Många som börjar engagera sig för miljön flyttar ut på landet och satsar på att bli självförsörjande. En del försöker skapa någon typ av ekoby utanför det vanliga samhället. Själva tänker vi att det finns ett värde i att stanna där man är och verka utifrån de förutsättningar som finns där.

Jag har ett starkt ”eremitiskt” drag och förstår längtan till avskildhet. Ökad grad av självhushållning har vi också tänkt en hel del kring. Men vi insåg också för rätt många år sedan att det skulle göra större skillnad för klimat och miljö att få med oss fler än att fila ännu mer på vår egen livsstil. Det är lättare att göra i den småstad där vi bor än det skulle vara mitt ute i skogen.

Min butik är ett försök att inspirera, ge möjlighet till förändring och vara en plats för samtal. Förutsättningarna för en sådan butik är mycket bättre här än de skulle ha varit på landet. Särskilt då jag inte vill att den ska vara ett bilutflyktsmål. Nu har en förpackningsfri butik startat i Linköping. Hargita gjorde studiebesök bl a i min butik innan uppstart av Återburken. I en så stor stad är förutsättningarna bättre att en sådan butik ska gå att leva på. Den når också fler. Vi är verkligen inte konkurrenter utan tipsar om varandra hela tiden. Även den är ett exempel på att stanna där man är och utifrån det fundera kring hur man gör störst skillnad.

Ibland har jag kommit att tänka på nykterhetsrörelsen. Det kan tyckas som att det dricks en hel del i Sverige, men det är ändå måttligt mot hur det var på 1800-talet. Alkoholen var ett stort samhällsproblem och nykterhetsrörelsen gjorde stor skillnad. I vår stad har IOGT-lokalen nyligen sålts och blivit kulturhus. Men det jag tänkt på är att det ligger mitt i staden. De som var aktiva i rörelsen hade också vanliga jobb och var ett nyktert exempel där och i andra sammanhang. Vad hade hänt om de istället bildat en nykter by på landet? Jag menar inte att ekobyar är något dåligt. De kan ge utrymme att hitta fram till större förändringar. Men jag tror inte att de kan vara miljörörelsens huvudfåra.

Nu har Butik Bättre Värld flyttat några kvarter längs samma gata. På Storgatan 19 öppnade jag i fredags den 9 maj. Det är i ett gammalt hus. Lokalen har lågt till tak, takbjälkar i ett rum, vinklar och vrår och butiksdelen är uppdelad i två rum. Jag känner att både lokalen och det lugnare läget på gatan passar mej mycket bättre. Både fredag och lördag kom mycket folk och det blev många fina möten. Att hyran är ungefär hälften är helt avgörande för att det ska vara möjligt att driva i längden. Den som äger fastigheter har stort inflytande över vad som är möjligt att göra på en plats. Jag har ju alltså flyttat min verksamhet, men på samma gata i samma lilla stad.

För ett antal år sedan tänkte vi mycket kring det vi kallade visionshuset. Ett pyttelitet hus omgivet av odlingar. Vi var väldigt naiva i vad ett sådant projekt skulle kosta och insåg efter ett tag att det inte var möjligt. Men när vi för några år sedan behövde byta lägenhet hittade vi en i ett hus omgivet av en stor trädgård. Hyresvärden var positiv till att vi grävde trädgårdsland och odlade där. Där har vi nu t ex storfruktig hassel, mispel och blåbärstry. Jag är mycket tacksam över den. Även när den första drömmen visar sig vara ouppnåelig kan andra möjligheter öppna sig utan att man flyttar någon helt annanstans. Det kan vara värt att stanna där man är.