Den här veckan bjuder vi på ett boktips: Naturens Rättigheter – när lagen ger fred med jorden av Nikolas Berg, Ingrid Berg och Martin Hultman. Upprinnelsen till att vi fick denna bok i händerna var lite speciell. Författarna ledde workshops om cirkulär ekonomi på en lunch-till-lunch-konferens på Dahlströmska. Innan de kom hade de sett här på Bättre Värld att vi skrivit en del om naturens rättigheter och gav oss därför boken med fina hälsningar skrivna på insidan av pärmen. Vi har haft en del fortsatt kontakt och det känns som att det blir ringar på vattnet efter det mötet.

Men åter till själva boken. Idén med naturens rättigheter såsom uttrycket används här är att en flod, en sjö, en skog, eller annat naturområde ska kunna betraktas som juridiska personer och ges rättigheter att existera, blomstra och utvecklas på sina egna villkor. Detta har gjorts bl a för Lake Erie i Ohio. Förslag av den typen finns gällande den sjö vi har i vår absoluta närhet – Vättern. Det kan också handla om att naturen i sig ges rättigheter som kan åberopas i rättsliga sammanhang och som går mycket djupare än de nuvarande miljölagarna. Ecuador blev först i världen med att skriva in ekosystemens okränkbara rättigheter i konstitutionen. Bolivia följde efter och formuleringarna visar verkligen en radikalt annorlunda syn på naturen. Som ”att funktionerna i naturens levande system inte kan kommersialiseras” och ”Rätten till jämvikt och balanserat utbyte mellan alla livsformer för att upprätthålla och förnya planetens vitala funktioner”.

I grunden finns en strävan bort från vår människocentrerade världsbild mot en som författarna ofta kallar jordcentrerad. Mycket av inspirationen kommer från urfolk. Att kombinera ett sådant synsätt på Moder Jord med västerländsk juridik kan vara ett sätt att ta vara på det bästa från våra olika traditioner. 

Boken är vindlande och vinner på att läsas långsamt med tid för eftertanke. Jag vill läsa den igen också och tror att jag upptäcker mer då. Det finns ett slags prövande, sökande tonfall i den och en uppmuntran att själv pröva och söka sin väg. Kanske just därför har den funnits kvar hos mig och givit upphov till många funderingar om vad naturens rättigheter betyder för mej och vad vi skulle kunna göra här i Vadstena. Den kändes också så öppen att jag skrev ett långt e-brev med en del av dessa funderingar och associationer. Nikolas och Ingrid Berg står bakom Medskaparna. På deras hemsida finns mycket inspiration att gå vidare med och information om utbildningar för den som vill fördjupa sig ytterligare. Martin Hultman är forskare på Chalmers.

Ekopedagogik är ett nytt begrepp för mig. Det genomsyrar boken att det handlar om en lärprocess där en djupare transformation sker. I denna process finns plats för mångfald. Varken frågorna eller svaren behöver vara samma för alla, samtidigt som det har en viss riktning. ”Glokalt” är också ett ord som används återkommande och beskriver ett globalt engagemang förankrat i det lokala, eller ett engagemang för t ex en lokal sjö som växer vidare till en förståelse för andra sjöar i andra delar av världen.

Cirklar, klot och glober är återkommande symboler i boken. Författarna skriver också mycket om användandet av ritualer, ceremonier och symboler för att fördjupa tänkande och samhörighet utan att det måste ha en religiös innebörd. Ett exempel i boken är medicinhjul som används i ceremonier bl a av det andinska folket. Det är då en cirkel på marken med en linje i riktning mot varje väderstreck och ofta något i mitten som kan påminna om riktningen uppåt och nedåt. Jag gjorde inte associationen på en gång, men slogs efter ett tag av att vår påbörjade paradrabatt på Dahlströmska är en cirkel med korsgång kring ett solur. Korsets linjer är inte riktade rakt mot väderstrecken, men för övrigt är likheterna ganska slående. Vår planerade studiecirkel är ju också just en cirkel och har mycket av den attityd jag uppfattar i boken. Att det inte är konfrontativt utan med inställningen att vi alla lär tillsammans. Läs gärna och fundera vidare du också!