Ta vara på rester – man tager vad man haver

Ta vara på rester - man tager vad man haver

Som många kanske redan vet är rubrikens ord inte något exakt citat från Cajsa Warg. När man läser Anna Christinas (som var hennes fullständiga förnamn) klassiska kokbok från 1755 är det ändå inte förvånande att hon har kopplats samman med denna devis. Hade hushållet slaktat ett får eller en gris skulle givetvis alla användbara delar användas. Läsaren av kokboken får därför veta både hur man tillagar smakfullt lungmos av får och pressylta av svinhuvud. Självklart var det säkert också att ta vara på rester.

Idag är både den fysiska och mentala distansen till matens ursprung betydligt större än på Cajsa Wargs tid. Vår matlagning kräver mycket mindre tid, kunskap och del av vår disponibla inkomst. Kanske finns det ett samband med den rapport från Naturvårdsverket som presenterades på nyheterna härom veckan. Den visar att en miljon ton mat slängs varje år i Sverige. Mat som varit fullt ätbar men ändå ratats eller som slängts för att vi köpt stora mängder och inte tagit vara på den innan den blivit dålig. Vad som framför allt var en nyhet i rapporten var att majoriteten av den slängda svenska maten faktiskt kommer från hushållen.

Det verkar som att mycket av den grundrespekt för vår föda som funnits tidigare, har försvunnit på vägen till dagens samhälle. Man kan tänka sig att en stor del av denna respekt återkommer i takt med sinande mängder billig oljebaserad energi och därigenom dyrare mat. Eftersom vår mat står för en stor del av hushållens koldioxidutsläpp, gör vi ändå klokt i att redan nu försöka se på den med andra ögon.

Även i vårt hushåll händer det förstås att matvaror blir gamla och behöver kastas, men inte speciellt ofta. Blir något över från helgens lunch fungerar det nästan alltid som del av någon lunchlåda till jobbet under veckan. Har filen eller mjölken tveksamt datum och smakar aningen för syrligt passar den utmärkt som degvätska vid brödbak. På liknande sätt använder vi gärna äggvitor som blivit över från t ex glasstillverkning. Använder du på detta vis alternativ degvätska i brödbaken; se bara till att ha samma totala mängd vätska som receptet föreslår och tillsätt som vanligt inte allt mjöl samtidigt utan pröva dig fram till vad som är lagom. Bröd som inte kommer att användas på ett par dagar skivas upp och läggs in i frysen (tina sedan gärna i en handduk i rumstemperatur).

De gånger vi gör egen pizza har vi ofta använt saker som ändå funnits hemma; tomatpuré, pesto, en halv lök, fint riven morot, de sista oliverna från en öppnad burk, en burk sardeller som inte blivit använd, en ostkant som rivs ovanpå … Förslag på god pizzabotten finns förresten hos Martin Johansson. En återkommande rätt hemma hos oss är soppa som mixas slät med stavmixer. Utifrån en bas av någon rotsak likt morot eller rödbeta tillsätts lite potatis, lök, fänkål, broccoli, palsternacka eller annat som finns hemma. Soppan mixas (ev. med crème fraiche), kryddas och smakas av.

En annan vardagsmat som vi varierar utifrån tillgång på råvaror är hackade och stekta grönsaker, eller om man vill kalla det pytt i panna. Rot- och grönsaker fräses i en stekpanna eller wok. För den som äter kött kan det passa med ett par korvbitar eller kvarvarande skinkpålägg i. Äpple eller annan frukt kan skänka kulinarisk höjd. Även ett stekt ägg och kanske syrade eller inlagda grönsaker fungerar fint till. Matvete eller liknande fungerar som tillbehör men blir ofta överflödigt.

Samtidigt som mycket av den sunda respekten för mat verkar ha försvunnit och vi slänger omkring en tredjedel av maten vi köpt kanske respekten för matlagning ibland är onödigt stor. Istället för att våga experimentera och anpassa recepten utifrån vad som behöver gå åt av vad vi har hemma och vad som är i säsong blir vi ofta slavar under recepten. Det kan bli som i den sanna historien om personen som bakade småkakor. I receptet skulle det bli 40 kakor och då hon bakat ut 40 kakor slängde hon resten av degen.

 

Litteraturtips på temat ta vara på rester

Det har den senaste tiden kommit en rad böcker kring att ta hand om maten och laga gott utifrån rester. Botanisera gärna på bibliotekets Qcaa-avdelning. Ett par böcker i ämnet som funnits med när veckans miljötips skrivits ned är följande:

Cajsa Wargs kokbok är kanske främst roande läsning utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv, men bjuder även på recept som både kan fascinera och inspirera.

100 sätt att rädda maten … av Annica Triberg. Klokt, snyggt och inspirerande kring hur vårt matsvinn minimeras.

Klimatsmarta recept på pålägg

Klimatsmarta recept på pålägg

Den här veckan bjuder vi på två klimatsmarta recept på pålägg man enkelt kan göra själv. Grundidéerna går att variera på väldigt många sätt. Alla ingredienserna utom cashewnötter och kryddor brukar gå att få tag på svenskodlade och det mesta finns KRAV-märkt. Morötter och vitlök är enkelt att odla själv om man har trädgård eller kolonilott, liksom ärtor om man bara skyddar skotten mot fåglar. Recepten innehåller dessutom inga animaliska produkter.

 

Recept; grönärtshummus

Egentligen är detta inte hummus eftersom sådan görs på kikärtor. Men inspirationen kommer från ett recept på hummus där vi bytt ut ingredienser mot sådana som är lättare att odla i Sverige och justerat på en del andra sätt.

2 1/2 dl gröna ärtor
1-2 vitlöksklyftor
2 tsk spiskummin
3 msk rapsolja
en nypa kajennpeppar
ca 3/4 tsk havssalt (börja med mindre och smaka dig fram)

Tina ärtorna om de är frysta, följ instruktionerna på förpackningen om du använder torkade. Får du tag på färska eller odlar själv ska ärtorna kokas ett par minuter. Mixa sedan alla ingredienser till en smet.

 

Recept; morotsmix

1 stor morot eller motsvarande
1 1/2 dl cashewnötter
1/2 dl rapsolja
3/4 tsk salt
1 1/2 tsk torkad timjan (mer om du använder färsk)
lite svartpeppar

Mixa nötterna till mjölliknande struktur eller finmal. Om du har en kraftig mixer kan du dela morötterna i mindre bitar och mixa ihop alla ingredienserna till en smet. Annars är det enklare att finriva morötterna och sedan blanda samman allt. Späd med olja om det blir för tjockt och provsmaka kryddningen. Goda varianter vi har prövat är att byta ut moroten mot rödbeta eller purjolök.

 

Klimatsmarta pålägg

Vi äter mycket bröd – Peter bakar i stort sett allt. Ur klimatsynpunkt är det bra, åtminstone om man bakar själv på ekologiska råvaror eller köper från ett bageri med ekologisk inriktning (de blir tack och lov allt fler). Om standardpålägget är smör och ost, vilket det länge var för oss, är det däremot mindre bra.

Det har länge och i många sammanhang påtalats att vi borde minska köttkonsumtionen. Mindre omtalat har det varit att mejeriprodukterna påverkar klimatet på liknande sätt eftersom det är själva djuruppfödningen som orsakar den största delen av den klimatpåverkan köttet är upphov till. Den förmildrande omständigheten för mejeriprodukterna är att en ko ger mjölk under en längre tid medan den förstås ger kött bara en gång. Man får alltså mer för samma utsläpp så att säga. Av mejeriprodukterna orsakar ost mest utsläpp, framför allt för att det går åt mycket mjölk för att producera en liten mängd ost. Enligt många beräkningar ger ost större klimatpåverkan än fläskkött.

Detta betyder inte att alla måste bli veganer och det är inte heller vi. Vi uppfattar det som att det framför allt handlar om att de stora kvantiteter västvärlden idag konsumerar inte kan produceras på ett hållbart sätt. Enligt författarna till Mat & Klimat är det hållbart att äta mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan, vilket kan ge en fingervisning även om det inte är en så exakt angivelse. Det var efter att ha läst den boken som vi uppmärksammade problemet och har därefter dragit ned på mängden mejeriprodukter. Denna strävan har förorsakat många experiment bl a just med egna pålägg varav flera blivit riktigt goda. Smakmässigt är det ingen förlust. Färgsprakande och nyttigt blir det också. Men lite extra pyssel är det förstås. Om man bara tänker lite utanför sina vanliga ramar finns det även flera färdiga produkter utan animalier man kan använda som pålägg, till exempel chutney, marmelad, inlagda rödbetor, jordnötssmör och solrospasta. Många frukter och grönsaker passar dessutom utmärkt på smörgåsen.

Ät mer sill och strömming

Ät mer sill och strömming

Det sägs att man blir smartare av att äta fisk och då halten fleromättade fetter bevisligen är hög i feta fiskar kan det nog ligga en hel del i påståendet. Vad som är mindre klokt är hur vårt storskaliga fiske hotar utrota många arter. God hjälp för att vara en rådig konsument, som motverkar överfiskning, finns att få genom exempelvis Naturskyddsföreningens och Världsnaturfondens guider. En fisksort som generellt är ett bra val är sill och strömming (som den kallas om fisken fångas norr om Kalmar). Att sillen är en av våra feta fiskar gör förstås inte saken sämre eftersom den då är extra nyttig. Då det finns gott om den påverkas även priset positivt.

Billig, hälsosam och från hållbara fiskbestånd. Sill och strömming förtjänar med andra ord att förgylla våra måltider mycket oftare än till högtiderna midsommar, jul och påsk. God och användbar till många olika sorters rätter är den också. Tyvärr finns det få regler utan undantag och när jag (Peter) skriver min hyllning till havets silver behöver även en viss reservation lämnas. Livsmedelsverket konstaterar att halterna av dioxin är förhöjda i den strömming som fångas i Bottenhavet och Bottenviken (från Gävlebukten och norrut). Denna fisk bör framför allt barn och kvinnor i barnafödande ålder undvika annat än undantagsvis. Liten sill/strömming (under 17 cm) är däremot inte drabbade av dessa förhöjda värden.

Vad gör man då enkelt för att oftare unna sig denna delikatess? Ja, inledningsvis kommer jag främst på två alternativ som inte rekommenderas. Dels ett eget försök för något år sedan då jag försökte ta tillvara överbliven Jansons frestelse efter julhelgen genom att blanda den i degen till en grov formlimpa. Det gav inte mersmak även om det måhända kunde ha varit proportionerna som var olämpliga. Ett annat exempel på malplacerade sillar kommer från ett midsommarfirande på Gotland. Vid ett besök på den eminenta glassbaren i Visby hamn hade de, helgen till ära, en glassort innehållande matjessill och gräslök. Inte ens den välvilliga expediten hade tordats smaka på detta frysta skådebröd. Inte heller jag blev mer än nyfiket förundrad och lät smaksinnet slippa denna förvirring.

Bättre då ett grundrecept på stekta strömmingsflundror som passar både till vardag och fest. Skölj de färska strömmingarna i kallt vatten och klipp bort ryggfenorna. Panera dem sedan genom att lägga ner skinnsidan i en blandning av rågmjöl och salt (samt ytterligare kryddor om så önskas). Lägg sedan en klick med valfri fyllning på hälften av filéerna (pesto, färska örter, kaviar, tomatpuré, färskost eller vad som nu finns till hands). Lägg över den andra filén och stek strömmingsflundrorna ett par minuter på varje sida. En klassiker är förstås att servera detta med potatismos och rårörda lingon, men pröva gärna med ugnsgratinerade rotsaker eller kanske som en fiskburgare?

Inlagd sill är för många ett måste åtminstone vid de nämnda sillhögtiderna; midsommar, jul och påsk. Själv köpte jag länge olika varianter av de färdiginlagda sillarna. När jag började läsa de ofta långa innehållsförteckningarna mer noggrant prövade jag ett tag att själv lägga in 5-minuterssill. Ganska snart kom jag att störa mig på att även dessa innehöll diverse konserveringsämnen (trots att de läggs in med salt och ättika). Nu utgår jag istället från ett relativt enkelt och bra basrecept för inlagd sill från grunden.

Blanda en lag med 2 matskedar 12% ättika, 5 dl vatten, 1 nypa salt, en nypa socker, och saft av en halv citron. Blanda detta och lägg i 300-400 gram färsk strömmingsfilé som du dragit av skinnet på samt klippt i mindre bitar. Ställ blandningen kallt över natten men högst i 12 timmar. Häll sedan av strömmingen i en sil. Från detta steg går det att smaksätta inläggningen lite som man vill. En krämig variant som kommer serveras på midsommar hos oss i år är följande. Blanda en burk kravmärkt crème fraiche med rivet skal från en citron (gärna rivet med zestjärn), finklippta blad från ett par kvistar mynta (jag använde egenodlad blandning av Vadstenamynta och Rosenmynta), en dm finstrimlad purjolök, lite salt samt ev. ytterligare av saften från gårdagens överblivna citronhalva. Blanda samman med den avrunna strömmingen och låt stå kallt ett dygn före servering.

För den som vill fördjupa sig i många fler goda recept rekommenderas för övrigt fiskkocken Leif Mannerströms bok Sill och Strömming. Finns på ett bibliotek nära dig.