Om vi ska hejda klimatförändringarna så kommer det att krävas samarbete. I en förändrad värld där vi delvis eller helt har misslyckats med att hejda klimatförändringarna kommer det också att krävas samarbete om det inte ska bli olidligt att leva. Då är det viktigt med tillit i samhället.
På vår bröllopsfest för snart tio år sedan höll en av mina farbröder ett tal där han utgick från ordet tillit. Han pratade om att det stavas lika från båda hållen. I en god relation krävs att man både har förmågan att känna tillit och att man är en pålitlig person. Om någon är väldigt misstänksam förstör det relationen vare sig det handlar om äktenskap, vänskap, eller en grupp där man försöker samverka. Om någon visas förtroende men inte är att lita på förstör det både relationer och kan nagga förmågan att känna tillit i kanten. Jag tänker mig att tillit i det lilla sammanhanget är grunden också för tillit i samhället. På motsvarande sätt blir det också sprickor i samhället om folk visar till exempel myndigheter förtroende, men dessa inte är att lita på. Liksom om myndigheterna egentligen är att lita på, men misstänkliggörs.
Ett enkelt sätt att börja bygga tillit i samhället är att hälsa på människor man möter. Detta fungerar ofta inte i stora städer eller andra platser där man möter mycket folk, men det behöver inte heller vara landsbygd. I en småstad som Vadstena går det till exempel utmärkt även om man förstås inte hälsar på alla på affärsgatan mitt under turistsäsong. En nick och ett leende räcker långt. Det handlar mest om att visa att man ser varandra. Ibland blir tilliten stark inom en grupp på ett sätt som utestänger andra. Därför är det viktigt att man också hälsar på kvinnan i slöja, den som sitter i rullstol, eller den tatuerade och piercade, när man nu ändå hälsar på människor man inte känner. Ska man börja prata med människor man inte känner bör man dock vara väldigt bra på att läsa av andra, annars kan det få motsatt effekt. Jag är själv sådan att jag känner mig trängd om någon pratar på när jag vill vara ifred – och det vill jag ofta.
Något annat som är bra att tänka på när man vill värna tillit i samhället är att inte sprida onödig misstänksamhet genom till exempel sociala medier eller i vardagliga samtal. Att vara skeptisk och källkritisk är en sak. Det är en grundläggande attityd inom seriös forskning och är ett sätt att fila på dagens kunskap. Men att sprida löst underbyggda konspirationsteorier är snarast det motsatta. Då blir ofta den mest grundligt belagda ståndpunkten ifrågasatt och människor slutar lita på organisationer och myndigheter som faktiskt egentligen är att lita på. Det sprider en allmän känsla av att vi blir lurade hela tiden. Den här sortens misstänkliggörande sker ibland direkt mot forskning om klimatförändringarna.
Men även om det inte direkt är klimatförändringarna man misstänkliggör kan den här sortens beteende skada den tillit i samhället som behövs för att genomdriva viktiga förändringar. Livsmedelsverket har till exempel många emot sig trots att deras råd faktiskt bygger på samlad internationell forskning med en viss pragmatisk anpassning till hur folk vanligtvis äter. Att med högt uppskruvat tonläge misstänkliggöra deras välvilja och seriositet eller kompetens är alltså inte sund skepsis utan ett tecken på att man har svårt att acceptera att man själv kan ha fel. Detta är tyvärr ett ökande fenomen i Sverige tror jag och konspirationsteorier kan snabbt få stor spridning via sociala medier. Börjar vi tro att forskning aldrig är att lita på, att myndigheterna döljer sanningen för oss och att det snarare är vår egen favoritbloggare som vet bäst, då blir det svårt att få allmänt stöd för de samhällsförändringar som kommer att krävas och som inte var och en kan göra själv.
Olika former av grannsamverkan kan vara ett sätt att bygga tillit i samhället. Att låta en granne vattna blommorna är ett enkelt sätt att visa förtroende. Att låna ut saker till varandra (då det alltså också är viktigt att lämna tillbaka det man lånar och att faktiskt vattna blommorna om man sagt att man ska göra det) ett annat. Kanske går det att ha gemensam gräsklippare i ett bostadsområde, eller slagborr, eller cykelkärra. Samtidigt kan det vara värt att vara uppmärksam om grannsamverkan skapar misstänkliggörande av människor utanför grannskapet. En bil som inte brukar vara i området, eller en person man inte känner igen, behöver inte vara tecken på en inbrottsvåg. Om man börjar patrullera och leka polis kan det tvärtom minska tilliten gentemot alla som inte är ens grannar, även om en viss uppmärksamhet när någon är bortrest förstås kan vara på sin plats. På motsvarande sätt kan man samverka med andra bekanta.
På landsbygden, till exempel på Gotland, kan man ibland köpa sådant som ägg på en gård där det bara finns en låda att lägga pengar i. Då måste man våga lita på att åtminstone de flesta betalar. Ofta är det så att om man visas förtroende så tar man mer ansvar än om man ifrågasätts, men det går förstås inte att fortsätta sälja på det sättet om alltför många sviker förtroendet. Att själv vara en ansvarstagande person kan vara ett sätt att bidra till tillit i samhället. Liksom när det gäller att hälsa på varandra kan det lilla spela större roll än man tror. Det kan handla om att komma på avsatt tid, att göra det man har sagt att man ska och att inte ändra sig i sista minuten.
En studentpräst nämnde en gång ett norskt uttryck som jag tror var ”stole på” och funderade kring hur man sätter sig på en stol. Man måste lita på att stolen håller för att sitta avslappnat på den. Att stolar ibland brakar ihop kan inte vara utgångspunkten för då är det nästan ingen idé att man sätter sig ned. Och är man inställd på att stegen ska välta, eller gå sönder, hur ska man då få ned körsbären högt upp i trädet?
Kommande vecka tar hemsidan Bättre Värld semester. Nästa inlägg planerar vi att lägga ut söndag kväll den 14e augusti.