Ökad självförsörjning

Ökad självförsörning

Vi har länge känt oss inspirerade av tanken på självförsörjning, men också varit medvetna om svårigheterna och hur långt ifrån vi själva är.I likhet med de flesta har vi en hyra att betala och avbetalningar på studielån. Lite pengar måste man ha om man inte är beredd att bo i skogen under bar himmel. Avlägset för de flesta är väl också sådant som att odla lin, bereda det till garn, väva det till tyg och sedan sy kläder av det. Att verkligen vara självförsörjande är minst ett heltidsarbete, men så länge man behöver pengar måste man samtidigt arbeta med något annat. Ja, ni förstår… att komma hela vägen fram är inte riktigt rimligt.

Men varför haka upp sig på svårigheterna när det finns så mycket man kan göra? Det handlar om att ta vara på sina egna kunskaper och förmågor och de resurser man har naturligt omkring sig. Att börja ställa sig frågor som; kan jag göra det här själv? Går det här att byta ut mot något jag kan göra själv? Vem känner jag som kan det här? Vad kan man göra av det här materialet? Går den här att göra om till något mer användbart? I Underbara Claras del av programserien De obekväma, uppmanade hon flera gånger till att ställa sig frågan: ”Hur lite skulle jag kunna vara nöjd med?” Istället för: ”Hur mycket kan jag få?”. Det är klokt tänkt. Den själviska roffarmentaliteten och det ständiga kravet på tillväxt är mer än planeten tål. Att sträva mot ökad självförsörjning behöver inte alls vara ett individualistiskt projekt med fokus på SJÄLV. Delat ägande av t ex bil och gräsklippare, att samarbeta om större odlingar, eller hjälpa varandra med sådant som annars skulle ha kostat pengar kan mycket väl vara viktiga delar.

Vi kommer att återkomma till och fördjupa oss i flera områden inom detta tema, men nämner nu kortfattat några möjliga infallsvinklar.

Det man kanske först kommer att tänka på är odling. Vi har sedan några år tillbaka en kolonilott på 100 kvm. Den gör oss självförsörjande på grönsaker under kanske 4-5 månader om året och på bär under längre tid än så. Det händer att vi unnar oss något vi blir sugna på som vi inte själva odlat även under skördetid, men det behövs inte för näring eller mättnad. Pickles, chutney, syrade, inlagda, frysta och torkade grönsaker har vi haft kvar till helt nyligen och kunnat använda som tillbehör till maten. Enligt Bella Lindes inspirerande bokRätt ur jorden kan en familj på fyra personer bli självförsörjande på grönsaker om man har 500 kvm mark. En genomsnittlig svensk villatomt är på 1900 kvm. Det kräver möjlighet till lagring, men är en hoppingivande tanke. Vi har i år dubblerat vårt odlingsutrymme med en lott till och får då se till att utveckla fler sätt att ta hand om skörden.

Att fråga bekanta om de har mer frukt än de kan ta hand om, kolla om det finns offentliga träd man får plocka från, plocka bär och svamp i skogen, lära sig använda ogräs och vilda växter i maten och att dra ned på sådana livsmedel man inte kan, eller är villig att, producera själv är några fler sätt.

Idén om självförsörjning gäller inte bara mat. Att lappa, laga och låna oftare är några enkla andra saker man kan ha i åtanke. Jag (Sofia) har på senare år börjat sy ganska mycket. Så länge man köper nytt tyg till det är det inte säkert att det blir vare sig billigare eller så mycket mer resurssnålt. Men det utvecklar kunskaper och ger en känsla av självständighet. Det senaste året har jag gått vidare till att använda begagnat tyg som man kan hitta väldigt billigt. Ofta finns det stuvbitar i second handbutiker, men man kan också använda t ex gardiner och sy något helt annat av tyget. När jag på allvar började botanisera upptäckte jag att det fanns mycket mer än jag trodde innan. Enklare än att sy själv från grunden är att sy om kläder man tröttnat på.

På senare tid har jag kommit igång med att virka och mamma är mycket bra på att sticka. Inte heller det blir med nödvändighet billigare, men man har större frihet att välja bra material och konstruera saker så som man vill ha dem. Det är också bra att kunskaperna bevaras och utvecklas. Pappa är händig, bra på att snickra och på att hitta kluriga lösningar till konstruktionsproblem. Tillsammans har vi snickrat både en specialutformad kompostlåda och en måttanpassad redskapslåda med sittplats och utdragbart bord. Men vi har inte huggit ned träd och klyvt till brädor. Peter bakar allt vårt matbröd och maler en del av mjölet, men vi odlar inte säd och vi köper de flesta av ingredienserna. Man får hitta sin nivå. Men gärna också utmana sig själv att gå vidare från den. I en krissituation kan det krävas av oss, men även nu är det ett sätt att spara på jordens resurser.

Lite av en klassiker på området är boken Självhushållning av John Seymour, utgiven på svenska 1979. Här finns information om det mesta. Odling förstås, men också skogsbruk, jakt, vindkraft, hur man spinner ull och lin, korgflätning, smide och mycket mer. Inspirerade av den och av sina egna försök att vara självförsörjande gav Marie och Gustav Mandelmann ut boken Självhushållning på Djupadal 2013. Det är en härligt illustrerad bok som är uppdelad efter säsongerna. Båda dessa böcker är skrivna av personer som driver självhushållningstanken mycket längre än vi själva gör, men som går bra att inspireras av även om man bara har en balkong eller fönsterbräda. Tidigare nämnda Rätt ur jorden ligger närmare en nivå som är rimlig för gemene man och är fokuserad på ätbara vegetabilier, framför allt på odling.

Göra eget te

Göra eget te

Vi har tidigare skrivit om kaffets påverkan på miljön och det var inte svårt att hitta information om. Teets miljöpåverkan verkar däremot inte ha uppmärksammats så mycket. Om det betyder att det är en relativt bra produkt, eller om det snarare är en blind fläck, vet vi inte. Som när det gäller allt som odlas besprutas te i konventionell produktion och det är bra att välja KRAV. Det är vi än så länge inte så konsekventa med. Spännande dofter och smaker fördärvar det moraliska omdömet ibland. Däremot är vi ganska bra på att använda de möjligheter vi har till att göra eget te. Då kan man vara helt säker på att inga kemikalier använts och man slipper alla transporter. Te är, liksom t ex kryddor, den sortens produkt som egentligen är ok att transportera. Det väger inte mycket och har lång hållbarhet, vilket gör att man kan använda långsamma transportmedel med mindre utsläpp. Men ingen transport alls är ju ännu bättre! Jag (Sofia) tror också att det överlag är bra att öva sig i att tänka mer på att ta vara på det man har omkring sig.

På en ”tårtbit” av vår kolonilott odlar vi kryddväxter. En stor andel av dessa är sådana som är goda att göra te på, t ex flera sorters mynta. Det man behöver tänka på när det gäller odling av örter är ofta att begränsa utbredningen, snarare än att få dem att växa. De flesta kommer troget tillbaka år efter år och kräver väldigt lite skötsel. Flera går också alldeles utmärkt att odla i kruka inomhus. Man kan så från frö eller köpa plantor. Även de som finns i vanliga livsmedelsaffärer kan klara sig om man planterar om dem, men det är bättre kvalitet om man köper i blomsterhandel eller handelsträdgård. Känner du någon som odlar örter är de enkla att ta skott från.

På sommaren gör vi ofta te på färska kryddväxter. De vi har som vi använder på det sättet är lavendel, citronmeliss, pepparmynta, brokbladig äpplelmynta, temynta, rosenmynta, vadstenamynta (mycket aggressivt växtsätt), ananassalvia (ettårig, förra året hade vi melonsalvia) och åbrodd (används i liten mängd blandat med t ex citronmeliss eller någon mynta). Till en mugg räcker det med ett par blad. Brygger man i tekanna kan man ta en hel kvist. Koka upp vatten och häll på. Låt dra under lock 10-20 minuter. Själv tycker jag det är det godaste te man kan få. Vill man göra iste rör man i ett par teskedar socker, råsocker, honung eller annan sötning när teet är varmt och låter det sedan svalna. Ställ det därefter i kylskåpet och/eller ha i isbitar så att det blir riktigt kallt.

För att spara sommarens smaker brukar vi plocka knippen av örtkryddor, binda samman dem i buketter och hänga upp och ned på gardinstången. När de har torkat helt smular man ned bladen i burkar. De ska förvaras mörkt, så om man vill ha burkarna framme ska de vara i t ex metall (inte genomskinligt glas). Det händer att kryddor tappar smaken vid torkning och mest smakar gräs, men myntor är enkla att torka och det kan hända att det är förvaringen som fallerat när vi misslyckats med en del andra. Vi skulle mycket väl kunna vara självförsörjande på te om vi inte blev så sugna på att pröva andra smaker.

När man brygger te på torkade örter gör man som med vanligt te. Det behöver inte dra så länge som färska blad. Torkade nässlor går också bra att använda. De ger inte så mycket smak, men lär vara nyttigt och är gott att blanda med någon kryddväxt. Vi odlar inte svarta vinbär, men bladen från sådana buskar är annars goda att ha till te. I år har jag så smått börjat botanisera i det vilda efter sådant man kan äta eller brygga te på och det jag har använt ett par gånger är groblad. Man gör te på bladen på samma sätt som med färska örter. Milt smakande och lär vara bra för halsen.

Från jord till bord

Fran jord till bordDet påpekas ibland att det är bra om det är så få steg som möjligt från jord till bord. En aspekt på detta är förstås fördelarna med närproducerad mat, men det är inte det enda. Varje produktionsled en vara passerar drar energi och använder jordens resurser och det är därför bra med så få led som möjligt. Det allra bästa är det du odlar i din egen trädgård, eller i vårt fall på en kolonilott på cykelavstånd, eller det du plockar i en närbelägen skog. Ska man dra det till sin spets är det ultimata t ex en egenodlad, råriven morot.

När en vara säljs i butik tillkommer transporter och i vissa fall speciell förvaring t ex i kyl. Men närodlade färska grönsaker är fortfarande väldigt bra. Ju mer processad en produkt är desto fler steg blir det från jord till bord. Även detta att odla foder till djur som man sedan tar mjölk eller kött från är att lägga till steg i förhållande till att äta det odlade direkt. Används det dessutom konstgödsel och bekämpningsmedel i odlingen tillkommer steg i produktionen av dessa. Det mesta fodret odlas inte heller på gården där djuren lever. Ofta används importerat kraftfoder som kan komma från flera håll och ha genomgått flera led. Liknande gäller odlad fisk. När mjölk vidareförädlas till t ex ost tillkommer steg. Djur skickas också ofta någon annanstans för slakt och kanske förpackas köttet på ytterligare något annat ställe. Fisk transporteras ibland fram och tillbaka över halva jordklotet för att det är billigare att få dem rensade i Asien.

Den som jagar eller fiskar själv kan däremot komma nära bordet även om någon transport oftast ingår. Viltkött tar färre steg från jord till bord än kött från tamboskap eftersom man inte behöver odla foder till dem.

Halvfabrikat och färdigrätter har ofta genomgått oöverblickbart många led. Det är en anledning till att det ofta fuskas med just sådana produkter. En färdigrätt innehållande kött från tamboskap är alltså bland det sämsta man kan välja ur detta perspektiv.

Nu menar vi inte att man ska leva på endast egenodlade, rårivna morötter. Detta är snarare en aspekt att väga in när man söker en hållbar balans. Vi väljer helt bort färdigrätter och de allra flesta halvfabrikat. Jag äter kött ett par gånger i veckan och Peter bara fisk, men vi använder t ex ost. Färska grönsaker utgör en stor del av vår kost och på sommar och höst äter vi väldigt mycket egenodlat.

Det kan också vara relevant i sammanhanget att nämna det som brukar kallas resiliens – motståndskraft vid kraftiga förändringar. I en värld med sinande olja, där man kan bli så illa tvungen att ta verkliga krafttag mot koldioxidutsläppen, är det inte alls säkert att vi kan fortsätta transportera saker hit och dit hur länge som helst. Det kan också uppstå konflikter pga klimatförändringarna, eller av andra skäl, som skärmar av oss från omvärlden. Den mark vi på ett hållbart sätt kan odla på är dessutom begränsad. Då måste vi se till att använda resurserna så klokt som möjligt och att vi kan producera mat nära bordet om vägarna längre bort ifrån stängs.

Odla för husbehov

Odla för husbehov

Globalt används idag ungefär 40% av jordens landyta till jordbruk. I mänsklighetens tidigare historia har vi med relativ enkelhet kunnat utöka vårt odlingsutrymme i takt med ökad befolkning; genom att exempelvis dika ut våtmarker eller hugga ner skog. För att inte störa jordens ekologiska balans ytterligare kommer detta utrymme inte att finnas fortsättningsvis. Istället är vår utmaning att inom nuvarande odlingsutrymme bedriva ett hållbart lantbruk och föda nuvarande 7 miljarder människor – som fram till 2050 troligen är ytterligare 2 miljarder. Det är bakgrunden till att vi denna vecka vill uppmuntra till att odla för husbehov.

Lösningarna på problemen behöver naturligtvis vara av många slag. Globala och lokala. Mycket ansvar ligger på dem som i skilda roller har stor makt. Samtidigt bär vi alla också ett eget ansvar. Vi har alla möjlighet att påverka. Ett synnerligen konkret sätt är att själv börja odla för husbehov i någon skala. Vi har tidigare skrivit om hur proteiner kan odlas hemma på köksbänken och sedan några år odlar vi själva på en 10 gånger 10 meter stor kolonilott. Denna odling gör oss förvisso inte självförsörjande men den har gjort oss mera självförsörjande än tidigare. Under sommarmånaderna är det endast ett fåtal grönsaker vi köper och mängden lagrad mat från odlingarna ökar för varje år i takt med att kunskapen och förtroendet växer.

Några av de vinster vi kan se med att odla för husbehov (förutom de rent ekonomiska) är:

* Klimatneutrala transporter, förutsatt att du odlar på din egen hustomt eller inom cykelavstånd.

* Du slipper andra gifter i maten än dem du själv utsatt odlingarna för (och vem är egentligen så oförsiktig att hen använder bekämpningsmedel på den yta där den egna maten odlas?).

* En inte obetydlig vinst med odlingen är att det är roligt och ger utrymme för mycket kreativitet, både i planeringen och genomförandet.

* Många av oss ägnar många timmar per dag till arbete framför en datorskärm och en hel del möten med andra människor. Att som motvikt då kunna arbeta med händerna och ta hand om de grönsaker som växer fram utgör ett fantastiskt välgörande växelbruk för kropp och tanke.

* Genom att högst konkret visa omsorg mot egenodlade morötter och vinbär växer ofta även en annan samhörighet till övriga växande system vi människor är en del av – såsom Jorden till exempel.

* När du odlar får du själv bestämma vilka spännande grönsaker och frukter du ska äta. Krusbär har jag exempelvis aldrig hittat till försäljning men nu har vi ännu i februari ett par infrysta påsar av dessa glädjande gröna bär. Det är även relativt enkelt att leta upp en viss favoritsort bland rabarber eller kanske satsa på äldre klassiker som rotpersilja eller haverot?

* Du får en tydligare känsla för säsongernas växlingar och för vad som fungerar väl att odla där du bor. Det kan vara till hjälp när du väljer frukt och grönsaker i butiken när dina egna har tagit slut.

* Odling bidrar till en mer levande närmiljö genom att blommorna lockar till sig fjärilar och har du buskar eller träd kommer du även att kunna ta del av fågelsång.

Nu i februari är en bra tid att börja planera för våren och sommarens odlingar. En del fröer vill gärna börja sitt växande inomhus och kan då behöva sås inom kort. Ett stort utbud av spännande sorter finns på exempelvis Runåbergs fröer och Impecta.

Ta hand om skörden

Ta hand om skorden

Det börjar med nässlor och rabarber. Så kommer jordgubbarna och i rask följd flera andra bär. Grönsaker i mängd och frukter… Det är ett överflöd. Jag (Sofia) cyklar hem från kolonilotten med ett stort leende och cykelkorgen full. Många av de här sakerna kräver inte särskilt mycket skötsel, vissa växer t o m vilt. Men när det kommer till att ta hand om skörden verkar många bli stressade istället för att glädjas åt den rika gåvan. Väldigt mycket blir aldrig omhändertaget. Jag misstänker att det finns människor som låter äpplena i trädgården ruttna medan de går till affären och köper importerad frukt.

Tyvärr har många inrett och börjat värma upp de svala källare där man förr kunde förvara t ex frukt. Mina föräldrar har den kvar och har där ett rum de kallar matkällaren där de bl a lagrar äpplen en bra bit in på våren. Vi har vänner som nu är i färd med att bygga en jordkällare i sin trädgård och de har hört att det är fler som är på gång. Det vore en väldigt bra trend.

Till den som inte har sådana möjligheter, men vill ta hand om skörden;

Frossa! Fyll på i kroppen med vitaminer och antioxidanter inför mörkare tider. Blåbär t ex, som man kan plocka helt gratis, är ett riktigt superbär. Fantastiskt gott är det förstås också med färska bär, frukter och primörer. Eller tänk t ex äppelpaj. Det är bara att njuta.

Frys. Frysning är egentligen ett energikrävande sätt att bevara livsmedel och i butik ska man vara restriktiv med frysta produkter. De har fraktats i fordon med kylanläggningar och butikernas stora frysar drar förstås väldigt mycket mer energi än produkter som kan förvaras på hylla. Men om man, som de flesta, ändå har en frys hemma och den är på så drar den inte mindre för att den är halvfull. Även äpplen kan frysas i klyftor och sedan användas i t ex paj.

Sylta, safta. Marmelad och chutney brukar det bli i flera varianter i vårt hushåll. Saft är vi inga storkonsumenter av, men på t ex rabarber kan man koka väldigt god måltidsdryck. Socker gör det ju mindre nyttigt men ökar hållbarheten väsentligt. Ha burkar och flaskor i ugnen på 125° i 20 minuter, häll dekokten direkt i varma behållare och skruva på korkarna på en gång. Har man råsaftscentrifug kan man göra väldigt god osötad dryck på i stort sett vilka frukter som helst. Frys det som inte går åt på en gång.

Torka. Det enklaste sättet att ta hand om skörden av kryddväxter är att hänga dem i knippen på gardinstången. När de är helt torra kan man smula ned dem i en burk. Även frukter kan torkas även om det är lite krångligare.

Syra. Detta kan låta en smula avskräckande och komplicerat men när vi prövat har det gått riktigt bra (även om det medförde visst klurande). Syrning är ett bra och energisnålt sätt att bevara skördens näringsämnen. Vi är själva nybörjare, men nyfikna på att utforska denna konserveringsmetod närmare och det kan hända att vi skriver mer om det senare. Introduktion och nybörjarrecept finns här.

Dela med dig! Du har säkert personer i din omgivning som bor i lägenhet och inte har några fruktträd eller bärbuskar. Skicka ut ett mejl på din arbetsplats, skriv det på Facebook, eller sprid på annat sätt att du har frukt, bär, eller vad det nu är över. Några vi känner brukar ställa ut en låda äpplen med en skylt om att vem som helst får ta. Med tanke på att man kan sälja frukt i butikerna borde det finnas ett intresse. Du som har för lite, eller inte har odlingsmöjligheter alls, kan ju också annonsera ditt intresse. Det lär finnas de som har för mycket – det gäller bara att hitta varandra.

Experimentera. Ha bär och frukter i maten, eller grönsaker i bakverk. Har man mycket är det ok om inte allt blir lyckat. Du kan upptäcka en ny favorit. Frukter, bär och grönsaker ökar ofta saftigheten på bröd och andra bakverk. Utgå från ett basrecept och pröva att lägga till eller byta ut något.

När man kan plocka näringsrika livsmedel i sin egen trädgård, eller i en närbelägen skog, eller på en kolonilott på cykelavstånd blir det inga utsläpp från transporter. Det är det mest närproducerade man kan tänka sig. Dessutom har du full kontroll över att det inte används bekämpningsmedel. Ta vara på det!