Sociala medier och hållbarhet

sociala medier och hallbarhetEn risk med sociala medier – och med smartphones och datorer överlag – är den enorma mängd tid genomsnittsanvändaren lägger på dem. Man fastnar i den distraktion den flimrande skärmen ger samtidigt som det finns mycket konkret man skulle kunna ta tag i istället. Även i många viktiga frågor stannar det engagemang sociala medier väcker vid att man lägger ett filter över sin profilbild, eller delar en artikel. Den form sociala medier har leder också lätt till överförenklingar och att komplexa frågor inte passar in. Man måste liksom fånga läsaren redan med rubriken i det snabbt förbipasserande flödet. Men i det här inlägget tänkte jag fokusera på sociala medier och hållbarhet – hur det borde vara möjligt att använda dessa forum på ett positivt sätt för att inspirera.

Nyligen läste jag boken Living in denial av Kari Marie Norgaard. Det är en sociologisk närstudie av en by i Norge där man påtagligt märker klimatförändringarna i form av kraftigt minskad snömängd och att sjön alltmer sällan blir isbelagd. Ändå förändrar invånarna inte sin livsstil för att påverka klimatet mindre. De är inte klimatförnekare så att de ifrågasätter att människan driver fram klimatförändringarna utan är snarare förnekare i handling – liksom så många andra västerlänningar inklusive de flesta i Sverige. En tanke som kommer fram i den boken är att det finns mycket få situationer där klimatförändringarna upplevs som ett naturligt samtalsämne och när det sällan nämns i vardagen frikopplas det från de dagliga val man gör. Det upplevs som långt borta trots att det inte är det egentligen. Om det stämmer skulle det vara bra om fler tog sig förbi den lite obekväma känslan och nämnde klimatfrågan oftare – t ex på Facebook. Själv tror jag att det görs bäst genom personliga reflektioner snarare än delningar av artiklar. Vi svenskar pratar ju ofta om vädret. Att det är så torrt och råder bevattningsförbud på flera håll i landet, eller att temperaturerna verkar skifta ovanligt kraftigt – borde inte det väcka funderingar över vart vi är på väg? Även om det inte går att konstatera att enstaka väderhändelser beror på klimatförändringarna så finns det ju tendenser och det borde kunna väcka tankar om hur vi tror att det kommer att bli. Kanske måste fler våga vara öppet oroliga. Kanske måste de goda exemplen lyftas upp mer.

Av någon anledning skrivs mycket mer om flyktingar än om klimat och miljö – i alla fall i mitt flöde. Det är förstås också en väldigt viktig fråga, men vad är det som gör att det tar emot mer att skriva att man är livrädd för vad som händer om hela länder blir obeboeliga, om extremväder blir det nya normala, om det svämmar över och blir kruttorrt om vartannat, om havsnivån höjs flera meter och ännu mer is smälter vid polerna? Jag inser att jag själv känner att det är svårt att ta upp för att ingen annan gör det. Intrycket blir att jag är ensam om att vara orolig. Men tänk om det är fler som bara väntar på att någon annan ska börja? Blir klimatförändringarna något vi pratar om och skriver om i sociala medier så blir det också mer närvarande i människors vardag och troligen skulle då, åtminstone några, också börjar bete sig annorlunda. Om du själv gör något positivt för miljö och klimat är det helt klart värt att visa, inte minst om det är något som fler kan ta efter. Visa dina obesprutade odlingar, din cykelpendling till jobbet, din avkopplande hemester, eller dela med dig av dina bästa vegetariska recept. Det är ett konstruktivt sätt att koppla samman sociala medier och hållbarhet.

För mig har det inte fungerat så bra med Facebook-grupper, men om man är bättre på att sålla kanske det kan ge tips och inspiration och möjlighet att själv bidra. Även utan grupper kan sociala medier vara ett sätt att knyta kontakter och hitta sätt att samverka. På Facebook kan man bjuda in till samtal eller samarbeten i stort och smått. Även om det bygger på att man i någon mening känner varandra eller har gemensamma bekanta blir det för de flesta snabbt en ganska vid krets. Där kan man upptäcka att personer, man annars inte hade tänkt på, delar ens engagemang eller skulle vilja göra mer. På Instagram kan man via ämnesorden hitta intressanta personer, hållbara företag och folk som är bra på odling, träsnideri, naturfoto, eller något annat som kan vara värdefullt i ett hållbart samhälle. En del av dem kanske man bara vill inspireras av. Andra kanske man så småningom vill ta kontakt med och samarbeta med på något sätt. Självklart kan man även på Instagram fylla på med goda exempel, framförallt om man är bra på att berätta med bilder.

När vi hade varit med i podcasten Andra Sätt var sociala medier ett bra sätt att sprida intervjun till så många som möjligt. Ofta när jag försöker skriva något jag tycker är viktigt i sociala medier blir jag besviken över att så få reagerar, men i det här fallet blev jag faktiskt positivt överraskad att det var så pass många som tog sig för med att lyssna på hela programmet. En kommentar på Facebook ledde också till att jag tog mig för med att bjuda in till ett samtal om frivillig enkelhet. Både Peter och jag har privata konton på Facebook och sidor som är kopplade till våra företag. På Instagram har jag företaget som utgångspunkt och för Peter är det lite av en kombination. Eftersom båda våra företag bygger på vårt miljöengagemang kan även de sidorna användas för att inspirera till hållbara val. Sedan påminns jag gång på gång om att jag inte verkar fungera som “folk gör mest” och ofta inte alls förstår varför något blir populärt och något annat tycks passera obemärkt. Men då får jag försöka hitta till dem som är lite mer som jag och om vi är många som börjar tala om hållbarhet på våra egna sätt blir det allt fler som möter ett budskap de kan relatera till.

När det gäller sociala medier och hållbarhet tror jag själv inte att det är en så framkomlig väg att dela en mängd artiklar. De blir ofta bara lästa av dem som redan är intresserade av frågan. Men gör man det ibland och skriver en personlig kommentar om varför man tycker att det är en viktig text kan det fungera. Är det en vanlig privat sida man använder ska man inte glömma att också vara vänskaplig. Själv vill jag gärna se små glimtar från vännernas vardag, vad de gör och vad de funderar över. Jag uppskattar också dem som är generösa med sina gåvor på ett avslappnat sätt. En vän som är mycket bra på gitarr gör små enkla inspelningar och lägger ut ibland. En annan vän fick den fantastiska idén att det skulle vara 80 sorters kakor på hennes mammas 80-årsfest och rodde det iland tillsammans med övrig familj. Det projektet gav hon små inspirerande glimtar från. Vill man vara någon vänner och bekanta lyssnar på när det gäller hållbarhet så måste man också vara en vän. Gilla och kommentera det du själv verkligen uppskattar och fyll på med den sortens inlägg du själv skulle vilja se mer av.

Comments are closed.