I ett senare inlägg kommer jag att återkomma till boken Craftivism av Sarah Corbett och fenomenet den handlar om. Men redan den här veckan nämner jag en idé som tas upp där. Det handlar om synliga lagningar. Att laga ett hål i kläderna t ex med en lapp i kontrasterande färg och bära det trasiga och lagade med stolthet. Detta som en motvikt mot slit och släng och en stillsam protest mot onödig konsumtion.

Inte så långt efter att jag läst boken var Peter och jag på utflykt med en vän. Hon ägnar sig mycket åt broderi och är med i en grupp där man också inspirerar varandra att pröva nya tekniker. Den senaste uppgiften hade handlat om japansk boro. Ordet betyder någonting med ”trasor” och var från början en lagningsteknik med lappar som broderades fast på ett speciellt sätt. Det kombineras ofta med en speciell broderiteknik som kallas sashiko. Numera är det ofta ett avancerat konsthantverk som man kan se många fantastiska exempel på om man bildgooglar på ”japansk boro”. Själva poängen i det här sammanhanget är att det inte är något att skämmas över att något slitits till dess det gått sönder. Synliga lagningar kan bäras med stolthet.

Just i den gamla japanska kulturen finns detta sätt att tänka med på fler sätt. Kintsukuroi är en teknik där man lagar trasigt lergods med guld. Ett föremål som har gått sönder kan på detta sätt bli ännu vackrare och mer värdefullt. Även här i Sverige har porslin lagats med nitar. Inte lika konstfärdigt, men det visar på en omsorg om tingen som de flesta har förlorat i vår tid. Som jag förstår det kunde inte var och en de här teknikerna utan man lämnade in för att få det lagat.

Idag är det nog ofta så att anledningen till att vi slänger och köper nytt är att vi tröttnar snabbt. I många fall hinner varken kläderna eller sakerna gå sönder innan vi tycker att det är dags att byta ut dem. Men att på kreativa sätt laga t ex sina kläder och bära dem med stolthet kan inspirera andra. För länge sedan lagade jag ett par jeans genom att sy på lappar jag klippt ut i form av blommor och jag sydde också sömmar på maskin som blev som stjälkar. Ett par andra jeans kapade jag till shorts och sydde över ett hål med en större lapp i form av ett skepp. Nu var det många år sedan jag gjorde något sådant, så detta är inte något vi tillämpar i dagsläget. Men inspirationen är väckt och i något senare inlägg kan jag nog visa upp något.

Det finns förstås en risk att det blir ett mode som leder till att det börjar säljas nya kläder som ser lagade ut. På samma sätt som när man kunde köpa väldigt trasiga jeans på 80-talet (eller var det 90?). Men om man gör sina lagningar unikt och medvetet, på sitt eget sätt så kan det väcka nyfikenhet och frågor. Berätta då gärna hur du har tänkt kring det du gjort. Då är chansen ännu större att det väcker känslan att även det trasiga är värt att bevara och fortsätta använda. Fastna inte på om du tycker att du inte kan sy, eller brodera. Dels går det att lära sig sådant och det behöver inte alls vara så avancerat som japanskt konsthantverk. Dels kanske du kan någon helt annan teknik som det går att laga något helt annat med på ett synligt och samtidigt vackert eller intressant sätt. Spåna fritt och skicka gärna bilder på dina kreativa, synliga lagningar!