Låt oss börja med en del siffror. 15000, 100 miljoner, 35 dagar, 80%, 20-30, 90%, 98%, 12-15 år, 50 gånger. Det handlar nu i påsktid om kycklingar och höns. Något som trots industrins grova etiska problem konsumeras frimodigt av svenskar, inte minst denna tid på året.

I min barn- och ungdomstid minns jag hur det rapporterades om att det var vanligt med abort av flickfoster i Kina. Bland annat som följd av landets strikta enbarnspolitik. Jag betvivlar inte att dessa djupt tragiska val fortgår på många håll i världen. Men en ännu mer blind fläck är hur dagligen 15000 tuppkycklingar, strax efter kläckning, dödas i Sverige. Detta eftersom deras kött inte anses lika gott som honornas och de av naturliga skäl inte heller klarar av att lägga ägg. Avlivningen sker ofta genom att de mals ner levande.

Varje år dödas omkring 100 miljoner kycklingar för att bli mat år svenskar. Men hur ofta ser du en kyckling? Som jämförelse beräknas det finnas 3,6 miljoner koltrastar i Sverige och jag tror många av oss ser koltrastar flera gånger varje vecka. Orsaken till att de många gånger fler kycklingarna ses av så få är att de lever instängda utan tillgång till solsken. När de är 35 dagar gamla slaktas de. Kycklingarna har då vuxit 50 gånger sin vikt. Som följd av detta får de allvarliga ledproblem och svårigheter att alls röra sig. För ett människobarn med samma tillväxtkurva skulle den drygt månadsgamla bäbisen väga 175 kilo.

Med artificiellt ljus och diet med stor mängd proteinrik soja optimeras kycklingarna tillväxt. Men framför allt är det aveln som lett fram till de snabbväxande så kallade turbokycklingarna. I Sverige tillhör 98% av kycklingarna den snabbväxande rasen Ross. För dem som har överseende med kycklingarnas smärtande kroppar och rörelseproblem kanske den genetiska enhetligheten ändå kan ge viss oro. På kycklingboende med 10 000-tals individer har alla en mycket likartad genetisk uppsättning och mottaglighet för samma sjukdomar. Med små utrymmen och prispressad industri blir det en ”perfekt storm” för upprepade sjukdomsutbrott. Redan nu har fall där människor, grisar och kor som smittats av fågelinfluensa förekommit. Smitta mellan arter, så kallade zoonoser, riskerar att drabba även människor hårt och det är inget långsökt att djurindustrin kan orsaka vår nästa pandemi.

Den röda djungelhönan, som våra industrihöns härstammar från, lever 12 – 15 år. De är flockdjur som lever i tät skogsmiljö och honan lägger under sin livstid 20-30 ägg. De hönor som lägger äggen till svenska påskbord påverkas till att lägga nästan ett ägg om dagen. Detta sliter på kroppen och de blir endast runt 1,5 år gamla. Omkring 90% av alla värphöns i världen har en eller flera frakturer på bröstbenet. Orsaken verkar vara något oklar men det är smärtsamt och hindrar hönorna från att exempelvis hoppa upp på sittpinnar vilket de annars gärna gör.

Vid inspektioner av svenska slakterier för kycklingar har de senaste tre åren brister förekommit i 80% av fallen. Oftast handlar bristerna om att skadade eller sjuka kycklingar trots brutna vingar och ben skickas på transport till slakteriet Eller att de skadats under själva transporten. Men det kan även handla om bedövning som inte fungerat och lett till kycklingar som skållats levande. Och levande kycklingar som har hittats bland sopor där döda djur legat.

Enklaste sättet att inte vara en del av kycklingar och höns lidande är förstås att sluta äta kyckling och ägg. På Djurens rätts hemsida finns upprop att skriva på mot turbokycklingar samt mycket mer information om industrin kring kycklingar och höns. Till din lokala kommun kan du också ställa krav att de i upphandlingar övergår till växtbaserat – eller åtminstone inte köper in turbokycklingar.