För en tid sedan läste jag den mycket intressanta boken Trafikslag på undantag av Martin Emanuel. Med utgångspunkt och inspiration från den kommer jag att skriva två inlägg. I det här första vill jag fundera kring cykeln som symbol och hur synen på cykeln kan påverka hur vi använder den.
Cykling sågs som väldigt modernt en kortare period mot slutet av 1860-talet. Det anordnades tävlingar i Stockholm både i att cykla fort och att cykla riktigt långsamt utan att behöva sätta i fötterna. Det sågs mer som en sport än ett transportmedel. Utformningen experimenterades det med en hel del och under lång tid var det höghjuling som gällde. Under tidigt 1890-tal tog Rovern över. Den var bakhjulsdriven och med lika stora hjul och kallades säkerhetscykel. Då blev också cykling populärt igen och sågs som en frihetssymbol.
Ibland när jag cyklar eller går på vägar där många andra åker bil upplever jag just frihet. Bilisterna ser lite instängda ut i sina plåtburkar medan jag har ett mycket vidare synfält och upplever solens värmande strålar och andas frisk luft. Jag kan också förstå hur det måste ha upplevts när cykeln kom och man på mycket kortare tid kunde ta sig längre sträckor än till fots. Men för de flesta har frihetssymboliken tagits över av bilen. Den jämförs då snarare med kollektivtrafiken där man måste passa tider och inte kan ta med lika mycket packning. Tänk om vi kunde återerövra cykeln som symbol för frihet. Den som inte fastnar i köer och som man inte behöver leta särskilt länge efter parkeringsplats till.
När cyklar blev billigare i relation till lönerna spreds de snabbast på landsbygden där de fick en mer praktisk betydelse. Man kunde ta arbete på längre avstånd och både idéer och varor kunde spridas lättare. Efterhand blev den så allmän att den inte längre fungerade som statusmarkör. På många håll tappade då de mer välbeställda stadsborna intresset för cykeln. Bilen tog över den rollen och cykeln kom att ses som arbetarens fordon. Men i Danmark verkar cykling tidigt ha kopplats till ett slags nationell identitet oavsett klass. Den ses som dansk – demokratisk, anspråkslös, vardaglig.
Köpenhamn tillhör de bästa cykelstäderna i världen och en mycket större andel av danskarna än svenskarna cykelpendlar. I Sverige har vi länge varit stolta över vår demokrati och jämlikhet. Tyvärr är det ju inte lika sant längre att klyftan mellan fattig och rik är liten i Sverige. Men cykeln skulle kunna knytas till den bilden av oss själva. Och i sin tur kanske hjälpa oss att återerövra sådana värden. Vi ser oss också gärna som ett naturälskande folk. Cykeln är onekligen betydligt mer skonsam mot naturen än bilen är. Dessutom får man mer närkontakt med naturen när man cyklar än när man bilar.
På 1930-talet lyftes vikten av fysisk hälsa och friluftsliv för hårt arbetande stadsbor. Det beskrivs som ett kroppsdyrkande årtionde. Arbetarrörelsen hade drivit fram kortare arbetstid och semester så nu fanns det också viss tid till rekreation. Cykeln blev en möjlighet att ta sig lite längre utanför staden till natur, badplatser och annat friluftsliv. Cykelsemester blev väldigt populärt.
Även vår tid är kroppsdyrkande. Ibland på ett sätt som blir alltför självcentrerat. Men cykeln som symbol för hälsa kan kanske ändå vara en god motivation till att cykla mer. Tänk om cykelsemester dessutom kunde få en renässans. Eller det bekvämare alternativet att åka kollektivt och hyra cykel på plats. Så har vi gjort på både Öland och Gotland.
På slutet av 60-talet och in på 70-talet började nackdelarna med bilismen lyftas fram mer. Cykeln började då också i högre grad ses som en del av lösningen. Rörelsen Alternativ stad engagerade sig bl a mot kommersialiseringen av Stockholm och använde ofta cykeln som symbol för en bättre stad. De anordnade cykeldemonstrationer på 70-talet. Cykeln som symbol för en mänskligare stad, renare luft och bättre miljö borde verkligen kunna återanvändas idag.
Intresset avsvalnade på 80-talet. Ett betydligt mer kommersialiserat årtionde med en annan typ av statusjakt. Någon gång på 90-talet började cyklismen öka igen och har därefter fortsatt öka. Miljöaspekter har fått större betydelse och ett ökat fokus på hälsa spelar in. Undersökningar visar att det sällan är just för miljön Stockholmare väljer cykeln, men det förstärker den positiva bilden. Det är inte längre arbetaren som inte har råd med bil som väljer att cykelpendla. Snarare är det högutbildad medelklass, både män och kvinnor. En köpstark grupp som andra lyssnar på, vilket är en fördel för spridning av cyklismen.
Symboler är inte bara bilder utan påverkar hur vi agerar. Cykeln som symbol för frihet, hälsa, renare luft, mindre buller, jämlikhet och mycket annat gott borde kunna lyftas fram oftare. Så låt oss tala om den så! Vi har tidigare skrivit om fördelarna med cykel bl a här.
Framöver kommer vi att ge oss själva lite mer tid och nöja oss med ett inlägg varannan vecka. Det kommer alltså att dröja två veckor till nästa gång.