En fråga vi allt oftare funderar över och samtalar om är hur vi ska hitta bra sätt att samarbeta för miljön. Det finns förstås alltid mer vi själva skulle kunna förbättra, men nu har vi kommit till en punkt där det skulle göra större skillnad om vi kunde få med oss fler. Jag är tydligt introvert och det är nog en anledning till att jag haft svårt att ta tag i detta, men tänker samtidigt att just jag kanske då är extra lämpad att skapa samarbetsformer som fungerar även för den som är blyg eller helt enkelt ofta vill vara ifred. Många av er känner säkert också igen sig i de svårigheter som kan uppstå när en grupp ska komma överens och göra något tillsammans. Grupparbetena i skolan gav kanske inte mersmak. Så, hur börjar man då när det finns så många fallgropar och samtidigt är så viktigt?

Vi har tidigare skrivit om att ägodela och det är ett sätt att samarbeta för miljön. Jag gjorde ett försök att skriva på FB att vi kunde odla önskade grönsaker på en del av vår koloni i utbyte mot frukt eller något helt annat som vore till nytta för oss. Bara en hakade på, men det är ju i alla fall en start. Blir det lyckat kan vi visa och berätta om det och då blir kanske fler sugna till nästa säsong. Just odling är något jag tänker att man borde kunna samverka kring. Kollektivodling finns på många håll i landet, t ex Tillsammansodlingen. Ibland är det mer sociala företag för arbetsträning och rehabilitering och ibland är det helt enkelt odlingsintresserade som gått samman. Att ha sin egen kolonilott på ett gemensamt område passar mig bättre eftersom jag inte är ute efter det sociala utan bara vill odla, men vill man ha sällskap kan det passa utmärkt. Jag kan tycka att det vore klokt att ha en del redskap, som gräsklippare, gemensamt även på ett koloniområde och att man skulle kunna hjälpa varandra med till exempel vattning om man är borta en längre period.

Eftersom Peter handlar större mängder från Biofood till sitt bageri har han ett par gånger erbjudit andra att beställa samtidigt och hämta hos oss. Intresset har varit klent även för detta, men det kan vara så att man får envisas ett tag, eller fila på formen. Att samordna inköp kan vara ett sätt att minska både transporter och kostnader och ge möjlighet att få tag på ekologiskt producerat gällande fler produkter än i en vanlig matvarubutik på en mindre ort. Kyrkorna i staden anordnar sopplunch en gång i veckan där man beslutat att det ska vara ekologiskt. Till detta har man samordnat mjölbeställningar med Peters bageri. Att ha någon form av kooperativ butik är ju ett mycket större steg. Ibland tänker jag att det verkar spännande, men det känns inte riktigt rimligt i nuläget.

Att tänka att man kan byta grönsaker mot frukt, eller en dags lån av bil mot hembakt bröd, att vattna hos grannen mot barnvakt, eller något helt annat, kan vara sätt att i det lilla börja samarbeta för miljön. Ännu bättre är kanske att tänka att jag gör det här för någon och om de vill ge något tillbaka så blir jag tacksam. Bytet behöver inte ske i samma stund, man behöver inte ha räknat ut om det man byter med är precis lika mycket värt och man kan hjälpa varandra utan att förvänta sig gentjänster. Att förhålla sig generöst till sina medmänniskor kan öppna dörrar. Sedan kan man behöva vara uppmärksam på när någon alltid ställer upp och någon annan alltid smiter från sitt ansvar, men det är kanske inte den inställningen man ska möta människor med från början. Man kan också behöva vara tydlig med hur man själv fungerar och vad man behöver för att ett samarbete ska fungera.

Rena kollektiv är jag alltför enstörig för och det måste finnas alternativ om man ska få till en förändring alla kan delta i. Eftersom många inte ens har börjat ändra sin egen livsstil i mer klimatsmart riktning behöver det nog också finnas små steg man kan ta tillsammans utan att bli indragen i något som kräver mycket arbete på en gång. Den sortens bygemenskap, där alla arbetsföra hjälper till när det är dags för skörd, eller när något större ska byggas, kan vara värt att inspireras av. Peter har flera gånger hjälpt till med flyttar för personer som egentligen bara är bekanta. Det har inte så mycket med miljö att göra, men bygger på att man ingår i ett nätverk med ett mått av tillit där det kan vara lättare att hjälpas åt även med andra saker.

För ett tag sedan blev vi intervjuade för podcasten Andra Sätt. Det var en ovan och lite nervös, men intressant upplevelse. Patrik Andersson visade sig vara en sympatisk och lättpratad person som vi har en hel del gemensamt med. Vi har spridit det avsnitt där vi är med i våra nätverk; på våra FB-sidor, via e-post till vänner som inte är med på Facebook och till kollegor och här på Bättre Värld. En del av dem som lyssnar kan förstås bli intresserade av fler avsnitt och i sin tur sprida Andra Sätt i nya kretsar. I intervjun nämns både Bättre Värld och våra företag och länkarna finns på Patriks blogg. Redan första dagen såg vi att ett antal personer hittade till oss via hans sida. Detta är ett sätt att samarbeta för miljön eftersom våra syften på många sätt sammanfaller. En bekant kommenterade ett inlägg med att hon själv lever enkelt och att det vore intressant att prata mer om, så det kan också bli ringar på vattnet. Nu när vi lärt känna Patrik en del är det inte heller omöjligt att man kan hitta fler sätt att samverka framöver.

På olika sätt har vi så smått börjat få kontakt med personer som drar åt samma håll som vi. Det inger ett visst hopp och gör att man känner sig starkare. Sådana kontakter är en bra början tror jag, även om man senare kan behöva ge sig på att prata med de mer svårövertygade, eller de man har svårt för. Börja gärna nysta i vad du själv kan som skulle kunna komma fler till del, vilka människor du har omkring dig och vad de kan, vilka vänner och bekanta som det skulle gå att prata mer om klimatförändringarna med. Detta är säkert en fråga vi återkommer till när vi själva kommit vidare.