En tanke som funnits med, sedan vi började odla på vår koloni, har varit att ta fröer till eget utsäde. Att spara fröer från de sorter vi fastnat för och behöva köpa allt färre fröer för varje år. Nu har vi tyvärr inte kommit oss för med att göra detta i så hög grad i praktiken ännu. Tanken har funnits men det är bara ett fåtal växter som vi faktiskt samlat frön ifrån. Förhoppningsvis kan detta inlägg om att ta fröer inspirera både oss själva och andra.

Inköp av fröer är vanligtvis inte speciellt dyrt och botaniserandet i frökatalogerna kan dessutom vara en inspirerande högtidsstund. Varför välja bort detta? Tja, själv kommer jag nog länge än fortsätta att pröva nya saker att odla och vill inte helt välja bort de nya fröbekantskaperna. Samtidigt är det många växtsorter som vi återkommer till år från år. Dessa favoriter har vi fortsatt att odla för att vi tycker om dem och de tycks trivas bra där vi odlar dem. Genom att ta fröer från de bästa exemplaren av våra favoriter kan följande års utdelning bli ännu bättre. Plantor som uppenbarligen trivs i just den miljö där vi odlar dem väljs ut till nästa års utsäde och en positiv spiral är igång. Tanken är att de ”a-plantor” som väljs ut för utsäde också har bättre möjligheter att motstå skadedjur och vädervariationer med mera.

Bara känslan av att uppnå en sluten växtcykel och ett visst mått av självförsörjning är värd en hel del. Dessutom garanterar våra insamlade frön att just denna sort finns kvar – trots att den kan utgå från fröhandlarens sortiment. I takt med att vårt klimat blir allt mer extremt tror jag också våra egna utsäden, som vuxit i växtgenerationer på samma plats, har mest gynnsamma förutsättningar att klara de förändringar som kommer. Inte minst i förhållande till de fröer som säljs och ofta har odlats fram i ett helt annat klimat än vårt nordiska.

Långsam växtförädling genom att välja ut moderplantor med önskvärda egenskaper och ta frön från dem har använts under mänsklighetens hela odlingshistoria. En relativt senkommen förädlingsvariant är däremot så kallade F1-hybrider. Dessa plantor kommer från hårt framavlade växter där plantornas egenskaper vanligtvis inte följer med till dess frön. Tvärtom ger ofta deras frön upphov till försvagade och missbildade växter. Undvik alltså F1-hybrider när du tar frön.

För egen del har vi odlat sparris utifrån frön vi fått från andra odlare och i år tänkte vi använda en del av plantornas fröer till att utöka sparrisodlingen. Vi kommer då mosa de röda bären och lägga dem i en skål med vatten. Där kan fruktköttet gnuggas loss tills de mogna svarta fröna friläggs och kan läggas på torkning. Dessutom har vi ett par sparrisplantor som självsåtts och som bara behöver flyttas till ett mera lämpligt ställe. Just detta att ta vara på och flytta plantor som självsåtts brukar vi göra även med blåklint och vi har både smultron och jordgubbar som spridit sig till vår kolonilott från grannarna. Från de växter vi har som gröngödsling, har vi tagit en del frön. Om du vill undvika att de självsår sig, men ta vara på fröerna, är det bra att klippa av en bukett där det sitter nästan färdiga frön. Buketten hängs upp och ner över en skål eller liknande där fröerna får mogna färdigt och sedan är det enkelt att samla in dem. Själva har vi på detta vis bland annat samlat frön från den tacksamma honungsörten och från ringblommor.

Spenat och solrosor är andra sorter som vi prövat att ta fröer ifrån. Tyvärr har dessa fröers grobarhet blivit ganska ojämn. Ett knep för bättre hållbarhet är nog att förvara de helt torra fröerna svalare. Vi har haft dem i papperspåsar eller hopvikta kuvert av tidningspapper och lagt dem mörkt i en byrå i lägenheten. När jag läser om fröförvaring inför detta inlägg ser jag att rekommendationen istället är förvaring i 0 till 10 grader. Till nästa gång kommer alltså fröerna förvaras i en någorlunda sval garderob, på vinden eller i kylen.

Ett enkelt första steg som frösamlare är att gå runt där du odlar en varm dag på sensommaren eller hösten och leta efter frön som nästan är på väg att falla av växterna. Samla in dem du vill testa och låt torka väl innan du märker upp fynden och förvarar dem på en mörk och sval plats. Fröer är också roliga att ge bort eller byta med vänner och bekanta. Inte minst om fröerna kommer från sorter som länge odlats på och anpassats till den plats där du själv odlar.

Fleråriga växter, som sparris, ger frö varje år och ettåriga växter som ringblommor och baljväxter etcetera ger frö i slutet av samma säsong som de själva såtts. Tvååriga växter som morot, lök och rödbeta ger däremot frö först under år två. Vi har ännu inte prövat att ta frö från dessa växter men efter läsande i Johnny Andreassons matnyttiga bok Runåbergs fröer känns det lockande att pröva. Boken lånades när jag skulle skriva detta inlägg och kan för övrigt rekommenderas. För att få frö ifrån exempelvis den tvååriga moroten kan man chansa på att låta en handfull av dem stå kvar för att övervintra och gå i blom (och frö) nästa år. Det mer kontrollerade sättet är att förvara utvalda fina morötter svalt över vintern och plantera ut dem tidigt under våren. Framåt september ska morotsfröna kunna skördas om allt gått vägen.

I år lyckades vi inte så väl med våra tomater, men annars lär de vara tacksamma att ta fröer från. I Självhushållning på Djupadal tipsar Mandelmanns om att låta tomatfröerna jäsa i en burk med vatten tillsammans med en del av fruktköttet några dagar. Därefter sköljer man rent och låter fröerna torka. De nämner också vintersquash som även vi lagrat ända fram till nu. Då kan man ta fröer från den sista frukten man äter upp. Något som tangerar att ta fröer till eget utsäde är att använda vitlök från skörden till att sätta ny vitlök på hösten. Vi skrev om detta tidigare och är i dagsläget självförsörjande på riktigt fin vitlök.

Goda texter om fröer finns inte bara i nämnda bok från Runåberg utan också på deras hemsida delar de med sig av tips till odlaren som vill komma igång – eller vidareutveckla – att ta frö till eget utsäde.