En av de saker jag (Peter) tog med mig från Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar var beskrivningen av hur alla individuella problem skall lösas genom konsumtion i vår kultur. Känner du dig nere uppmuntras du till tröstande köp av choklad eller kläder (har du anledning att fira något uppmuntras du till detsamma). Hinner du inte med vardagspusslet med städning, renovering, läxhjälp etcetera finns gott om kommersiella tjänster för detta. Lider du av stress föreslås du betala för en lång resa, en spabehandling eller kanske en personlig coach? Istället för att uppmuntras till att växa gemensamt som medborgare menar Nina Björk att vi ses främst som konsumenter. I allt fler sammanhang kallas vi kunder och frågan kring hållbar konsumtion känns befogad.

Reklamens budskap är ofta att vi ska unna oss saker, belöna oss själva och sätta guldkant på tillvaron. Själva tanken att belöna sig själv med en klapp på axeln när man genomfört något svårt eller att låta vardagen bli mer skimrande genom att uppmärksamma dess magi tror jag kan vara bra i grunden. Däremot behöver vi inte förminska oss själva och vad vi är värda till vad annonsernas ”because you’re worth it” viskar till oss. Trots reklamens och tidsandans bakgrundsbrus tror jag att det är möjligt att välja andra vägar och att vi själva och definitivt vår planet skulle må bättre av det.

I vår överflödskultur är det knappast fler materialistiska saker vi behöver som mest. Inte heller tror jag vi mår bra av att inför alla livets situationer tänka i ekonomiska termer. Det bästa i mitt liv har varit gratis, som David Shutrick sjöng i början av 90-talet. Att ge sig själv tid till något man verkligen uppskattar är ofta en present som håller längre än något man kan köpa.

En egen favoritbelöning till mig själv är att avsätta ett par timmar eller en halv dag till biblioteksbesök. Jag kan se fram emot botaniserande i någon spännande ämneshylla, likt Qcae. Ofta blir det också nya och äldre bekantskaper i den rika floran av tidskrifter. Besöken kostar ingenting i pengar utan endast i tid; tid som ger mig mycket inspiration och ny energi.

På liknande sätt kan jag även glädjas åt tid avsatt för löpning, besök på gymmet eller en tågresa med mycket tid att lyssna på nedladdade poddar. Andra gånger är det telefonsamtal eller möten som blir en form av belöningar genom att jag tar mig tid för dem.

Kan vi släppa taget om det vanliga sambandet mellan belöning och saker som kostar pengar kan vi kanske lära oss att uppskatta de icke kommersiella belöningarna mer. Förhoppningsvis blir vi då även mer lyhörda för vilka ”morötter” i vardagen vi mår bäst av och mest behöver i stunden. Efter en lång arbetsvecka med många möten tycker vi oss måhända vara förtjänta av en ny fin tröja eller ett par snygga jeans. Men det vi djupare sett skulle behöva är kanske snarare ett par timmars återhämtning genom en promenad fylld av fågelsång eller en stunds sittande vid en vacker utsikt.