När stora problem som kriminalitet, högerpopulism och välfärdssjukdomar diskuteras brukar samtalen, mer eller mindre framgångsrikt, snabbt komma in på de bakomliggande orsakerna till problemen. Gällande den aktuella pandemin vi lever i upplever jag det annorlunda. Trots att kinesiska djurmarknader ibland kommer på tal handlar debatten nästan bara om lösningar och inte om orsaker. Naturligtvis ser även jag fram emot en lösning i form av kommande vaccinering. Men för att inte hamna i samma situation gång på gång behöver vi också se vad som fört oss till dagens spridning av covid-19. Inte minst handlar det om att se kopplingen mellan corona och djurindustrin.
Om vi inledningsvis ser på hur världshälsoorganisationen, WHO, beskriver uppkomsten av covid-19 så hänvisar de till vad som kallas zoonoser. Alltså när virus mer eller mindre konstant finns hos en djurart, där den ofta inte ger så stora bekymmer. Sedan tar sig viruset, i samband med kontakt med något annat djur, över artgränserna till detta nya djur. I vår närhet har detta skett vid utbrott av fågelinfluensa, där det främst är vilda änder som smittat tama bestånd av hönsfåglar. På de kinesiska djurmarknaderna misstänks fladdermöss ha fört vidare det nu aktuella coronaviruset till exempelvis myrkottar. När väl smittan passerat en artbarriär kan den ibland även hoppa vidare till oss människor. På vägen riskerar mutationer hos viruset att göra det både mer skadligt och möjligt att spridas vidare människa till människa.
Redan 2010 skrev överläkaren och professorn i infektionssjukdomar, Björn Olsen, boken Pandemi. I sin historiska bakgrund tar han upp att samtliga pandemier vi haft orsakats av mikroorganismer från djur som via en serie händelser tagit sig över till människor. Zoonotiska sjukdomar har påverkat oss sedan jordbrukssamhällets start och blev mer påtagligt i takt med de växande städerna. Men vad gör situationen extra sårbar idag?
Björn Olsen tar upp en handfull faktorer. Vi är till att börja med många fler människor idag. De tama djur vi tidigare levde tillsammans med har idag omvandlats till djurindustrins stora monokulturer. Dessa monokulturer har avlats fram från ett fåtal linjer föräldrapar som gynnat stor avkastning – men som genetiskt och immunologiskt är sämre rustade att klara influensavirus och liknande. Jämfört med någon generation tillbaka sker dessutom kommunikationer mycket snabbare idag vilket gör det lätt för virus att spridas världen över. Ytterligare en nyckelfaktor som triggat igång flera allvarliga infektionssjukdomar är minskning av planetens vildmark. Inte minst genom avverkning av regnskog. Detta orsakar inte bara biologiska katastrofer och artutrotning. Med minskat livsutrymme för de vilda djuren ökar deras kontakter med människor och våra tama djur. Ebola, denguefeber – och nu covid-19 – är exempel på sjukdomar som på detta sätt spridits till människor.
I spåren av covid-19 har trots allt några debattörer tagit upp kopplingarna mellan corona och djurindustrin. Lina Gustafsson, veterinären som skrev den läsvärda Rapport från ett slakteri, påminner i denna debattartikel om att inte heller vår svenska djurhållning är fri från spridningsrisker. Stress bland djuren tillsammans med massiv trängsel tas upp som ett par riskmoment kopplat till corona och djurindustrin i denna artikel från Djurens Rätt. Tidigare nämnda problem med vilda djur som trängs undan i bland annat regnskogen lyfts här upp av Greenpeace. Detta slår som sagt redan idag tillbaka på oss själva i form av nya sjukdomsutbrott.
Orsakerna bakom den lamslående covid-19 är komplexa men i grunden är det inget som uppstått i ett vacuum. Som Björn Olsen uttrycker det. ”Det är vår livsstil som ständigt producerar nya pandemier.” En mindre riskabel livsstil för individen är då att acceptera kopplingarna mellan corona och djurindustrin. En industri som tränger samman stora mängder av genetiskt likartade djur och föder upp dem på kraftfoder som fortfarande ofta kommer från regnskogsområden.
Vi har flera gånger tidigare på denna sida uppmuntrat till att äta mindre kött och animalier. Bland annat här. Genom hoten från pågående och kommande pandemier finns ännu starkare skäl till detta. Parallellt med dessa individuella val behöver vi också pressa våra politiker och andra makthavare till en utfasning av djurindustriernas högriskverksamhet.