Alltför tidiga vårtecken

Alltför tidiga vårtecken. Bild på vintergäck.

Nu tänkte jag ta mig an ett ämne jag tycker det är svårt att prata om. Men som jag tror att det behövs reflektion kring. Jag tänker skriva om alltför tidiga vårtecken, som de flesta svenskar älskar så mycket att det inte alls fungerar som varningssignal.

Där vi bor är den normala tiden för vårens ankomst 15-20 mars enligt SMHI. I år blev det meteorologisk vår 15-20 februari, vilket är den tidigaste period som det enligt definitionen kan bli vår. Så var det även förra året. 2019 kom våren till oss något senare men fortfarande i februari. 2018 var den istället senare än normalt och kom först i april. Även 2017 kom våren under den tidigaste möjliga perioden. 2016 anlände våren i början av mars och var alltså ganska normal. Medan det åter var den allra tidigaste ankomstperioden som gällde om man går tillbaka till 2015. 

Vad som benämns som normal ankomsttid här är beräknat utifrån när den anlände under perioden 1961-1990. Som synes växlade det en del under åren 2015 till i år och det är inget konstigt med det. Det är inget exakt datum som våren ska komma och tidiga vårar har inträffat även tidigare. Men under den här perioden kom våren alltså redan i februari 5 gånger av 7 möjliga. Fyra gånger under den tidigast möjliga perioden som är ungefär en månad tidigare än vad som var normalt 1961-1990. Och det här är egentligen bara ett sätt att illustrera det. Att våren kommer allt tidigare råder det ingen tvekan om.  

Här i Vadstena fanns tidiga vårtecken som snödroppar och vintergäck i februari. Även rabarbern hade redan börjat titta upp ovan jord. Ett annat tidigt vårtecken här är klosterliljorna. Enligt en som gärna spanar efter deras tidigaste uppdykande kom de ännu tidigare förra året. Men de kommer flera veckor tidigare än normalt även i år. På Omberg kom blåsipporna åtminstone i början av mars. 

Jag kan minnas något av de första åren vi bodde här då vintern kändes lång och vi gick på koloniområdet och letade vårtecken i snön. Det var länge sedan jag letade efter vårtecken nu. I flera år har de kommit långt innan jag börjar längta. När jag fortfarande vill ha mer snö och frisk kyla. Nu gör de mig oroad och sorgsen hur vackra de än är. Men i detta är jag tydligen väldigt ensam. På de flesta svenskar sitter det i ryggmärgen att våren står för hopp och även när dess tidiga ankomst är en tydlig signal om hur pass mycket klimatet är ur led utropar man ”äntligen”. Den kan liksom aldrig komma för tidigt. 

Hur talar man om klimatförändringar i ett land där våren dyrkas och sommaren gärna ska vara så lång och varm som möjligt? Den årstid som hotas först är ju vintern. Förra året blev det aldrig meteorologisk vinter här. I år var den oerhört kort. Jovisst finns det de som vill åka skidor och långfärdsskridskor, men många av dem åker helt enkelt norrut. Mitt flöde fylls av bilder på blåsippor och tussilago med glädjefyllda kommentarer. Jag ägnar mig åt att ”inte gilla i affekt” som någon uttryckte det. Är det bara jag som ser problemet? Det är ingen rolig roll att ha. Glädjedödaren. 

Ibland talas det om vikten av att människor är mer i naturen. Lär känna den och upptäcker dess förunderlighet. Att det ska väcka ett engagemang för att värna den. Så tänker jag också egentligen och vi har skrivit om det på olika sätt. Att se snödropparna blomma väcker förundran över deras skönhet. Men – inget engagemang om man inte ser problemet med att de blommar allt tidigare. Inte ser de allt tydligare tecknen. Något så vackert som en blåsippa tycks inte kunna vara en varning. 

Förutom att alltför tidiga vårtecken är en varningssignal innebär det problem i sig. I naturen finns många intrikata samband och dessa blir lätt osynkade när årstiderna förskjuts. Ett exempel är flyttfåglar som är beroende av insekter som föda. Flera arter har ändrat sitt flyttbeteende på grund av uppvärmningen och en del lyckas anpassa sig till när tillgången på insekter är bäst. Men en del arter kommer för tidigt och får svårt att hitta mat. Humlor är beroende av synkning med de tidigast blommande växterna. Mycket riskerar att hamna ur led.

Efter den vårvärme som gjorde att det blev meteorologisk vår här kom en kallare period och även en del minusgrader. Explosionen av växtlighet saktade in. Så många kallar det bakslag. För mig är det en andningspaus.

Comments are closed.