Ibland har jag (Sofia) tänkt att bekvämlighet är min största fiende. Det är den som får mig att fastna i TV-soffan och sedan känna mig misslyckad eller stressad över allt som inte blev av. Den var skälet till att det tog onödigt lång tid att komma igång med motion och att jag även nu ibland avstår från att göra saker jag egentligen vet vore bra. När jag fick idén att skriva om detta som ett miljötips var det för att jag flera gånger mötte den sortens ursäkter som den bekväma människan har. Det är för krångligt att leva miljövänligt, för svårt, för jobbigt. Jag orkar inte, hinner inte – ibland formulerat just som; jag är lite för bekväm.

När Peter och jag satte oss och spånade kring ordet bekvämlighet, blev det tydligt att det inte entydigt är negativt och att det kan användas i många olika sammanhang med delvis olika betydelser. Vi såg egentligen bara ett avsnitt av TV-serien De obekväma – det med Underbara Clara – men där ligger betydelsen nära mod. Att våga sticka ut hakan och stå för vad man tycker även när det är obekvämt. Men om du lyssnar på en föreläsning och efteråt kommenterar den med att talaren verkade obekväm då är det inte alls mod du menar. ”Han är lite bekväm av sig” och ”Han verkade väldigt bekväm i situationen” ger helt olika intryck. Den första personen är lat. Den andra har gott självförtroende. Här kommer jag framför allt att fokusera på när bekvämligheten blir en ursäkt för att inte göra miljökloka val. En bekväm ursäkt kanske till och med.

Ett uppenbart fall där bekvämlighet ofta blir en ursäkt för att välja ett miljömässigt sämre alternativ är när man tar bilen för att köra en kort sträcka istället för att cykla eller gå. Att resa med flyg där det skulle gå att åka tåg är ett närbesläktat exempel. Att man inte vill vara socialt obekväm kan hindra en från att genomföra livsstilsförändringar fullt ut. Jag funderade till exempel länge på att konsekvent övergå till att bara äta KRAV-märkt kött och MSC- eller KRAV-märkt fisk. Hemma var det inte svårt alls. Men på restaurang tog jag mig aldrig för med att fråga. Man vill ju inte vara besvärlig när man är ute för att fira något. Och när vi var hembjudna till folk kändes det alldeles för krångligt att förklara. Flera som egentligen har ideal av den typen faller till föga när man äter hos någon annan. Många, liksom jag, tycker efterhand att det faktiskt är lättare att inte äta kött alls. Att till exempel be om vegetariskt kan samtidigt väcka nyfikna frågor och ge den man kommer till inspiration. Många väljer att även själva äta vegetariskt vid sådana tillfällen.

Ofta är det som en puckel att ta sig över. När man talar om att gå utanför sin bekvämlighetszon handlar det om att våga pröva något man tycker känns lite läskigt (oftast mer i bemärkelsen att hålla tal än att klappa ett lejon). Gör man det några gånger kommer det inte att fortsätta kännas lika svårt utan bekvämlighetszonen blir istället större. Ibland upptäcker man ett annat slags bekvämlighet på andra sidan puckeln. Det är själva igångsättningen av förändringen som ofta tar mest kraft. Man kan till exempel upptäcka att det är befriande att ha färre saker. I bästa fall känner man inte samma behov av att jobba heltid om man konsumerar mindre och det är väl många som tycker att det är bekvämt med mer fritid. Det svåra är kanske att veta vilka pucklar det är värt att ta sig över och att då hitta motivationen till detta.

Miljömärkningar som KRAV och MSC är till för att göra det enklare och bekvämare att välja rätt i butiken. Dessa hjälpmedel använder vi mycket. Det är förstås inget självändamål i att göra allt på det mest obekväma sättet. Försäljningen av ekologiskt är i ökande, men fortfarande en väldigt liten del av den totala försäljningen. Till detta finns säkert flera andra förklaringar än bekvämlighet. Men det är fortfarande så att mångatycker att det är så svårt att veta vad som är bäst för miljön när de väljer i mataffären att de fortsätter som vanligt, ofta med det sämsta miljövalet som följd. Det är alltså ändå inte tillräckligt bekvämt. Samtidigt kan vi inte kräva att det ska vara noll ansträngning för att vi ska göra förändringar när det gäller något så viktigt som att rädda miljön.

På sätt och vis skulle jag vilja bli mer bekväm med att vara obekväm och på andra sätt mindre benägen att låta bekvämligheten hindra mig. På den mycket intressanta bloggen Hjärnfysik (som dock har ett helt annat tema än vårt) stod att man kan träna viljestyrka genom att t ex borsta tänderna med vänster hand eller bestämma sig för att göra något annat på ett sätt som känns lite avigt. Det låter likt ofta föreslagna övningar för att öka sin kreativitet. Två saker som brukar vara en spark i baken för mig är att skriva listor på saker jag bestämt mig för att göra och sedan bocka av och att berätta för någon annan när jag tänkt genomföra en förändring. Det kräver mer att förklara för någon annan varför det inte blev av än att ursäkta sig själv och det är bra om det är besvärligt att låta bli att göra det man tänkt. Jag har inte gjort det så medvetet, men tror det kan vara spännande att se vad som händer om man börjar träna sig i att inte använda bekvämlighet som ursäkt. Man kan börja med något litet där puckeln inte är så hög. Man kan också börja med något som man känner sig säker på att man skulle tycka var roligt, spännande eller givande om det bara blev av. Bekvämligheten hindrar oss inte bara från att göra jobbiga saker utan också sådant som vi verkligen uppskattar när vi väl gör det, men som kanske kräver förberedelser eller en inledande ansträngning. Så kan man ta sig an svårare saker när viljan fått större muskler.