I skrivande stund närmar sig trettondedagen. I kyrkan uppmärksammas de österländska stjärntydare som ofta kallas de tre vise männen. I Bibeln står varken antal eller att de är visa, men det är så berättelsen har kommit att traderas. För mig har det blivit tradition att under denna helg läsa någon vishetslitteratur österifrån. Oftast har det blivit några dikter ur Persiska antologin (tolkningar av Eric Hermelin). Nu tänkte jag skriva om tre vise män, eller kanske snarare tre kloka citat.

I den persiska antologin har jag fastnat extra mycket för en dikt, eller kort berättelse, av Shaikh Sa’di (ca 1210-1292). Den heter Torkan i Damaskus. Här finns en drabbande beskrivning av torka och missväxt. Något som blir allt vanligare nu i klimatkrisens tid. ”En sådan regnlöshet inträffade ett år i Damaskus, att de älskande förgåto kärleken. En sådan girigbuk blef himmelen mot jorden, att den utsådda säden och palmerna ej fuktade sina läppar. De urgamla källsprången förtorkades; Vattnet försvann utom vattnet i de faderlöses ögon.”

Diktens berättarjag möter en vän han vet är rik. Vännen är utmärglad med gulnad hy och berättarjaget frågar vad som har hänt. Eftersom en så rik man borde ha kunnat få tag på mat även i denna situation. Vännen, som nu beskrivs som en vis man svarar; ”Ehuru en menniska har sitt på det torra, känner hon vid åsynen af drunknande vänner ingen frid.” Och fortsätter förklara hur en vis människa inte kan må väl när andra lider. Det där har jag tänkt mycket på och tror är viktigt. Självklart måste man få skratta och glädjas och göra sådant man tycker är roligt även när världen ser ut som den gör. Annars orkar man inte. Men heller aldrig släppa blicken på de utsatta och fortsatt sträva efter att hjälpa dem.  

En mycket fin bok jag nyligen läst ut är Dagligbrödet av Tomas Einarsson. Den handlar om ökenfäderna- och mödrarna och deras förhållningssätt till växtbaserad kost. Oväntat nog gav den inspiration till att baka bröd med baljväxter och grönsaker så att det blir en hel måltid. Detta kan jag återkomma till. Här finns så mycket klokt om måttfullhet, enkelhet och vänskap med vilda djur. Det är svårt att välja en vis man eller ett citat. Men det får bli Isak Syriern som på frågan om vad ett rent hjärta är svarar; ”Det är, kort sagt, att ha ett hjärta som brinner för hela skapelsen.” Sådana brinnande hjärtan behöver vi många fler av!

Jag vet inte om jag egentligen skulle kalla Wittgenstein för vis. Han verkar ha varit en svår person att komma överens med och för mig ingår ett slags vänlighet i ordet vishet. Men genial var han och när jag bara möter honom i hans texter så räcker det långt. Hans Filosofiska Undersökningar är full av slagkraftiga formuleringar som skulle kunna vara ordspråk. En favorit är ”Om ett lejon kunde tala, så skulle vi inte förstå det.” Som språkfilosof tror jag att poängen för honom är att referensramar spelar så stor roll när vi samtalar att det kan vara viktigare än själva språket. Eftersom jag har kommit att tänka mycket kring vår relation till djur handlar citatet för mig också om det. Jag tänker att det både är så att vi ibland tror att vi förstår vad djur menar, särskilt tamdjur, när vi egentligen gör grova misstolkningar. Vi disneyfierar eller förmänskligar. Och så att djur ibland är mycket mer lika oss än vi tror. Och att de kan lära oss oerhört viktiga sanningar om vi försöker ana lite mer av vad de skulle säga om de kunde tala.

Inspireras gärna av dessa tre vise män, eller fundera över vilka du skulle välja. Självklart kan de lika gärna vara kvinnor!