Personligen är jag (Sofia) rätt förtjust i att, liksom apostlarna, gå till fots. När det blir mycket oro och många tankar som snurrar är en promenad ofta det som hjälper, inte minst så här på hösten när luften är så frisk. Forskningsstödet blir allt starkare för att det finns många hälsorisker med att vara stillasittande långa stunder i taget. Många av hälsovinsterna med att träna uteblir om man mellan passen sitter mycket. Vardagsrörelse är viktigt och kan vara sådant som att ta trapporna istället för hissen, stå vid skrivbordet om man har ett höj- och sänkbart och att gå eller cykla när man ska någonstans inom rimligt avstånd.

Miljöaspekterna kommer in när alternativet är att ta bilen. Bilar släpper ut extra mycket per kilometer i början av resan när motorn är kall. Därför ger korta resor oproportionerligt stor miljöpåverkan. Just vid dessa tillfällen är det dessutom onödigt att ta bilen i fler fall än när man ska längre. Ungefär hälften av alla bilresor är kortare än 5 km. Jag har aldrig haft egen bil och aldrig vant mig vid den bekvämligheten. Därför blir jag ofta förvånad över hur många som tar bilen i situationer där jag inte ens tänker tanken att det vore skönt. Till exempel har jag alltid handlat mat till fots. På större orter finns det i princip alltid flera affärer på gångavstånd. Även här i Vadstena, som är en väldigt liten stad, finns tre mataffärer vi utan problem skulle kunna promenera till. När vi bodde i Göteborg fanns det betydligt fler än så. Tycker man att det är viktigt att det finns affärer kvar på mindre orter måste man handla i dem och då inte bara färskvaror och de småsaker man glömde när man storhandlade. Liksom andra företag måste de gå med vinst. Självklart finns det personer som har svårt att gå eller bära, eller som bor alltför långt från affären, men det gäller långt ifrån alla som tar bilen.

När det gäller bärandet så kan en första fundering vara om man verkligen behöver handla så mycket åt gången. Har man inte bil vänjer man sig vid att handla lite mindre lite oftare. Är man många och det blir tungt ändå kan man fundera över bärhjälpmedel. Med klassikern Dramaten borde man kunna vara retrotrendig, eller bara praktisk. Väskor av liknande typ finns fortfarande att köpa. Nästan alla har ju numera resväska på hjul, så varför skulle det vara konstigare att rulla hem maten? Ryggsäck är ett annat bra alternativ som gör att man kan bära mer. Då kan man fördela tyngden mellan ryggsäcken och en kasse i vardera hand. En cykel kan också vara till hjälp, men dess fördelar kommer vi att återkomma till vid ett annat tillfälle.

Nyligen var det en artikel i vår dagstidning om att det skapades trafikkaos utanför en skola för att alltför många föräldrar hade börjat skjutsa sina barn dit. Det talades om curlingföräldrar. Pedagogerna på skolan menade att barnen skulle lära sig sådant som självständighet och ansvarstagande på att själva ta sig till skolan med cykel eller till fots och att det var mycket möjligt att de skulle vara piggare på lektionerna om de började dagen så. Många av föräldrarna verkade tro att det skulle vara för riskabelt och det blev också en ond cirkel eftersom det nu var så mycket bilar utanför skolan på morgonen att det faktiskt krävdes uppmärksamhet åt många håll för att gå där. Alla verkade också vilja komma ända fram till dörren med bilen. Jag har inga siffror på detta alls, men känslan är att detta problem inte existerade när jag gick i skolan. För egen del minns jag det som att mamma gick med i början, sedan såg till att jag kom över det vi kallade ”stora vägen” och lät mig gå resten av vägen själv till dess jag kunde gå till skolan helt utan ledsagare, eller kanske med en kompis.

Men det kan ju också vara så att det är för att man själv tar bilen till jobbet som man tycker att man kan ta vägen förbi skolan och kanske även vägen förbi affären. Självklart bor inte alla så att man rimligtvis skulle kunna gå till jobbet, men fler gör det än de som faktiskt går är jag rätt säker på. För flera år sedan hörde jag om en grupp svenska elitlöpare med tränare som besökte Kenya. För att ha något slags jämförelsematerial mätte de konditionen hos en helt vanlig Kenyan. Han visade sig ha bättre kondition än de svenska löparna. De frågade om han tränade mycket, men han påstod att han inte tränade alls. Efter ett tag kom det fram att han sprang till jobbet och sedan hem igen efter arbetsdagens slut. Jag minns inte hur långt det var, men säkert minst en mil enkel väg. Han såg inte det som träning utan som ett sätt att ta sig till jobbet. Riktigt så långt behöver man inte sträcka sig, men det ger ett visst perspektiv tycker jag. Många korta bilresor görs av gammal vana och bekvämlighet. Om man vet med sig att man tar bilen ofta kan man kanske börja med att byta ut en sådan resa i veckan mot en promenad och sedan öka.

Vad man uppfattar som gångavstånd är väldigt olika. För mig är det rätt långt, kanske just för att jag aldrig haft egen bil, men också för att jag tycker att det är skönt att gå till fots. Om det i nuläget bara är några kvarter som gäller kan du pröva att utöka sträckan för vad som är rimligt gångavstånd lite i taget. Det lär vara nyttigt med en halvtimmes motion om dagen. Det är också en rätt ordinär restid till jobbet för någon som pendlar med bil, eller kollektivt. Kanske är det rimligt att tänka att om en sträcka tar en halvtimme att gå i rask takt så är åtminstone det gångavstånd.