Det är torsdag kväll före jul. De vegetariska julbollarna är rullade och stekta. Lägenheten städad och pyntad. Jag sätter mig i granens sken och funderar över julefrid.

Vad är det vi jagar efter? Vad är det som gör oss så oroligt rastlösa? Även innan jag började arbeta i den historiska miljön på Dahlströmska gården dök frågan återkommande upp; varför går människor i väggen just nu? Förr jobbade folk längre dagar, även lördagar och hade ingen semester. De hade inga moderna hjälpmedel, det var vanligt att ha flera barn och vara väldigt mycket mer trångbodd. Jag tänker att det måste handla om förväntningar på livet, det ständiga flödet av intryck och om tron, eller det sociala trycket, att man alltid ska kunna bli nådd. Kanske även en bristande känsla av att ingå i ett större sammanhang.

Julen verkar stressa många. Även här är det väl så att vi på flera sätt gör mindre än man gjorde förr. Inte minst är det mycket mer mat och bakverk som köps färdigt, eller halvfärdigt, istället för att tillagas och bakas från grunden. Något som däremot har ökat är julklappshysterin och resorna. Många skickar också julhälsningar på flera olika sätt. Sociala medier ger oss känslan att vi har en större bekantskapskrets än vi annars skulle ha tänkt. Samtidigt verkar denna krets inte ge samma tillhörighet som en bygemenskap. Hos många finns känslan att julen ska fotograferas, visas och berättas om på sociala medier.

Mycket av detta kan vi faktiskt välja eller välja bort, fast det kan vara svårt att se det. Gör man ett försök kan det vara värt att fundera över vad det är man väljer att välja bort. Hur skapar man egentligen julefrid? Vad med julen är det som är stressande?

I kyrkans tradition är adventstiden tid för fasta. Tidigare har vi bara uppmärksammat påskfastan, men behovet är kanske ännu större inför jul. I år bestämde jag mig för att låta adventssöndagarna vara mediefria. Det innebar att jag stängde av mobiltelefonen och varken kollade sociala medier eller e-post. Även TV och film lät jag bli. För mig blev det tydligt att jag slötittar mycket och att det tar energi istället för att vara den avkoppling jag intalar mig att det är. Jag slås också av det inte bara är skärmtiden som dränerar utan att jag alltför ofta tänker på vad jag ska skriva härnäst, om hur det jag upplever skulle kunna gestaltas, eller varför den och den skildrar sig själv på det och det sättet. Att stänga av en hel dag gav stillhet och utrymme för tankarna att fördjupas kring det jag egentligen bryr mig mer om.

Många tror kanske att vi slutade med julklappar för länge sedan, men med mina föräldrar och bror är det första gången utan i år. Peter och jag ger fortfarande till varandra och jag tycker egentligen om att gå och fundera ut något som passar just den person jag ska ge till. Det har ibland också givit tillfälle att gynna konsthantverkare och miljövänlig produktion. Men till slut blev det svårt. Vi har redan allt vi behöver och när jag dessutom skulle tänka ut vad vi önskar oss blev det ett stressmoment istället för ett uttryck av omtanke. En intressant sak var att frågan kom upp vad vi ska göra istället när vi tidigare år har delat ut julklappar. Jag blev inspirerad att skapa ett eget melodikryss. Förra året blev vi hos Peters familj påminda om hur trivsamt det är att lägga pussel. Kanske blir det lättare julefrid utan julklappar.

För mig är längtan och förväntan en viktig del av julen. Förberedelserna inför julen är därför ingen källa till stress för mig utan en del av det som bygger upp stämningen. Pepparkaksbak och pepparkakshus är till exempel givet. Jag bryr mig för mycket om det jag äter och hur det har producerats för att känna att det är en bra lösning att köpa halv- eller helfabrikat. Då skulle julen kännas mindre festlig än vardagen faktiskt. Däremot behöver det inte finnas många sorter och mycket att välja på. Att göra färre saker, men göra det man gör med omsorg tror jag kan vara det bästa för att känna julefrid. Liksom för miljön.

I stunder som denna, eller om stillheten infinner sig först när julen är över och släkten åkt hem, kan det vara värt att ta sig tid till eftertanke. Vad är du tacksam över? Vad skulle du vilja förändra? En fridfull jul önskar vi er alla!