Självklart har vi aldrig besprutat våra odlingar på kolonilotten med kemiska bekämpningsmedel. Det vi ibland har använt mot löss och larver är såpa och att helt enkelt täcka med fiberduk. I år har vi blivit nyfikna på andra varianter av naturligt växtskydd och hittat mycket inspiration i boken Runåbergs fröer. För oss är detta bara i sin linda, men vi tänkte dela med oss av några funderingar och försök.

Grunden i ett bra naturligt växtskydd är att från början ge växterna så goda förutsättningar som möjligt att bli friska och starka. Då står de lättare emot angrepp av olika slag. Kompost, gödning med sådant som nässelvatten, att placera växterna där man tror att de trivs i förhållande till sol och skugga och att vattna lagom mycket är sådana åtgärder. I år har vi också börjat täckodla mer. Principen är då att ha så lite bar jord som möjligt. Marktäckande växter passar på en del ytor och på andra är det bra att lägga gräsklipp, löv och andra växtdelar. Det ska vara ett ganska tjockt lager för att förhindra ogräset. Förutom att det minskar behovet av att rensa förhindrar det att näring går ur jorden och ger de nyttiga maskarna något att arbeta med. Har man en stor yta kan det ta ganska mycket tid i början att samla material. Då är det klokt att täcka en mindre yta ordentligt snarare än att sprida tunt på hela ytan. När grönsaker man sått kommit upp en bit är det också bra att täcka mellan raderna. Enda tillfället då det kan vara en dålig idé med täckodling är om man har problem med spansk skogssnigel.

Om nässelvatten och andra sätt att använda nässlor har vi skrivit tidigare. I år har vi på liknande sätt gjort ett närande vatten på vallört. Vi odlar vallört på vår kolonilott och använder mycket av växtmaterialet som täckmaterial. Den växer snabbt och går att klippa ned gång på gång. Humlor och bin verkar också gilla blommorna. Vallört är rikt på kalium som uppskattas särskilt av fruktsättande växter som tomat och squash. Det är klokt att verkligen ha bestämt var man vill ha den när man sår vallört för den är svår att bli av med där den väl etablerat sig. Däremot har vår sort inte givit oss några större problem med spridning.

Härom dagen prövade jag att använda vatten där jag låtit kamomillblommor dra några dagar. Om det har någon effekt vet vi inte ännu, men det ska vara allmänt stärkande, hjälpa mot svampangrepp och skydda mot kål- och morotsfluga. Vi sådde kamomill för första gången i år just för att kunna använda den så. Vi har också planterat japansk malört som har ett vackert, silvrigt bladverk och doftar gott. Malört ska man också kunna göra ett växtskyddande vatten av, men det har vi ännu inte prövat. Ytterligare en sådan växt, som vi dock ännu inte fått tag på, är renfana. Även den är vacker och väldoftande förutom att man ska kunna göra ett vatten på den som skyddar mot bladlöss och kålmask.

Samplantering är ytterligare ett naturligt växtskydd vi så smått börjat pröva. I grunden är det mycket större risk för angrepp i en monokultur, så biologisk mångfald i odlingen är alltid bra. Det gynnar de nyttiga djur som kan hjälpa dig skydda dina växter. Sedan är det vissa grödor som trivs ihop och skyddar varandra och andra som man ska undvika att odla nära varandra. Vi har denna säsong sått tagetes bland grönkål och palmkål. Kring dessa har vi också lagt doftande kryddor som mynta och åbrodd som vi vanligtvis får stora mängder av. Dofterna sägs förvirra en del skadedjur som annars gärna ger sig på kålväxter. Vi har rader med morötter intill rader med lök och på ett ställe har vi varvat rödbeta, morot och gul lök i raderna. Det både ser roligare ut och kan vara till skydd mot angrepp, så det är något vi kan tänkas utveckla kommande år. Vi har aldrig haft särskilt stora ytor med samma gröda, men inte samodlat så medvetet tidigare. Exempel på sådant som däremot inte trivs ihop är morot och dill och i närheten av tomater ska man undvika potatis, majs och kålväxter.

Vårt lågväxande bigarråträd täcker vi med fiberduk som skydd mot fåglarna för att få några bär alls kvar och i år fick vi täcka även bönplantorna efter att en flock grågäss kapat lite för många. Fiberduk släpper igenom sol och regn, men är inte lika lätt för fåglar att fastna i som nät kan vara. Det är inte det mest estetiska, men det är funktionellt. Hål i det blir det ganska lätt, men när man skyddar mot fåglar är det viktigaste ofta att bären inte blir så väl synliga och lättåtkomliga. Behöver man skydda till exempel kålväxter mot fjärilslarver måste man däremot se till att inga fjärilar kommer in under duken. Har man problem med skadedjur som kan finnas i jorden kan fiberduk förvärra problemen istället. På grönkålen brukar vi plocka bort larver för hand. Eftersom den fortsätter växa in på hösten brukar den återhämta sig bra även efter att ha blivit rätt hårt åtgången. I bästa fall blir det mindre behov av detta då vi använt fler varianter av naturligt växtskydd. Tidigare år har vi haft en hel del problem med larver på krusbärsbusken, men i år lyckats undvika det genom att plocka bort blad med roströda prickar på. Ser man dessa prickar innebär det ofta att det sitter en samling larvägg på bladets undersida. Att vara uppmärksam tidigt lönar sig ofta.

Liksom man inte ska se ogräs som något man ska bli av med en gång för alla, är det kanske orimligt att förvänta att ens växter förblir helt orörda av djur. Man kan dela med sig av en del bär till fåglarna bara de inte tar för stor del av skörden. Om det blir en period av bladlöss, som ger nyckelpigorna mat, kanske det kan få passera om det inte förstör alltför mycket.