Så här en vecka efter valet vet vi fortfarande inte vilka som kommer att bilda regering. Tyvärr kan man ändå konstatera att för klimatet är alla nu möjliga alternativ sämre än före valet. En socialdemokratisk regering med ett försvagat miljöparti, eller ännu värre, en moderatledd regering som gått till val på att t ex ta bort flygskatten.

Strax efter valet gjorde vi en vandring direkt från vår egen dörr, runt Tåkern på två dagar. En bra bit gick vi på mindre vägar där i stort sett alla kör bil. Fast jag förstår att många kan ha skäl att använda bil just där kändes det som en stillsam protest att vara fotgängare. Jag hade gråtit och tillåtit mig att ge upp för en stund dagarna innan. Nu var det en massa känslor som skulle ut och tankar kvar att bearbeta. Vi pratade mycket om valet och klimatet och hur man går vidare nu.

Positivt i relation till förra valet är att Vänsterpartiet gick framåt. När Naturskyddsföreningen undersökte partiernas vallöften inför valet delade V förstaplatsen med Miljöpartiet. Det bästa för miljön utifrån valresultatet vore om V fick ingå i regering, men det verkade ju helt omöjligt för Socialdemokraterna förra gången det begav sig.

Vill man tänka positivt så kunde det ha blivit etter värre. Flera med oss var på allvar oroade för att SD skulle kunna ta makten. Nu finns det fortfarande risk att de får ökat inflytande, men de är i alla fall inte största, eller ens andra parti. I mitt flöde på FB före valet var det i hög grad denna oro som dominerade. Att hålla SD borta från makten borde vara självklart, men det räcker inte alls. Därför är det i själva verket svårt att se det här valresultatet som något annat än katastrofalt för klimatet.

Någon sade att Parisavtalet var som att 500 m före en bergvägg bestämma sig för att sänka farten från 100 km/h till 90 – och fira det. Efter det avtalet har alldeles för lite gjorts för att man ska kunna påstå att föresatserna i det följs. Passerande av 1,5 grad anses nu vara försent att förhindra och med nuvarande riktning är 2 grader inte långt borta. Nu har svenskarna talat och röstat för att dessutom öka farten. Tror man att det blir skonsammare om det går fort?

Inför valet sades en stor del av Sveriges befolkning vara mycket oroade över klimatförändringarna. Vad menar man med det om det är så här man röstar? Undersökningar visade också att klimatfrågan var mycket viktig för svenskarna. På vilket sätt var den det? Antingen talar många med kluven tunga eller så menar vi verkligen helt olika saker med de här orden. Jag tror alltmer att många uttalar en oro som inte bottnar i dem själva. När man verkligen inser frågans allvar och känner oron på djupet då kan man inte fortsätta så här.

Ofta sägs att för mycket ansvar läggs på individen och att det krävs politiska lösningar. Politiska lösningar kommer inte att ges när det parti som gjort mest i dessa frågor tappar så mycket röster att det knappt hänger kvar i Riksdagen. I en demokrati är även politiken vars och ens ansvar. Man kan inte förvänta sig politiska lösningar om man inte röstar på partier som vill genomföra sådana. Det vore en sak om politikerna lovade krafttag mot klimatförändringarna och sedan inte genomförde dessa. Men nu lovar de mycket mindre än vad som egentligen skulle krävas och man röstar för dem som lovar minst. Svenskarna vill uppenbarligen inte se åtgärder mot klimatförändringarna. Man vill kunna flyga, köra bil och konsumera som man vant sig vid.

När Trump blev president tyckte jag inte att det värsta var Trump själv utan att så många tyckte att det var en bra idé att rösta på en sådan person. Det amerikanska valsystemet är ju komplicerat, men väldigt många var de i vilket fall. Detsamma känner jag för SD:s framfart. Det värsta är inte Jimmie Åkesson, eller partiets ledning utan att hur dumt de än beter sig får de bara ännu fler röster. Nu efter valet är det intressanta inte vad det var för fel på Mp:s strategi utan varför det inte räcker ens när man känner klimatförändringarna på sin egen hud, som en vän uttryckte det. På något sätt lyckas människor skjuta det ifrån sig ändå. Hur det går till förstår jag inte. Nu står det enda hoppet till gräsrötterna. Och det skrämmande är ju att det är gräsrötterna som har röstat så här.

Ändå måste vi fortsätta arbeta för att väcka den djupare medvetenheten om vart vi är på väg och vad som behöver göras. Vi kan inte vänta till nästa val och hoppas att svenskarna blivit klokare till dess. Då är det med all sannolikhet för sent. Vi fortsätter försöka eftersom vi inte står ut med alternativet.