Att odla sparris utmålas ibland som ganska svårt. Vi håller inte riktigt med och vill gärna uppmuntra fler att odla denna mångåriga delikatess. Vårt eget sparrisodlande startade för ganska många år sedan med att vi fick frön från vänner som börjat odla mycket sparris. Fröna sattes ner, nästan som ett experiment och tog sig oväntat bra. Vår placering var inte den soliga platsen med sandblandad upphöjd jordbädd som rekommenderas. Istället fick den växa i viss skugga från kompost och havtorn. Dessutom har havtornsbusken återkommande försökt skjuta ut sina rotskott dit sparrisen växer. Trots detta lever den och frodas.

Att låta jorden vara väldränerad, näringsrik och utan konkurrens från exempelvis havtornsplantor är att optimera förutsättningarna. Sparris vill dessutom gärna växa i soligt och vindskyddat läge. Det är också bra om du kan utse en växtplats där sparrisen får växa i många år. En av dess fördelar är ju att den är flerårig. Från det att du satt sparrisfröet till dess att du kan skörda behövs däremot lite tålamod. Första året efter sådd bör inget skördas, andra året kan något smakprov tas. Först tredje året kan plantorna skördas nästan som vanligt. Sedan sägs sparris kunna ge skörd i 10-15, eller kanske även upp till 100 år.

Sparris är ett av de tidiga vårtecknen i din odling. Redan i april/maj brukar de första skotten skjuta upp. En tumregel är sedan att inte skörda mer efter midsommar – detta för att låta sparrisen samla kraft till kommande år.

På hösten kan sparrisen bli ordentligt hög, med vackra dillartade plymer. De får även vackra (men giftiga) röda bär. Efter några års odlande upptäckte vi att nya små sparrisplantor självsått sig i närheten av vår ursprungliga rad. Dessa har enkelt kunnat omplanteras till en ny rad med sparris. Nu mera välplanerad.

Vi upplever sparrisen som ganska anspråkslös. Likt rabarbern kommer den troget tillbaka varje år. Med sitt, med tiden, gedigna rotsystem ska den vara en bra mineralsamlare och bland pollinerarna är sparris en uppskattad nektarväxt.

En fördel med egenodlad sparris är möjligheten till riktigt färska exemplar. Att redan på kolonin äta en nybruten, mjäll sparris är en svårslagen matupplevelse. Späda skott är alltså utsökta utan någon tillagning alls men vanligen är de aningen större. Och ett par minuters kokning är då lagom.