Begreppet politisk korrekthet har alltmer kommit att användas som en förolämpning. Det görs med ett förlöjligande tonfall och ofta får man det att låta som om den politiskt korrekta egentligen tycker något annat, men inte vågar säga det. ”Jag säger bara vad folk egentligen tänker” är ett vanligt uttalande bland dem som ogillar politisk korrekthet. Men i själva verket är det politiskt korrekta i väldigt hög grad uttryck för goda värderingar. På Wikipedia beskrivs det till exempel som att begreppet betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att undvika att exkludera, marginalisera eller förolämpa vissa grupper definierade utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera. Vad var det nu som var så dumt med detta…?

Jag håller inte med i alla lägen där politiskt korrekta argument används, men det skulle aldrig falla mig in att använda ett sådant begrepp som en förolämpning eller som argument mot en meningsmotståndare. Då försöker jag istället förklara var jag står i själva sakfrågan. Vad som uppfattas som politiskt korrekt förändras över tid med normförskjutningar och förändrade moraluppfattningar och människosyn. Idag ingår även att ha åsikter som att vi alla behöver ändra vårt beteende för att rädda den biologiska mångfalden och förhindra att klimatförändringarna blir ohanterliga. Att handla ekologiskt uppfattas också som politisk korrekthet. För mig blir det absurt när människor slår ifrån sig sådant med att det är ”PK-maffian igen”. Vad är det man är emot när man säger så? Miljön, naturen, planeten jorden, vår civilisation, att det ska gå att odla och leva på jorden även i framtiden, att det ska finnas fisk i haven, korallrev…?

Ibland används ordet ”moralistisk” på samma avfärdande sätt utan ytterligare argument. Särskilt när någon försöker påverka andras beteende anklagas denne gärna för att vara moralistisk även när det handlar om beteendeförändringar som skulle kunna rädda liv, eller skapa en bättre värld. Ledarskribenterna i vår dagstidning får oss titt som tätt att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Nyligen tyckte en av dem att det var just moralistiskt att försöka påverka människor att köra mindre bil. Jag tänker snarare att det är helt nödvändigt.

Företaget Kung Markatta gjorde för ett tag sedan en kampanj där de gjorde en poäng av att de är politiskt korrekta och stolta över det. Ett företag som bara säljer ekologiska varor är förstås politiskt korrekt – och borde ses som ett föredöme.

I en artikel i DN för en tid sedan berättades att man i Danmark börjat använda benämningen ”de anständiga” på samma förlöjligande sätt. Var har vi egentligen hamnat då, när man kan skryta med att vara oanständig? Det här är samma typ av argumentation som när människor förolämpar andra och försvarar sig med att de ”bara säger sanningen” eller vägrar ta kritik för ”ni är bara avundsjuka”. Det går liksom inte att svara på på något rimligt sätt eftersom allt man säger bara kastas tillbaka. Men kanske borde vi liksom Kung Markatta ta tillbaka begreppet. ”Men vad PK du var då…” ”Javisst!”

I vissa sammanhang kan man uppfattas som ”syster duktig” när man försöker ta upp frågor som att det borde serveras ekologiskt kaffe i personalrummet, eller att man kanske skulle kunna välja vegetariskt på en samling där många äter tillsammans. Jag har någon gång kläckt ur mig att om alla som kan cykla eller gå gör det istället för att ta bilen så skulle det inte behövas fler parkeringsplatser. Att så här i semestertider knysta något om hur mycket utsläpp en flygresa genererar skulle troligen ha liknande effekt. Reaktionen är ofta suckar, himlande med ögonen och känslan att ”ja, nu börjar hon krångla igen…” I många fall uppfattas man också som tråkig. Men vågar man säga de där sakerna även när man förstår att man kommer att mötas av suckar – då är det kanske snarare modigt. Var stolt över din duktighet, din höga moral och din politiska korrekthet!