett par inlägg om goda alternativ till kortare bilresor som att gå och att cykla. Nu tänkte vi vid ett par tillfällen under vintern reflektera en del över varför så många väljer bilen så ofta. Att förstå varför det är som det är kan ju vara ett första steg till förändring. En ofta avgörande aspekt är förstås det vi gjorde ett mer allmänt inlägg om, nämligen bekvämlighet. Den här gången funderar vi kring den trygghetskänsla många upplever i bilen.

Att ha bil i sig uppfattar många som en trygghet. Om något skulle hända med familj eller vänner på annan ort kan man ta sig dit relativt snabbt. Börjar någon i familjen må dåligt kan man köra denne till sjukhus. Jag (Sofia) har lätt för att oroa mig för allt möjligt, men inte just för detta trots att vi inte haft egen bil på många år. Vi lånar numera ofta bil när vi behöver en. Jag kan tänka att den sortens goda relationer där man litar så pass mycket på varandra betyder mer för min trygghet än en egen bil i garaget skulle göra. Varianter av delat ägande skulle kanske vara en möjlighet för fler.

I texten om apostlahästarna nämnde jag en artikel om föräldrar som ville skjutsa sina barn i bil ända fram till skolans dörr. De uppfattade det som alltför farligt för barnen att gå eller cykla själva. Paradoxalt nog skapade alla dessa bilar ett trafikkaos som det faktiskt var riskabelt för barnen att röra sig i, men som inte skulle uppstå om de flesta gick eller cyklade till skolan. Liknande exempel finns säkert på många andra håll. Just det paradoxala i hur vi tänker kring säkerhet och bilar har jag slagits av vid upprepade tillfällen.

Boken I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard ger ett intressant perspektiv på vårt sökande efter trygghet även om jag inte håller med om alla exempel. En viktigt poäng är att vi ofta förlorar proportionerna. Rädsla är långt ifrån alltid rationellt, men när man tänker efter kan det verka bisarrt att vi skyddar oss så väldigt mycket mot vissa saker (t ex mot bakterier och regn) och samtidigt oreflekterat utsätter oss för avsevärt större faror. Just bilkörning är ju faktiskt farligt på riktigt, liksom faktiskt en stillasittande livsstil. Nu menar jag förstås inte att vi borde börja oroa oss mer för detta. Det handlar snarare om att om du upptäcker att du använder säkerhet eller trygghetskänsla som förklaring till varför du tar bilen så kan det vara en ursäkt värd att utmana.

Kring jul hyrde vi bil ett par gånger. Vid det ena tillfället skulle vi till Peters familj i Skepplanda, en bit från Göteborg. Dit kan man ta sig med en kombination av bussar och tåg. I många fall är det inte ens särskilt många byten, men det tar längre tid. Jag har svårt för mycket folk på liten yta. När jag föreslår att vi ska ta bil är det ofta just för att få vara ifred. Det kan vara en aspekt av bekvämlighet, men också av trygghet. Man upplever att man kan skydda sig mot ovälkomna störmoment, även om man inte föreställer sig att medpassagerarna skulle vara hotfulla. Viljan att få vara ifred misstänker jag är ett vanligt skäl till att välja bil, även om det ibland snarare handlar om att man annars ständigt är omgiven av människor än om en känsla av säkerhet. Det tydligt avgränsade utrymme man har i en bil kan också ge en känsla av kontroll. Kanske är det därför det ofta dyker upp otäcka främlingar i baksätet i rysare och thrillers. Det är sådant vi inte tror ska kunna hända eftersom man tycker sig ha uppsikt över hela utrymmet.

Något jag ofta slås av när jag åker bil är att normen märkligt nog verkar vara att köra för fort. Den som kör enligt hastighetsbegränsningarna blir hela tiden omkörd. Människor som i alla andra sammanhang är laglydiga tycker ofta att det är närmast löjeväckande när någon kör enligt skyltarna trots att det faktiskt är olagligt att köra fortare. Enligt trafiksäkerhetsenkäten från 2012 tycker ungefär 60%, flest i åldersgruppen 20-74 år, att det är viktigare att följa trafikrytmen än hastighetsbegränsningarna. Andelen som tycker detta har ökat. Att så många kör för fort kan man se som ett tecken på att det är vanligt att känna sig säker i bilen, säkrare än man egentligen är. För i högre fart ökar både risken för olyckor över huvudtaget och risken för allvarliga personskador. Enligt samma undersökning har andelen som tycker att det vore rimligt att sänka hastighetsgränserna av miljöskäl sjunkit från 42 till 32% mellan 2008 och 2012 bland dem som är 15-74 år. Betydligt fler tycker att det skulle vara rimligt att sänka hastighetsgränserna för att öka trafiksäkerheten, en andel som paradoxalt nog har ökat, trots att så många ändå helst följer trafikrytmen.

Sparsam körning, som ofta kallas eco driving, minskar bränsleförbrukningen och är därför ett miljövänligare sätt att köra bil när man ändå tycker sig behöva göra det. Det är ingen vild gissning att det också är säkrare. Såsom Trafikverket presenterar denna körstil ingår även att hålla hastighetsbegränsningarna och de nämner att utsläppen kan minskas avsevärt om man sänker farten till den tillåtna.

Om du kör bil ofta; reflektera gärna en stund över om du ibland gör det för att få vara ifred, för att du tänker att det är ett sätt att skydda dina barn, eller för att du själv upplever det som en skyddad zon. Finns det andra sätt att få en lugn stund för dig själv? Stämmer det verkligen att barnen skyddas av att ständigt skjutsas? På vilket sätt är du själv mer säker i bilen än på tåget? Är du på andra sätt säkrare på tåget än i bilen?