Den första inspirationen till att närma mig craftivism var en liten film på youtube; I choose to stay on the ground. Josefin Waltin reser i Europa med tåg, spinner ullgarn på tåg, gator och torg och reflekterar kring klimatförändringarna. Det är en mycket fin och tänkvärd film som jag verkligen fastnade för. När jag kommenterade i den FB-grupp där hon hade delat den, tipsade hon om boken How to be a craftivist; the art of gentle protest av Sarah Corbett. Den läste jag långsamt med tid för eftertanke och blev ytterligare inspirerad.

Som jag uppfattar det finns det olika varianter av craftivism där det gemensamma är att man använder hantverk som ett slags aktivism. I den version hon presenterar är det inte samma sak som gerillaslöjd och jag har inte hittat något riktigt bra svenskt ord. Gerillaslöjd är att placera hantverk på lite oväntade platser i offentlig miljö. Som att klä in en bit av en lyktstolpe, eller en parkbänk, med stickat och virkat. Sarah Corbetts craftivism sänder ett mer uttalat budskap t ex för solidaritet, mot orättvisor eller miljöförstöring. Hon använder ofta metoden att brodera texter. Till exempel har hon broderat uppmaningar på näsdukar hon sedan givit till personer som har inflytande över den aktuella frågan. Små tygbitar med broderade budskap har hon också fäst på ställen där många passerar. Och även lagt ned små budskap i någon ficka på plagg i klädaffärer. En grundtanke är att det ska vara vänligt, med öppenhet för att försöka förstå den andre, och med en önskan att skapa dialog snarare än debatt. Många introverta – som jag – har känt sig lockade av detta stillsamma och samtidigt ofta verksamma sätt att protestera.

Själv har jag inte kommit så långt i min craftivism. Men den första idé jag fick när jag hade läst boken är nu i stort sett förverkligad. Jag sydde först en jumper av ett tyg jag haft liggande. Det köptes när en ekologisk tygaffär hade slutförsäljning och skulle lägga ned. På den broderade jag sedan med linnetråd. Min första tanke var att haka på någon av de grupper som protesterar mot flyget och skriva ”Jag stannar på jorden”. Ett annat förslag var ”Flygfri sedan 1973” (mitt födelseår). Till slut blev det ”Lev inom planetens gränser”. Så kommer en studiecirkel också att heta som vi planerar att starta i mars. Det som inte är gjort med min jumper ännu är att ha den på mig bland folk och se om någon lägger märke till budskapet och vad det i så fall väcker. Sarah Corbett skulle ha uppmanat mig att göra även själva broderiet bland folk. Så att det hade kunnat väcka nyfikenhet och bli en start för samtal om jordens resurser och planetens gränser. Där är jag inte ännu, men kanske nästa gång.

För ett par veckor sedan skrev jag om synliga lagningar. Det är också en idé som nämns i boken. Fokus är mycket på textil, men jag tänker att förhållningssättet måste gå att tillämpa på mycket mer. Kanske även på sådant som inte traditionellt ses som hantverk. Går det att sända ett budskap med något du är bra på eller intresserad av? Snitta en text i ett bröd, plantera dina morötter i en illustrativ form, låta en serie foton berätta något? Låt fantasin flöda! Vi behöver bli en mångfald av röster som talar om en bättre värld.