Rädslan för att missa något

Rädslan att missa något. Våga missa! av Svend Brinkmann.

För ett par veckor sedan skrev jag om boken Våga missa! Här kommer nu några fortsatta reflektioner kring rädslan för att missa något. Mer utifrån mina personliga erfarenheter och tankar.

En första association går till min tonårstid. Då fanns det faktiskt något positivt i den där rädslan för att missa något. Jag är introvert och var då betydligt mer blyg än jag är idag. Fester och sociala aktiviteter skrämde mer än de lockade. Rädslan för att missa något gjorde ibland att jag gick ändå. Och utan det hade jag blivit mer isolerad och utanför.

En annan association är Postkodlotteriet. Många skulle uppleva det som oerhört jobbigt om grannarna vann en massa pengar och man själv blev utan för att man inte hade någon lott. Man skulle också tycka att det var hemskt om det blev vinst precis veckan efter att man avslutat sin prenumeration. Det är förstås ett väldigt bra försäljningsknep att spela på sådana känslor. Folk köper delvis av rädsla för att missa storvinsten. Just den sortens rädsla ligger dock inte så nära till hands för mig. Kanske för att jag bryr mig för lite om pengar. Eller för att jag ser sannolikheten till vinst som för liten. Troligtvis båda.

Ett annat fenomen som handlar om pengar är att ta på sig extra arbetsuppgifter för att få lönepåslag. Eller att bli chef för att få högre lön fast man trivdes bättre med sina tidigare arbetsuppgifter. Själv har jag inga problem med att våga missa löneförhöjning. Däremot kan jag ha svårt att känna mig nöjd med det jag gör. Kanske finns det någon sysselsättning som är intressantare, mer meningsfull och passar mina förmågor bättre… Ett bekräftelsebehov finns också fast jag inte mäter det i pengar.

Ett annat område där jag själv lätt trillar dit är sociala medier. Jag kollar verkligen onödigt ofta om det dykt upp något nytt. Eller om något jag skrivit fått reaktioner. Förutom den mentala splittringen drar en smartphone mycket mer el när man använder Internet mycket. Facebook och Instagram är särskilt tunga sidor. Dessutom är det onödigt då det sällan är något av större intresse som hänt. Och framför allt inget jag har behov av att veta på en gång. En del av det är en ovana som liksom sitter i handen när telefonen är i närheten. Ett slags rastlöshet ungefär som hos en rökare. Men rädslan för att missa finns nog där också.

Och det är ju precis det det bygger på. För länge sedan kunde jag ha en liknande otålighet kring att posten skulle komma. Men den kom en gång på förmiddagen och sedan kunde jag släppa det. På sociala medier och även på e-post kan något nytt komma när som helst, hela tiden. Att det sedan ofta är motsvarande reklam i brevlådan hjälper inte riktigt.

Rädslor hanteras ofta bäst genom att möta dem. Själv tränar jag på att våga missa uppdateringar på sociala medier och e-post genom att ha en skärmfri dag i veckan. Då stänger jag faktiskt oftast av telefonen helt och hållet, vilket dessutom sparar el. Jag stänger också av telefonen på nätterna för att undvika frestelsen att kolla sent på kvällen eller direkt på morgonen. Det lär vara bäst för sömnen att inte ha telefonen i sovrummet alls.

För miljö och klimat är det nog än viktigare att motarbeta rädslan för att missa pengar. Mitt tips är att börja ge tionde. Skänk bort en tiondel av dina inkomster varje månad till något välgörande. Att pröva ideellt arbete är också bra. Läs gärna vårt tidigare inlägg om frivillig enkelhet.

På bilden sitter jag och blundar och vågar missa allt möjligt. Telefonen har jag inte med mig. Det är i själva verket inte alls skrämmande utan bara skönt.