Nätbutiken Bättre Värld – miljövänlig webshop

Miljövänlig webshop - Nätbutiken Bättre Värld

Som en del av er redan sett har vi nyligen kopplat en nätbutik till Bättre Värld. Detta är något vi löst har funderat på en längre tid, men som ställdes på sin spets när jag (Sofia) blev uppsagd från mitt jobb. Det var ett tungt besked och periodvis har jag mått ganska dåligt, men nästan på en gång kom ändå tankarna på att åtminstone försöka använda mina förmågor till att skapa något riktigt bra. Kunde Peter och jag tillsammans göra något konstruktivt i form av en miljövänlig webshop av all denna ovisshet?

Idén som växte fram var att kombinera en nätbutik med uppdrag som korrekturläsare (tips mottages tacksamt) och något som katalogisatör. Förhoppningen är att vi ska kunna försörja oss utan att behöva flytta eller pendla och samtidigt kunna ägna oss mer åt det vi är mest engagerade i. Att själva odla mycket av det vi äter och att ta vara på det naturen ger, ingår också i planerna. Det är ibland spännande och ibland skrämmande, men nu har jag lagt ned så mycket tid och kraft på det att jag åtminstone måste pröva och se om vingarna bär.

I processen med att utveckla egna produkter till nätbutiken har jag lärt mig mycket som kan vara miljöklokt att tillämpa även i det privata livet. Jag har t ex kommit igång med att sy i begagnat tyg. Det är en helt annan upplevelse att gå i second handbutiker nu. Jag tänker inte längre att det jag hittar behöver vara något jag vill ha som det är. Det kan lika gärna vara råmaterial till något jag vill skapa. Egentligen tycker jag att den allra mest sympatiska varianten av second hand är där sakerna skänkts och pengarna till stor del går till välgörande ändamål. Samtidigt blir utbudet ofta svårt att överblicka på sådana ställen och jag har inte brukat ha tålamod att hitta något som passar. Upptäckten att man kan få tag på väldigt fina tyger (i form av stuvbitar eller t ex gardiner) och bokomslag där gav på något sätt inspiration och en positiv kick. Jag köper sällan kläder över huvudtaget numera, men de senaste plagg jag köpt var skänkt second hand.

Vi har tänkt tanken att det kanske ser märkligt ut med en butik på en sida som har ”minskad konsumtion” som en rubrik. Men att konsumtionen skulle hejdas helt är det väl ingen som tror. När man ändå tänker köpa något är det bra om det finns miljökloka alternativ. Vi vill gärna bidra med några sådana. Ibland hittar vi produkter vi blir förtjusta i när vi gör research för att skriva tips och steget till att sälja en del av dem är kanske inte så stort. Att på ett tydligare sätt samverka med andra som bryr sig om miljön ger också ett positivt driv.

Jag vaknade vid fyratiden en natt med orden miljöklokt – smakfullt – brukbart i huvudet. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att skriva ned det. Dessa ord har vi som måttstock när vi väljer produkter till nätbutiken. Det miljökloka vill vi också ska genomsyra alla delar; även förpackningar och transporter. Vi hade långtgående planer på att använda Postens klimatekonomiska varubrev, men det strandade på att det inte finns något inlämningsställe för sådana här i Vadstena. Själva har vi fortfarande inga planer på att ha bil och hämtar t ex leveranser från klostret till fots. Smakfullt är ju ett dubbeltydligt ord och vi menar det i båda betydelserna, även om inte allt vi säljer är ätbart. Ordet brukbart anspelar både på återbruk och på att produkterna antingen ska vara användbara i vardagen eller gå att äta.

Välkommen att botanisera i vår butik!

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.

Färre saker

 

Farre sakerDen här veckan är tipset kanske inte så konkret, men vi ville ändå dela med oss av några funderingar och resonemang kring en fråga där vi själva bara börjat nosa på hur ett hållbart förhållningssätt skulle se ut. Det handlar om alla dessa saker de flesta av oss äger och om det kanske vore bättre med färre saker.

Vissa beteenden har en gång varit rationella, eller är det i ett visst sammanhang, men blir destruktiva i en annan tid eller situation. Ett sådant beteende är att spara på allt som möjligen någon gång kan vara bra att ha. I en tid när de flesta hade betydligt färre saker och många i mycket högre grad än i dag var självförsörjande kunde man ofta faktiskt få nytta av de där sakerna. Vi såg för ett tag sedan en utställning om sopor på Nordiska museet och ett föremål jag (Sofia) minns särskilt var ett par barnbyxor. De hade lappats och lagats många gånger till dess de till slut inte fungerade att använda som byxor längre. Då användes de som tätning i en husvägg. Ingenting blev egentligen sopor utan gick att återbruka på något sätt i någon form. Det är ett mycket miljövänligt sätt att leva. Om man idag försöker vara i hög grad självförsörjande eller äger lite är det fortfarande rationellt att spara på det mesta.

Men för de flesta av oss hamnar de där sakerna längst in i garderoben, i en låda på vinden, belamrar skåp och lådor, eller fyller en inte obetydlig del av vår bostadsyta. Det där tillfället då sakerna skulle kunna vara bra att ha kommer inte, för vi har nyare saker som fyller den funktionen och vi tar oss inte för med att laga eller göra om  till något annat. Vi fyller hela tiden på med nya saker  och våra hem blir istället överfulla. En del människor verkar ha oerhört svårt att göra sig av med någonting och börjar hellre fundera över större bostad än en rejäl utrensning. Kanske har man fått med sig det där tänkandet från en tid då det var rationellt.

Jag har flyttat flera gånger och det är en ganska bra kur. En rejäl höstrensning brukar också kännas mer befriande än svårt. Ändå slås jag varje gång av hur snabbt man samlar på sig grejer. Vårt hem är inte särskilt minimalistiskt och vi har många fler saker än vi egentligen behöver.

Hur förhåller sig då detta till miljö och klimat? Slit och släng är ju inte bra. Men om sparandet inte hindrar att man köper nya saker förlorar det sin funktion som miljöbesparande beteende. Man kan också lätt tappa överblicken över vad man redan har. Det har hänt att vi köpt böcker som vi sedan upptäckt redan stod i bokhyllan hemma. Ett sätt att tänka som vi inte konsekvent praktiserar, men har i bakhuvudet är att om man köper en ny sak ska man skänka bort en gammal. Det kan göra att man tänker efter en gång extra innan man köper något eftersom man måste vara beredd att ge upp något av det man redan har.

Det vi rensar ut från vårt hem, brukar vi lämna till Röda Korsets second hand, som är närmast från där vi bor. Att skänka bort är det enklaste sättet och pengarna går till människor som behöver dem bättre än vi. Men även att sälja på t ex Blocket, delta i eller ordna en loppis, eller sälja till antikvariat, vintagebutiker, antikhandel eller liknande är bra sätt att bli av med saker. Det man inte ska göra är att kasta, om det inte är väldigt slitet eller på annat sätt värdelöst. Det är klimatsmart att köpa second hand och för att det ska fungera måste det komma in saker till sådana försäljningsställen. Om din utrensade pryl hindrar någon från att köpa en ny sådan för att denne hittar den begagnat är det en vinst för miljön. Däremot ska man inte se detta som en frisedel att konsumera hur mycket som helst och sedan skänka bort.

Själva tankeexperimentet kring vilka saker man egentligen behöver, vilka som verkligen tillför livet något och vilka som snarare känns som en belastning, kan ge perspektiv på det materiella och i förlängningen påverka vårt sätt att konsumera. Kanske kan man inse hur oerhört gott ställt de allra flesta av oss har det vid en global eller historisk jämförelse. Och kanske hur lite av det vi äger som är nödvändigt eller viktigt. Det finns de som driver idén med färre saker väldigt långt och bestämmer sig för ett visst antal ägodelar, eller en mycket långt gången reducering. Flera bloggar handlar om sådana livsval. Andrew Hyde trimmade t ex ned antalet ägodelar till 15 vilket rymdes i en ryggsäck. Numera lär han unna sig 39.

Vi har gjort vandringar på Gotland och Fårö, i Tiveden och flera gånger i Jämtland i trakten kring Åre. Om man ska vandra en hel dag (vi har bara övernattat ute en gång), måste man vara beredd på snabba väderomslag och kraftiga temperaturväxlingar och att man kan bli blöt. Packar man å andra sidan ned allt som möjligen skulle kunna vara bra att ha, eller trevligt att ha, blir packningen snabbt så tung att vandringen blir en pina. Vi brukar klara den balansen riktigt bra och jag har aldrig saknat någonting. Däremot har jag ofta önskat att den sortens enkelhet skulle gå att överföra till det vanliga livet i högre grad. Att hitta balansen, att gå genom livet med lätt, men tillräcklig packning.