Natur och kultur – skönlitteratur

Natur och kultur - skönlitteratur. Bild på böcker i en bokhylla.

Här kommer den tredje och sista delen i vår lilla serie om natur och kultur. Den här gången funderar vi kring skönlitteratur. Vi har tidigare nämnt en vän som är bra på att sprida förundran och gärna fotograferar detaljer i naturen. Han är biolog och gymnasielärare i naturvetenskap och har bl a hjälpt oss artbestämma växterna i trädgården kring hyreshuset där vi bor. Han återkommer ofta till citatet ”Skönheten ska rädda världen”. Det kommer från den klassiska romanen Idioten av Dostojevskij. 

Egentligen handlar Idioten inte så mycket om naturen, men ändå finns det något där som kan bli ett sätt att se på sin omgivning. Skönheten i citatet ligger nära förundran och förundran är ett sätt att närma sig naturen som väcker vördnad och en vilja att värna. Peter är utbildningsmässigt litteraturvetare och jag bibliotekarie. Båda läser vi mycket. Facklitteratur har väldigt ofta givit nya injektioner till vårt engagemang för miljön. Men i det här inlägget vill jag reflektera kring skönlitteraturens betydelse i mötet mellan natur och kultur. 

Närmast till hands ligger nog lyrik. Liksom när det gäller naturmåleri kan naturlyrik ibland bli för enkel för att det ska beröra. Men det finns dikter som jag gång på gång återkommer till. Det här är en av Mary Oliver:

Vem skapade världen?
Vem skapade svanen, och svartbjörnen?
Vem skapade gräshoppan?
Den här gräshoppan menar jag.
Den som har slungat sig själv upp från gräset,
den som äter socker ur min hand,
som rör sina käkar fram och tillbaka istället för upp och ned,
som blickar ut över omgivningen med sina enorma och komplicerade ögon.
Nu lyfter hon sina bleka underarmar och tvättar omsorgsfullt sitt ansikte.
Nu fäller hon ut sina vingar och flyter iväg.
Jag vet inte exakt vad bön är.
Men jag vet hur man är uppmärksam,
hur man faller ned i gräset,
hur man är overksam och välsignad,
hur man strosar över fälten,
vilket är vad jag har gjort hela dagen.
Säg mig, vad annat borde jag ha gjort?
Dör inte allting till slut och alltför snart? 
Säg mig, vad är det du planerar att göra med ditt enda, vilda och dyrbara liv?

Jag läste den på engelska och har själv översatt. Allra mest tycker jag om det där språnget till just ”den här gräshoppan”. Där det inte längre är en art, utan en individ att lära känna. En relation. 

En annan är den här av Elizabeth Barrett Browning. Den knyter an till gudstro men säger också något om en blick som ser det mirakulösa i det lilla och vardagliga:

Jorden är uppfylld av himlen,
och i varje buske brinner Gud.
Men endast den som ser tar av sig skorna,
resten sitter runt omkring och plockar björnbär.

I mig händer det någonting för att jag tänker att det är en underbar syssla att plocka björnbär. Och ändå finns det något mer. Det är kanske med sådana vändningar som poesin ibland når bortom det enbart naturromantiska. Jag har just börjat läsa min andra diktsamling av nobelpristagerskan Louise Glück. Den heter Vild Iris och där är det i hög grad blommor som talar. Som just vild Iris, Scilla, Klöver och Tusenskönor. Detta kan skönlitteratur i sina bästa stunder göra. Att låta en se något från ett perspektiv som annars inte har någon röst alls. 

Romaner lyckas oftare väcka miljöengagemang som dystopier än när de är naturromantiska tror jag. Vägen av Cormac MacCarthy är den första jag kommer att tänka på som berört mej. Den sortens gestaltningar av ett kollapsat samhälle kan väcka engagemang för att hitta en bättre väg framåt. Men det finns också romaner och noveller som väcker förundran. Ofta kanske riktade till barn. Så här till jul brukar vi t ex högläsa Granen av Tove Jansson. I Mumindalen finns mycket att hämta och jag tillhör dem som mycket hellre läser dem nu som vuxen än när jag var barn. 

Det kommande året kommer det här i staden att firas att det var 500 år sedan Gustav Vasa utsågs till riksföreståndare i Vadstena. Biblioteket har bjudit in till ett bokvasalopp som vi båda anmält oss till. Det går ut på att läsa 9000 sidor under året. Jag har påbörjat en läslista för att hitta böcker som jag hoppas kan bli upplevelser. Kanske kan några finnas inom det här gränssnittet mellan natur och kultur.

Comments are closed.