Något vi ofta återkommer till när det handlar om klimatkrisen är biltrafiken. Själva har vi inte ägt någon bil på närmare 20 år men det händer att vi lånar eller hyr. Många har gjort andra val och idag kommer omkring en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp från trafiken. Utsläpp som behöver minska kraftigt. Det kommer inte att räcka med tekniska innovationer eller att alla övergår till elbil. Själva mängden trafik behöver genom en rad åtgärder minska och omfördelas till kollektivtrafik, cykel- och gångtrafik. Ett intressant verktyg för denna omställning är bygdevägar. En lösning där nuvarande vägar utan kostsam nybyggnation öppnas för fler cyklister och gångtrafikanter. Samtidigt som bilisterna får en mindre privilegierad ställning i trafiken.
Som om motortrafikens ansvar för klimatförändringarna inte vore nog bidrar den också till att omkring 8000 svenskar varje år dör i förtid. Detta till följd av luftföroreningar från förbränningsmotorer och partiklar som avges från vägslitage. Trafiken är för övrigt även den största källan till mikroplaster i vår natur.
Det finns alltså många orsaker till att vi inom Sveriges miljömål har ett etappmål som handlar om att främja gång-, cykel-, och kollektivtrafiken framför personbilstrafiken. Tyvärr går det väl sådär med måluppfyllelsen att andelen personkilometer med kollektivtrafik, cykel och gång i Sverige redan 2025 ska vara minst 25%. Ett sätt att skynda på omställningen från problematisk bilism till hållbara transportsätt vore en utökning av bygdevägar runt om i landet.
Bygdevägar, eller bymiljövägar som de ibland kallas, handlar i korthet om att använda existerande vägar smartare. Istället för två körfält för bilar, som det är på de flesta vägar idag, får motorfordon endast använda ett. Detta körfält förläggs till mitten av vägen. På vardera sida av bilkörfältet breddas vägrenen åt oskyddade trafikanter. Vid möte tillåts motorfordon att använda vägrenen men de behöver lämna företräde till gående och cyklister. För en kort animerad film om hur det fungerar se gärna här.
Bygdevägar har redan funnits ett antal år i Sverige men är än så länge större i Holland och inte minst i Danmark. Där har olyckorna minskat och de oskyddade trafikanterna upplever generellt en större trygghet. När svenska Trafikverket slutrapporterade en större studie om möjligheterna med bygdevägar konstaterades att potentialen var stor. Mer konkret såg de nära 8000 kilometer möjliga vägar bara i Västra Götaland. Då redan färdiga vägar kan användas behöver inte nya gång- och cykelvägar byggas i lika stor utsträckning. Något som sparar både tid och ekonomi.
En fördel med bygdevägar är också att de möjliggör cykel- och gångvägar där det saknas möjlighet att använda marken som finns vid sidan av nuvarande bilväg. Kanske går vägen i en allé eller så finns byggnader i tät anslutning. Trots alla fördelar är det inte trafiksäkert eller lämpligt ur andra aspekter att göra om alla bilvägar på detta sätt. Vissa begränsningar finns och för att kunna anlägga en bygdeväg kommer vissa rekommendationer från Trafikverket gällande vägbredd och mängd årlig trafik. Men potentialen för många tusentals kilometer finns det definitivt.
För egen del lämnade jag nyligen ett slags medborgarförslag om bygdevägar till min egen kommun. Även om det faktiska resultatet ännu är osäkert togs det åtminstone emot välvilligt. Vill du skynda på utbyggnaden av vägar för gång- och cykeltrafikanter i din egen kommun rekommenderas att tipsa de lokala beslutsfattarna om bygdevägar. Även om många vägar inte är kommunala kan kommunen driva på Trafikverket om viljan finns att uppgradera sina lämpliga bilvägar till bygdevägar.
Tilltalande med bygdevägar är inte bara hur de med relativt enkla medel kan möjliggöra trygga cykelturer till många nya platser. Det handlar även om ett välgörande perspektivskifte. Där den platskrävande och nedsmutsande bilen prioriteras ner ett snäpp. Till förmån för folkhälsofrämjande och utsläppsfria transporter till fots och cykel.