Silverjoner och kolloidalt silver

Silverjoner och kolloidalt silverNär det gäller vissa miljöskadliga beteenden är det svårt att förstå varför de fortgår. Detta med spridningen av silverjoner och kolloidalt silver är ett sådant exempel. Silverjoner är för livet i vattnet mer förödande än kvicksilver och förstör samtidigt de nyttiga bakterierna i våra reningsverk. Gifterna läcker ut i naturen genom olika antibakteriella produkter i vår vardag; bland annat impregnering som ska hindra sportkläder från att lukta svett och hälsokostprodukter med påstått välgörande effekt på vårt inre.

Silver är vanligen något vi förknippar med positiva saker, men tillsammans med bland annat bly, kvicksilver och uran är det också en av våra tungmetaller. Liksom andra tungmetaller anrikas det hos dem som får i sig det och det bryts inte ner i naturen. Före digitalkamerans intåg släpptes mycket silver ut i naturen för att det användes vid fotoframkallning. Efter en nedgång har mängden silver i reningsverken ökat på nytt  senare år. Orsaken är nu inte fotoframkallningen utan giftiga silverjoner sprids istället från många små källor i vår vardag. En av dessa är sportprodukter där tyget allt för ofta impregneras för att hindra dålig lukt. Dessvärre sköljs silvret ut efter ett fåtal tvättar och då reningsverken saknar förmåga att fånga upp dessa gifter fortsätter de ut i vattendrag eller hamnar bland det näringsrika slam som sprids på oekologisk odlingsmark. Väl ute i naturen orsakar det problem för fiskar och andra vattenlevande organismer. De får svårt att föröka sig, deras arvsmassa påverkas och embryoutvecklingen störs.

Inom sjukvården används silverprodukter i begränsad omfattning, exempelvis en form av silvertejp för att hindra bakterietillväxt vid användning av kateter. Men det finns också begränsningar på grund av starka misstankar om att frekvent spridning av silverjoner orsakar bakterieresistens – både för silver och vanlig antibiotika. En bred spridning av silverjoner kan alltså vara fatalt för våra möjligheter framöver att behandla enkla bakterieinfektioner som halsfluss, lunginflammation och urinvägsinfektion.

Kolloidalt silver

Förutom rädslan att låta sportkläder lukta som att de använts har det också blivit populärt att använda vad som kallas kolloidalt silver i hälsosammanhang. Utifrån hälsoriskerna verkar användningen ungefär lika klok som gamla tiders arsenik- och kvicksilverbehandlingar. Bortsett från detta bidrar användningen alltså till giftutsläpp i naturen och möjlig resistens hos farliga bakterier. En intressant marknadsekonomisk aspekt på hur det kommer sig att kolloidalt silver blivit populärt samtidigt som silveranvändningen vid fotoframkallning minskade bjuds förresten i följande krönika. Och situationens absurditet fångas väl upp i Anna Frosters text från Den flamsäkra katten. ”Vi riskerar alltså antibiotikaresistens, gift i vattnet, gift på åkrarna, kvävda fiskar, döda reningsbakterier, misstänkt cancerframkallande partiklar som flyter fritt i kroppen, för att … undvika svett och statisk elektricitet?”

Förutom att själv aktivt undvika dessa giftiga tungmetaller är det också värt att vara en besvärlig kund bland sportbutikens ”luktfria” kläder och i hälsokostbutikens mycket suspekta kolloidala silver – som efter kritik numera marknadsförs som vattenreningsprodukt, men utan att göra mindre skada för det. Kemikalieinspektionen tipsar om att märkningar på diverse produkter i stil med följande bör göra att man undviker varan: “antimicrobial”, “free of bacteria”, “for lasting freshness”, “hygieniskt skydd”, “keeps the natural hygienic balance”, “behandlad mot lukt”, “skyddad mot missfärgning”.

Comments are closed.