Betraktelse om eld

Betraktelse om eld. Bild på flammande låga.

Här kommer den fjärde och avslutande betraktelsen från arrangemanget Myllande liv som var tidigare i sommar. Denna gång handlar det om eld. 

När Gud uppenbarade sig för Mose gör han det i en brinnande buske, ”busken stod i låga utan att brinna upp”. Det tillhör det gudomliga att ibland ställa sig över grundläggande fysikaliska lagar. Som att låta en buske brinna utan att brinna upp. När vi människor eldar upp kolhaltigt material som trä, olja eller gas omvandlas energin i det som eldas. En del stiger upp i atmosfären som koldioxid. Redan i slutet av 1800-talet började vi förstå konsekvenserna av detta i form av klimatförändringar. 

Elden återkommer för de första kristna när pingstens ande ges som tungor av eld. Elden, Anden, kan rena dem från det gamla som inte längre fungerade. Bibeln talar om guldet som renas i eld. Vad som håller i längden behöver sorteras fram, ges utrymme i våra liv. I naturen bränner elden till aska men ur askan kan något annat växa. Vid skogsbränder vaknar fröer som befunnit sig i dvala under decennier plötsligt till liv. Nu finns förutsättningarna till att just denna växt ska komma till liv. Tillsammans med de stora träd som klarat branden kan något nytt växa vidare. 

Liv som kommer ur död. Det är återkommande tema i naturens kretslopp där höstens löv ger kraft till vårens blommor. Det är även centralt i Jesus liv på jorden där han gick från död till uppståndelse. 

Men på senare tid har något i balansen rubbats. Det är naturligt med återkommande skogsbränder och de behövs för vissa arter. Men omfattningen och tätheten är numera ett av flera tecken på att vi lever i en klimatkris. I ett varmare klimat avdunstar mera vatten och skogarna blir torrare. När det allt oftare brinner frigörs dessutom ännu mera koldioxid vilket ytterligare förstärker klimatförändringarna. 

Men kanske finns det ännu tid för oss människor att återuppstå till något nytt och till en ny, mera ödmjuk relation inför skapelsen. Som en del utav den snarare än som dess härskare. Goda exempel på detta finns om vi låter oss inspireras av de naturfolk som lever med minimala klimatavtryck och i respekt för allt levande omkring sig. 

En övning vi var och en kan göra är att sätta oss och njuta av solens strålar under en timme. Begrunda samtidigt att om vi kunde omvandla all denna energi solen strålar in till oss under denna timme skulle jordens nuvarande elanvändning för ett helt år täckas. 

Vi kan också blicka bakåt ett par hundra år. Då ansågs barn, kvinnor och människor med annan hudfärg än vår egen vara mindre värda. Blickar vi framåt skulle vi ha en helt annan värld ifall även ekosystem, berg, floder, sjöar, djur och växter gavs samma grundläggande rättigheter att få finnas till som vi ger andra människor. Liksom slaveriet på 1800-talet sågs som något omöjligt att förändra ser många idag tankarna på att ge naturen grundläggande rättigheter som något främmande och otänkbart. Men det otänkbara har hänt förr. Både i form av brinnande buskar och avskaffande av mänskligt förtryck. 

Comments are closed.