En dag för omkring tio år sedan fick jag (Peter) ett oväntat samtal från polisen. De hade återfunnit min stulna bil som jag ännu inte upptäckt var borta. Eftersom bilen var rätt skruttig redan före stölden lämnades den vidare till skroten och sedan dess har vi tillhört den exklusiva skara vuxna sammanboende par som är utan bil i hushållet (vi var 2001/2002 bara 3-10 procent). Bilnormen återfinns inte bara i statistiken från statens väg- och transportforskningsinstitut utan genomsyrar i högsta grad planeringen av stora delar av vårt samhälle. Denna vecka ska jag knyta an till tidigare veckotips om bilen som säkerhetszon men nu fokusera på bilen som norm – och hur denna norm kan brytas.

De flesta av oss är instinktivt medvetna om att bilen är dålig för miljön, ekonomin, hälsan etcetera. I samtal om bilåkande möts jag ofta av ursäktande kommentarer om att personen egentligen inte borde använda bilen lika ofta som denne gör. Ändå tycks få på allvar överväga en tillvaro utan egen bil. Redan nu kan det vara på sin plats med ett förtydligande. Inte heller jag tror att alla på landsbygden idag kan vara utan bil, så visst fyller den en funktion. Framför allt för dem som bor på de, relativt sett, få platser som saknar kollektivtrafik. Men som själv boende i den centrala delen av en landsbygdskommun kan jag konstatera att det går utmärkt utan att äga en bil här. Både under flera års busspendling och naturligtvis nu när min arbetsplats är i hemmet respektive på fem minuters cykelavstånd.

Vinsterna för oss som är bilfria är stora. I denna handfasta uträkning visas på hur mycket bättre ekonomi det går att få utan bil. Som bekant är det ju mycket mer än drivmedlet som kostar pengar. Med en medelinkomst och begagnad bil som är fem år när den köps skulle exempelpersonen kunna minska sin arbetstid med 20 procent ifall hen istället för bil valde att åka kollektivt. Livskvaliteten med bättre balans mellan arbete och fritid förstärks säkert också av att hälsan generellt är bättre för kollektivresenärerna. Och om alla stockholmare, som skulle kunna ta cykeln istället för bilen till jobbet, verkligen gjorde det sparas inte bara tonvis av koldioxidutsläpp. 40 människor per år slipper dessutom dö en för tidig död på grund av luftföroreningar.

Men det ligger i normernas natur att de är besvärliga att bryta. Bilisten som ”ser ljuset” kanske bör börja med ett eller ett par månadskort i kollektivtrafiken istället för årskort. Även om bilen kostar pengar också när den inte används kanske den inte behöver säljas innan den nya vanan hinner bli etablerad. Ofta nämns att det tar 21 dagar för en ny vana att sätta sig. Antalet dagar bör tas med en nypa salt men med vilja och motivation går det definitivt att förändra sina beteenden, här finns en del tips.

Uttalade eller outtalade förväntningar från omgivningen kan också spela in när det gäller användande och ägande av bil. När vi själva flyttade från centrala Göteborg till Vadstena var det exempelvis många som sa att vi snart skulle upptäcka behovet av bil. Nu blev det inte på det viset men det är inget ovanligt med påverkan från andras förväntningar för att uppfylla de vanliga normerna. Men genom att på allvar fundera över varför du ska ha bil och verkligen pröva de alternativ som troligen finns kanske du inser hur mycket bättre alternativen är.

I ett samhälle där så stora landytor används till bilvägar och många butiker placeras för att passa en bilburen kund kan det vara värt att påminna sig om tidigare normer som nu känns passé eller åtminstone ifrågasatta. Kolonialism, barnaga, slentrianmässigt köttätande, dumpning av skräp i naturen och omyndigförklaring av alla kvinnor är sådant som har setts som normalt under vissa tider och i en del kulturer. Med tanke på hur snabbt normerna för detta förändrats bör det vara möjligt också för våra transporter. Då kanske normen blir att hela kvarteret delar på samma elbil och samhället är uppbyggt så att behovet inte heller är större.

Men. Ännu är vi inte där. Som ett litet steg bort ifrån ensidigt gynnande av bilismen planerar jag inom lokalpolitiken föreslå bättre cykelservice i form av centralt placerad luftpump samt prioritering av cykelvägar. Kanske finns annat som du själv kan göra på det personliga planet för att minska kraften hos bilnormen och på ett lite större plan genom medborgarförslag och e-postande med förslag till dina lokala och nationella politiker?