Vardagens distraktioner

vardagens distraktionerEn av mina nyårsföresatser för 2017 är att kolla sociala medier högst två gånger om dagen. Sedan tidigare har jag valt att oftast ha söndagarna helt fria. Sociala medier finns bland de många distraktioner vi ofta griper efter när vi egentligen skulle kunna ta en stund för eftertanke och kanske hitta till en annan typ av engagemang. De blir lätt ett slags skygglappar mot både egna problem och mot omvärlden.

Förmågan att ha tråkigt är kanske viktigare än vi i förstone tänker. Vad händer om vi låter det tystna, slockna och inte genast sträcker oss efter telefonen? Jag tror att det kan vara en förutsättning för kreativt tänkande och för sådant som tar tid och tålamod att utveckla. Sådant tänkande kommer att krävas om vi ska rädda planeten. Vad händer om vi ägnar mer tankekraft åt hur just vi skulle kunna bidra till en bättre värld och mindre åt hur man gör ett inlägg som får många gillningar?

Sociala medier har potential om de används klokt. Man kan tipsas om intressanta artiklar och sprida goda idéer och exempel. Men ofta fungerar de snarare som ett slags bedövning och blir lätt en avledande manöver från det som verkligen är viktigt. Trots att man får ett ständigt flöde av information är det lätt att få en mycket skev bild av tillståndet i världen.

En del av vardagens distraktioner handlar väl helt enkelt om att livet pågår med rutiner, beslut, plikter, nöjen, svårigheter och glädjeämnen. Tiden rinner iväg och det blir liksom inte av att ta tag i något sådant som livsstilsförändringar för miljöns bästa. Men mycket kan vi faktiskt välja eller välja bort. Vi kan prioritera. Något som ger mig hopp angående klimatförändringarna är att det finns så mycket var och en kan göra. Men då kan vi inte fly det ansvaret in i något som känns mer lättsamt och underhållande. Hur många myrstackar skulle det bli om myror tänkte att mitt lilla strå väl ändå inte spelar någon roll?

Jag har ibland uttryckt det som att ”vi marscherar mot undergången glatt shoppande på rea”. Min upplevelse är inte att de flesta har så mycket klimatångest att de blir förlamade, eller redan har givit upp hoppet om räddning så att det verkligen inte är någon idé att göra något. Distraktionen kommer in redan innan man verkligen känt allvaret i det vi håller på att göra mot vårt enda hem.

För något år sedan var vi ute efter en bakform som vi förstått skulle kunna finnas i ett större shoppingcenter i Norrköping. Den sortens miljöer har jag alltid tyckt illa om och sedan vi flyttade från Göteborg hade jag knappt varit i ett sådant. Jag tyckte att det var oerhört stressande och ville därifrån så fort som möjligt. De flesta omkring oss verkade vara i ett slags bubbla. Siktet är inriktat på köp. Någon annan anledning att vara där finns väl knappast. Uppenbarligen lockar det många och vi svenskar konsumerar mer och mer. Det måste vara bara en bråkdel som är sådant vi verkligen behöver. Shopping har blivit en av vardagens distraktioner.

Ibland distraherar vi oss säkert för att vi inte orkar med våra vanliga liv och kanske ser vi inte hur det skulle gå till att ta tag i det grundläggande problemet istället. Men ofta tror jag att vardagens distraktioner blir ett slags hypnotiskt begär i sig, ett beroende, som tar mycket mer tid och kraft än vi vill erkänna. Den här nyårsföresatsen kom ur en sådan känsla. Egentligen använder jag sociala medier mycket mindre än flera vänner och bekanta och kollar min telefon mycket mindre ofta än medelanvändaren av en smartphone. Men även jag kollade på ett sätt som splittrade min uppmärksamhet och skapade frustration och otålighet. Jag var på väg att förlora min förmåga att bara sitta ned och fundera. Det ska bli intressant att se vad som kommer ur detta beslut.

Vore det inte sorgligt om vi hade kunnat rädda världen om vi inte hade varit så upptagna med att irra i shoppingcenter stirrandes på prislappar och telefonskärmar? Jag inser förstås att det inte alls är säkert att den tid och uppmärksamhet vi ägnar åt vardagens distraktioner, i den här meningen, annars skulle kanaliseras som engagemang för viktiga samhällsfrågor. Vad som ligger närmare tillhands är kanske att vi skulle se de människor vi har omkring oss mer. Jag misstänker att det vore bättre för vår empatiska förmåga och den är i sin tur viktig för till exempel klimatengagemang. Detta behöver inte betyda totalstopp för din favoritdistraktion. Ibland är kanske slötittande på TV den avkoppling man orkar med och behöver just då. Men blir det en för stor del av livet är det inte särskilt konstruktivt.

När det gäller just de distraktioner jag nämnt är det dessutom bra för miljön att dra ned på dem även på mer direkta sätt. Dagens konsumtionsnivå är inte hållbar ut ett klimatperspektiv och jagar man dessutom det billigaste kan man med sitt köp stödja barnarbete, orimliga arbetsförhållanden och miljöförstöring av olika slag. En positiv bieffekt jag redan märkt av min nyårsföresats är att telefonen inte behöver laddas alls lika ofta. En energibesparande åtgärd alltså! Det är kanske andra distraktioner som drar iväg med dig. Dataspel, surfande, utseende… Testa gärna att dra ned på detta märkbart en period. Se vad som händer i luckorna som uppstår, eller välj medvetet att ägna tiden åt något mer fördjupande, utvecklande, eller engagerande.

Comments are closed.