Vad skulle hända om vi betraktade klimatkrisen som en allvarlig sjukdom? Det har vi funderat kring ibland och nu tänkte jag vrida och vända lite på det tankeexperimentet här.

I samband med pandemin var det flera som kommenterade hur helt annorlunda politiker och media kommunicerade den krisen. Dagliga uppdateringar, inpräntande av situationens allvar och vars och ens ansvar att undvika spridning. Man satte stopp för större sammankomster och gav så tydliga rekommendationer att de av många uppfattades som lagar. Att det innebar uppoffringar för enskilda människor, företag och verksamheter fick vi alla acceptera för det större goda. Det blev tydligt för många av oss som engagerat oss i klimatfrågan länge, att det går att göra drastiska förändringar, om man bara uppfattar krisen som just en kris.

En påtaglig skillnad här är att det fortfarande inte verkar ha gått in hur akut klimatkrisen är. Man skulle kunna säga att det saknas sjukdomsinsikt. En annan skillnad är att pandemiåtgärderna var tillfälliga om än långvariga. För att mildra klimatkrisen måste vi hålla i förändringarna inom överskådlig framtid. Men nog skulle vi ha gjort mycket större förändringar för klimatet om den krisen behandlats mer likt pandemin.

Hur kommunicerar läkare att en patient har fått en allvarlig sjukdom? Förhoppningsvis lugnt och sakligt, med empati men utan att själva bli känslomässigt engagerade. Om det finns möjlighet att bli frisk förmedlas det, eller om det finns möjlighet att mildra symptomen och leva med sjukdomen. Att på det sättet inge hopp kan vara viktigt. Men om chansen är väldigt liten så säger de det. Om behandlingen ger svåra biverkningar men är enda chansen att överleva så säger de det. De ger inte (eller bör inte ge) falska förhoppningar. Att patienten förstår hur allvarlig sjukdomen är och vilken behandling som krävs för att må bättre är grundläggande. Alltså sjukdomsinsikt. Detta kan vara en stor utmaning inte minst när det gäller psykiska sjukdomar. Accepterar man inte att man är sjuk tar man inte sin medicin. Just därför måste läkaren vara tydlig. 

Genom historien har många sålt magiska kurer av olika slag. De har profiterat på människor i en utsatt situation. Riktigt allvarligt blir det när dessa falska förespeglingar om bot gjort att människor inte sökt vård, eller valt bort tuffa men verksamma behandlingar.

När det gäller klimatkrisen är de magiska kurerna många. Ja, det är lätt att få intrycket att de saluförs mer än de faktiska medicinerna. Tekniska lösningar och byte av bränsle framställs som om de skulle innebära att vi kan leva precis som förut. Bara med annan teknik och annat bränsle i tanken. Vi kan t o m fortsätta flyga, för den magiska kuren som ska göra flyget hållbart är på väg – bara vi satsar lite mer pengar. Kött och mejeriprodukter kan vi fortsätta frossa i bara vi filar lite på uppfödningen. Byter du bara till elbil så är det bara att fortsätta köra. Och så kan vi ju sätta klipulver på huden på den oroliga patienten så gör distraktionen att allt blir bra. Eller hur var det nu…?

Den verkliga medicinen är beskare än så. Flyg borde bara användas till hjälpsändningar, brandbekämpning, ambulans och dylikt. Bilismen borde kraftigt minska och bli undantaget snarare än normen. Växtbaserad mat behöver bli norm framför animalier. Att byta och dela behöver bli norm framför att köpa nytt. Vi behöver återställa våtmarker och låta skog återta mark. Självklart stopp för all utvinning av fossila bränslen. Det kommer inte att gå att kombinera med ökad ekonomisk tillväxt. Ja, ni hör… Inte lika lätt att sälja. Men med sjukdomsinsikt skulle vi kanske acceptera att det ändå är det vi behöver göra. Och liksom den som genomlidit en allvarlig sjukdom – börja värdera annat i livet än pengar.