Tvätta miljövänligt

TvattNär jag (Sofia) gick på folkhögskola i början av 90-talet fanns där en Sackeusbod, som hade samma koncept som det som nu kallas Världsbutiker. Där såldes bl a det miljömärkta tvättmedlet Ecover. En man som var engagerad i bodens verksamhet berättade vid något tillfälle om produkterna som såldes där och kom in på detta med att tvätta miljövänligt. Jag minns fortfarande att han sade att man sällan behöver tvätta varmare än 40° och att det gradantal som står på kläderna är den maxtemperatur plagget tål – inte vad det behöver för att bli rent. Sedan dess tvättar jag ytterst sällan varmare än 40° och använder bara miljömärkt tvättmedel. Vissa människor kan tala så att budskapet går in!

Det är energibesparande att tvätta på lägre temperatur. En annan fördel är att kläderna inte behöver delas upp i så många olika högar som ska tvättas separat. Då är det lättare att fylla maskinen varje gång och inte slösa energi på enstaka plagg. Förutom handtvätt delar jag in i tre grupper; svart och riktigt mörkt, vitt och riktigt ljust, samt alla färger där emellan. Ska man utöver det dela på 40°, 60° och kanske t o m 90° kan det genast bli dubbelt så många tvättar, eller mer. För en barnfamilj kanske problemet periodvis är det motsatta, men så är det ju inte för alla. Barnfamiljen kan förstås också vara i situationen att kläderna blir hårt smutsade och därför behöver tvättas varmare. Men för de flesta vuxna misstänker jag att det är som för oss; att plaggen oftast inte är smutsiga på det sättet utan mest behöver en uppfräschning. Då räcker 40° utan problem.

I reklamen framställs det ibland som att det kan finnas bakterier och annat osynligt som bara just deras tvättmedel gör rent hus med. Detta är relevant i sjukhusmiljö och kanske för vissa allergiker, men annars finns det ingen anledning att tvätta så att kläderna blir i det närmaste sterila. Vissa verkar oroa sig för att det inte blir tillräckligt rent om vattnet inte är riktigt varmt, men ser det rent ut och doftar rent så är det så rent det behöver bli.

När det gäller tvättmedel ska man välja ett miljömärkt så att man inte sköljer ut onödiga kemikalier i naturen. Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval har högre miljökrav än Svanen så välj hellre det förstnämnda om det finns. Överdosera inte. Sköljmedel använder vi aldrig. Det är i de allra flesta fall onödigt.

Ta gärna en titt på kläderna och lukta på dem för att kolla om de faktiskt behöver tvättas istället för att på slentrian tvätta när de använts en viss tid. Detta slarvar jag fortfarande med, men ska skärpa mig. Särskilt plagg man har utanpå andra kläder klarar sig ofta utan tvätt längre än man tror. Tvätta så sällan som möjligt och fyll maskinen. Detta både sparar energi och sliter mindre på kläderna. Det kan vara värt att tänka på redan i klädaffären att undvika färger eller material som måste tvättas separat från övrigt i din garderob. Vissa material, som ull, är bra för att de klarar sig länge på bara vädring.

När vi använde hyreshusets tvättstuga brukade vi torktumla frotté och plysch som jag upplevde blev mycket mjukare av detta. Sedan köpte vi egen tvättmaskin och det blev aldrig av att boka tvättid bara för att tumla. Snabbt vande vi oss av med det behovet. Båda materialen blir snabbt mjuka igen när man börjar använda handdukarna eller kläderna tycker jag nu. Dessutom är ekologisk plysch mycket mjukare än konventionell och behöver ingen extra behandling. Torktumling drar mycket energi och sliter på kläderna. Bor man litet och använder en gemensam tvättstuga kan man vara tvungen att torka kläderna lite snabbare i t ex ett torkrum med någon form av fläkt eller värme. Men för de allra flesta går det bra att låta kläderna torka av sig själva. Vi bor i lägenhet, men har en torkställning över badkaret och en hopfällbar som vi ställer i vardagsrummet.

Refill

Refill

Ett sätt att minska vår materialförbrukning och vårt överutnyttjande av jordens resurser är att mer konsekvent nyttja de olika refillmöjligheter som finns. Inom vissa områden har vi med självklarhet gjort detta länge medan vi är noviser på andra områden med refill.

När jag (Peter) som student fick min första egna lägenhet använde jag refill mera av ekonomiska än miljömässiga skäl. Tvättmedel var – och är – en produkt där det är enkelt att spara både pengar och miljö genom att köpa refill istället för nya flaskor av hårdplast. Under denna tid studerade jag bland annat litteraturvetenskap och antecknade då mycket. Vissa pennor fick med tiden ett affektionsvärde och istället för att köpa nya köptes bläckpatroner i bokhandeln. Även här sparades en del resurser.

Tidigare har vi, när det funnits, använt plastdiskborstar med utbytbara diskhuvuden. På det viset har en hel del plast kunnat sparas in när diskhuvudet varit utslitet men skaftet fortfarande fullt användbart och utan behov av att bytas ut (vilket aldrig hände). Just nu har vi istället en diskborste i trä som också har utbytbart huvud. Liknande princip har jag tidigare även haft för tandborstar.

När jag tänkt på detta med återfyllnad och refill har Annika Norlins sång ”Fredrik” dykt upp i huvudet. Hon sjunger där om ett meningslöst, egoistiskt samhälle och exemplifierar det med att hon köper vatten på flaska. Just så tror jag det är. Vatten som köps på flaska borde vara en omöjlig produkt utifrån att nästan alla har bra kranvatten och något bra argument mot att ta med en flaska vatten hemifrån när vi ska på utflykt eller liknande finns egentligen inte. Föga förvånande orsakar denna bekvämlighet även en betydande och onödig miljöbelastning. Koldioxidutsläpp motsvarande 8500 oljeeldade villor var resultatet bara för transporten av flaskorna i denna några år gamla studie.

Bland elektronikprylar kan refillmöjligheterna ofta vara kloka alternativ till kostsamma nyinköp; kostsamma kanske inte alltid ekonomiskt men däremot i naturresurser. Tydligt är detta för vår skrivare där bläckpatronerna regelbundet lämnas in för påfyllning. Detta går att göra på många håll men då jag arbetar i Linköping är denna butik flitigt använd för min del. En annan form av elektronikrefill som jag nyligen prövade var att byta batteri till min iPhone. Den fick genom detta ett nytt liv och användbarheten ökar ytterligare flera år. När vi byter ut trasiga eller slitna delar i våra tekniska prylar sparar vi förstås resurser i många led men gynnar även våra lokala teknikhantverkare.

Bland livsmedel upplever vi att det ännu är relativt ovanligt med refillmöjligheter även om det förekommer i vissa butiker. Kryddor i pappers- eller plastpåsar finns i alla fall ofta och i viss mån även KRAV-märkt. Detta är då ett vettigt alternativ till att köpa en ny liten glasburk med kryddor. Det kan även finnas kaffe och te eller spannmål, linser och bönor i lösvikt. Man kan då mera exakt styra mängden som köps och mindre mängd förpackningsmaterial används. Det vore intressant om detta liksom möjlighet att handla mjölk, olja etcetera i lösvikt framöver kunde utökas. I väntan på att detta blir en del av vardagen kan vi alla göra det till en utmaning att återfylla så många som möjlig av våra produkter och förpackningar samt efterfråga möjligheten till detta där vi handlar.