I det här inlägget tänkte jag fortsätta fundera kring staden betraktad som ett ekosystem. Denna gång med fokus på begreppet nyckelarter.

Nyckelarter är sådana som har extra stor betydelse för det ekosystem de lever i. Många andra arter är beroende av dem för sin överlevnad. Men blir de för många tar de över och förändrar hela ekosystemet. Ett exempel är elefanter. Om de minskar i antal växer markerna igen. Ökar de mycket i antal, som i vissa reservat, kan de beta så hårt att det blir gräsmark där det tidigare funnits buskar och träd, vilket i sin tur påverkar djur som äter löv. Små djur som är bytesdjur för många är en annan typ av exempel, som krill och lämmel. Ytterligare en variant är toppredatorer som varg.

Just städer är ju mänskliga skapelser. Att människan är en nyckelart i staden är därför givet. En utgångspunkt i mina funderingar har varit att det finns värden i städer som jag hoppas vi kan ha kvar. Specialiserad sjukvård är en verksamhet som knappast går att upprätthålla i en liten by eller egentligen heller i en småstad. I en mellanstor stad som Linköping går det däremot. Det förstod jag värdet av på ett nytt sätt när jag själv fick tarmvred.

I Linköping finns också universitet. All universitetsutbildning kan knappast betraktas som viktig att upprätthålla i ett nödläge. Men där finns också forskning som kanske blir viktigare än någonsin. Städer kan också fungera som noder så som det beskrivs i scenariot kollaborativ ekonomi. Allt detta är beroende av att en del människor bor i städer.

Med elefanterna i åtanke handlar det om att hitta en rimlig nivå för människans påverkan. Om man tänker att människorna i städerna inte får bli för många innebär det att städerna inte bör bli alltför stora. Riktigt hur man förhindrar storstädernas dragningskraft vet jag inte. Däremot har människan som nyckelart ett helt annat spektrum av valmöjligheter än elefanten. Hur vi väljer att leva våra liv har stor betydelse för hur vi påverkar både städerna och omkringliggande ekosystem.

Liksom i andra ekosystem hänger många saker samman. Jag önskar ofta att butiker som idag säljer nyproducerade kläder och onödiga saker istället skulle bli platser för reparation, delande, bytande och möten mellan människor. Var och en kan uppmuntra och stödja sådana initiativ där de finns. För en större omställning i den riktningen behövs stöd från lokalpolitik och de som äger fastigheter. Lokalpolitiken påverkar vi genom val och genom medborgarförslag eller liknande. Betraktar vi olika funktioner i samhället som möjliga nyckelarter skulle politiker kunna vara en sådan. Läkare en annan.

Det grundläggande för överlevnaden är rent vatten och mat. Då skulle man kunna betrakta bönder som nyckelarter. Men dagens jordbruk är inte hållbart och skulle behöva förändras i grunden. I nuläget har det den typen av effekt som för många elefanter har. Den tar alldeles för mycket mark och andra resurser i anspråk på den vilda naturens bekostnad. Problemet är detsamma på landsbygden egentligen. Just städer skulle kunna använda sina grönytor på sätt som gynnar lokal självförsörjning och samtidigt de vilda djur som vi delar platsen med. I Vadstena planerar Naturskyddsföreningen att anlägga en skogsträdgård i en gammal park. Till att börja med i blygsam skala. Det är ett bra exempel. 

Jag återkommer ofta till att jag inte bara vill överleva utan också fortsätta uppleva livet som meningsfullt. Självklart kan gemenskap med andra, odling och skapande av återbrukade material fylla sådana behov. Men nog skulle jag tycka att det var sorgligt om den typen av kultur städer kan erbjuda inte fanns kvar. I vår lilla stad har vi både Shakespeare och opera på sommaren men det bygger i hög grad både på tillresta kulturutövare och turister som publik. Om de ska kunna fortsätta komma kan man tänka att ett utbyggt och upprustat tågnät vore en nyckelart.

För när människan som nyckelart kör egen bil tar hon alldeles för stor plats. Här i Vadstena ropas det ofta efter fler parkeringsplatser. De som finns kan vara fulla vid stora evenemang eller när det är extra mycket folk vissa dagar under högsäsongen. Men parkeringsplatser är döda ytor som resten av tiden står som öknar. Där det skulle kunna vara växtlighet och liv istället. Det är en kort parentes i historien då städer har varit beroende av bilism. Ambulans och brandkår är viktiga. Det kan vara rimligt med en bilpool. Att var och en har en egen bil och använder den vart man än ska är det däremot inte.

I nästa inlägg om staden som ekosystem tänkte jag fundera kring kretslopp och cirkularitet.