Tips om linolja

Linolja

För många år sedan var jag och en god vän på ett läger där vi fick lära oss en hel del om att renovera gamla hus. Det var väldigt mysigt och givande även om jag sedan aldrig haft något gammalt hus att renovera. När vi åkte därifrån pratade vi skämtsamt om att vi blivit impregnerade med linolja. Det var nämligen en produkt som användes i flera sammanhang där och som hyllades förbehållslöst. Jag minns det som att ett par av ledarna även använde det som rostskydd på bilen. Som rostskydd på järn kan det i alla fall användas. Lite senare fick jag möjlighet att renovera den pyttelilla hallen i min hyreslägenhet i Norrköping. Det var ett gammalt hus och jag tyckte att det skulle passa att använda linoljefärg till de djupa dörrposterna. En nyare dörr hade blivit skadad och inte så snyggt reparerad av en tidigare hyresgäst och den tog jag mig också för med att måla. Melby, som nu framför allt är en mycket fin second hand-butik, sålde då mestadels material för byggnadsvård. Där kunde man köpa pigment i påsar (kanske var det till och med i lösvikt) och förstås linolja av god kvalitet. Ren linoljefärg består endast av linolja och pigment och det kan man enkelt blanda till själv. Nackdelen i det här sammanhanget var att linolja torkar väldigt långsamt inomhus. Man kan säga att det tog lite väl lång tid innan dörr och dörrposter slutade klibba. Snyggt och hållbart blev det däremot när det väl hade torkat.

Sedan vi skaffade vår kolonilott, som i år blivit två, har det ibland uppstått behov av att snickra och behandla trä. Det första var vår specialbyggda kompostlåda. Den är bara behandlad med linolja. Eftersom detta gjordes i mina föräldrars garage tog det ett tag även innan detta torkade, men väl ute var det inga problem. Har man möjlighet att vara utomhus hela tiden torkar det mycket snabbare. Kompostlådan har hållit sig väl i flera år. Det är egentligen bra att bättra på ibland, men på just en kompostlåda är det ju bara utsidan man kan göra det med och samtidigt har man inte samma krav på utseendet som om det gäller en del andra ytor. Jag kan tycka att det är vackert att träet grånar och smälter in i miljön. I solskenet ser det nästan ut som som silver. Doftar gott gör det också. När det blev dags för en redskapslåda använde vi en annan produkt baserad på linolja; Roslagsmahogny. Det är en gammal klassisk träbehandling, men inte lika mycket ren naturprodukt som bara linolja. Väldigt snyggt blev det och det doftar fortfarande tjära vilket alltid väcker minnen av Gotland. På insidan av lådan har vi använt ren linolja.

Extremt giftiga medel har använts för att skydda trä mot bland annat mögel och röta. Vissa har förbjudits i Europa, men fortsatt användas i fattigare delar av världen. Nya medel har tillkommit och det är inte ovanligt att sådana som från början beskrivits som helt ofarliga senare visat sig vara skadliga för både miljö och människa. Vid tryckimpregnering pressas metallsalter in i virket under tryck. Genom urlakning när det regnar och vid sågning i träet sprids metallerna ut i naturen där de kan göra stor skada. Arsenik får till exempel användas vid tryckimpregnering i Sverige enligt Ekobyggportalen. De nämner konstruktivt träskydd som ett bra alternativ. Då utgår man från motståndskraftigt virke av god kvalitet och väl valda träslag för sammanhanget. Giftfri ytbehandling kan sedan vara linolja, vissa typer av målarfärger och järnvitriol. Ekobyggportalen nämner att trätjära (som ingår i Roslagsmahogny) är en naturprodukt, men ändå cancerogen och reproduktionsstörande. Därför ska den inte användas inomhus. Läs gärna mer i deras informativa artikel i länken ovan.

Jag associerar doften av linolja med konstnärlig verksamhet. Mormor målade vackra naturmotiv med oljefärger och även jag använde sådana färger en period även om jag sedan övergick till vattenbaserat. Nu var det ett bra tag sedan jag målade alls, men skulle jag komma igång igen vore det roligt att testa äggoljetempera. Konstnärsoljefärg består annars, liksom annan linoljefärg, ofta bara av linolja och pigment. Dilemmat är att det är svårt att rengöra penslarna utan lösningsmedel. I det konstnärliga sammanhanget är det ibland en fördel att färgen torkar långsamt. Man ska akta sig för pigment som innehåller tungmetaller som kadmium. Av någon anledning har det gjorts undantag för konstnärsfärger när det gäller vissa ämnen som förbjudits i andra sammanhang. Med en beteckning som kadmiumgul kan man avse själva färgnyansen framställd på annat sätt, men det kan alltså också vara så att den faktiskt innehåller kadmium.

Ett annat sammanhang jag tänker på när det gäller doften av linolja är träslöjd. När jag får syn på vackra ting av trä är det förstås synintrycket som kommer först. Därefter kommer faktiskt ofta ingivelsen att dofta på föremålet. Doften av linolja sprider ett stort leende i ansiktet. Sedan kommer känseln. Trä kan vara fascinerande lent när det har slipats omsorgsfullt. Smaka på det brukar jag däremot inte göra, även om man faktiskt kan äta linolja, då ofta sålt under namnet linfröolja. Det sägs vara bra för magen och eftersom jag haft problem med just detta testade jag att ta någon matsked om dagen. Men just det fungerade inte för mig. Det kan ha inverkat att doften påminde mig just om träbehandling, men jag mådde inte så väl av det. När trä ska behandlas är dock linolja en favorit som också är ett bra miljöval.

Comments are closed.